Nätterna hos Regnbågsmamman är ganska jobbiga just nu. K drömmer otäcka otäcka mardrömmar. Själv bearbetar jag massor i drömmen, säger farväl till döda vänner och gamla ex. Vaknar gråtande och förvirrad. Att K drömmer hör till graviditeten har vi läst, men mina drömmar? Kanske en ny livsfas som gör att jag behöver rensa ut lite gammalt? Det är ändå anmärkningsvärt att jag har tillgång till känslor i drömmarna som jag inte har förmåga att känna i vaket tillstånd. Jag känner den smärta jag kände när min far dog i min famn. Den faktiska fysiska smärtan av sorg som nästan dödar. I vaket tillstånd minns jag knappt dagen det hände. Jag saknar min älskade Pappa, men sörjer honom inte längre. Fast visst tänker jag på honom. Mer nu när han ska bli morfar.
Ja. det är ganska mycket tårar här hemma. Vi är ömhudade av alla hormoner. Och av lycka.
Men igår fick vi också oss en varning – K fick några ordentliga sammandragningar framåt kvällen och blev rädd. Och då blev jag ännu räddare. Ändå hade hon inte varit jätteaktiv under dagen, utan faktiskt bara tagit det lugnt. Men hon förpassades till säng och en stund senare lugnade det ner sig. Men oj vad jag inte vill att hon ska jobba mer. Hon är så trött så trött.
Nu får vi fina vänner på besök – söndagslunch står på schemat. Eftersom de genomgår den årliga januaridetoxen så får det bli en quinoasallad med mango, granatäpple, spenat och avocado. För de som önskar blir det räkor på sidan. Mums.
Du väntar ju faktiskt också barn… en stor omställning. Klart hjärnan sorterar och rensar. Kram och ta det lugnt K!