Missmodig

En mycket kär vän var på besök ikväll. Hon har äntligen äntligen äntligen kissat plus på sin sticka och jag är jätteglad för hennes skull. (och bara lite lite avundsjuk).

Jag berättade för henne om våra försök och hon reagerade väldigt starkt på att vi inte har någon gynekolog här i Sverige som hjälper oss. Tydligen kan man både få hjälp med ägglossningsspruta och medicinering mot tidiga missfall genom en sån. Dessutom kan man göra en massa andra bra tester innan man lägger ner en massa pengar på inseminationer. Jag känner mig lite manglad efter all information. Inser också hur otroligt jobbigt det är att planera resa, ljuga, smussla, betala, inseminera, hoppas och sedan testa för att antingen bli glad! eller missmodig och börja planera, resa, ljuga, smussla  – ja ni hajar. Hon tyckte vi skulle göra max tre försök, sen rekommenderar hon IVF. Men om vi gör en IVF har vi inte längre möjlighet till öppen donator. Det har tidigare känts bra att välja det, men om valet står mellan inget barn och – barn med okänd donator, hur gör man då?

Sen berättade hon också att hon har alla donatorprofiler nerladdade på sin hårddisk, som om vi bara vet vad vår donator har för fiktivt namn i databasen, kan hon hämta en massa information från den. Så nu har jag mailat Stork och frågat om det. Jag får lite ångest av all den här informationen. Saknar K som kan hjälpa mig strukturera upp den och hjälpa mig att sortera känslorna. Saknar K. Min älskade.

Det här tar tid. Det tar en oändlig massa tid.

Annonser

En bit på väg

Träffade K en stund på eftermiddagen. Vi tog en stilla promenad genom stan och plötsligt fann jag oss sittande vid en monter i en guldsmedsbutik. Och valde vigselring! Vi hade ju redan bestämt vad vi skulle ha för ring, men hittade en minst lika snygg som kostade nästan 2 500 kronor mindre. När man ska ha två av allt, ringar, klänningar, brudbuketter mm, är det dyrt att gifta sig. Därför var 5 000 kronor en välkommen besparing. Dessutom är ringarna nästan 10 000 billigare än jag räknade med i vår bröllopsbudget. Det är en insemination!

Jag längtar efter att gifta mig med K. Hon kommer att bli världens allra vackraste brud. Min brud.

Planerar nästa insemination

Till helgen är det dags igen. Insemination nummer två. Nummer två av en oändlig talserie, eller nummer två punkt? Barnmorskan på Storkkliniken försökte få oss att tänka på barnalstrandet som en process, inte varje insemination för sig. Men det är lättare sagt än gjort. Vi har ju längtat så länge, och vi ser dessa småbarn överallt, det är svårt att inte vilja ha en NU!

En kär vän har precis talat om för alla, skrikit ut från berget att hon äntligen ska bli mamma. Hon har försökt nästan lika länge som jag och jag gläds så för hennes – för deras skull. De gav aldrig upp. Hur blir det för oss?

Om ett år har vi kommit fram i den landstingsfinansierade kön, men fram till dess kommer vi att fortsätta försöka skaffa barn på egen hand. Vi tar bilen ner till Danmark, det blir för svårt och besvärligt att hitta tågbiljetter som funkar för oss. Jag gillar inte att köra så långt, men vi får göra så den här gången. Har en god vän som bor i Lund, och hon har lovat att vi får slafa på hennes soffa om vi behöver övernatta. Eftersom jag vill berätta om våra barnplaner för så få som möjligt, känns det förvånadsvärt bra att ändå berätta för henne. Hon är en god och klok vän, och jag vet att hon håller tummarna.

K jobbar hela veckan, men på fredag kommer hon äntligen hem. Hurra!!!

Intet nytt

K är fortfarande sjuk. Hon snörvlar och nyser och ser blank ut på ögonen. Men ingen feber. Känns ändå lite tveksamt med en insemination den här cykeln. Inget kul att slänga iväg 10 000 till ingen nytta. Fast så länge hon inte har haft feber borde det kanske gå bra? Någon som vet?

Längtar efter liten baby. Längtar så vansinnigt efter att ha en liten på min arm.

Lättnad

I går tog jag ledigt från jobbet – bara för att kunna vara tillsammans med K. Jag är borta hela helgen och därför kändes det mer än angeläget.

Efter en lång förmiddag tillsammans hemma, med långfrukost och elvakaffe, åkte vi in till stan. Brudklänningar var på inköpslistan. Vi hade en aning om vad vi ville ha, och det var klänningar som inte var brudklänningar, men ändå ordentligt fina att ha på vår dag. Ja, ni förstår. Fina klänningar som kunde återanvändas vid andra festliga tillfällen.

Vi hade fått tips om en affär på Östermalm- by Marja – och wow, vilka fina klänningar. Och blä vilka otroligt dyra priser. Hade vi handlat där hade vi spräckt vår budget tiofalt och det funkar inte. Speciellt inte eftersom vi prioriterar inseminationer och barnalstrande. Det kostar ju ca 10 000 kronor varje gång vi åker till Danmark, och då kan vi inte unna oss lyxen med klänningar som kostar över 5 ooo kronor styck. Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken när jag såg hur dyra de var. Eftersom jag är överviktig har jag tyvärr flera gånger fått välja kläder som jag kommer i, istället för de jag vill ha. Och på mitt bröllop vill jag inte känna så. Jag vill klä mig i det jag verkligen vill ha.

När jag fått tillbaka lite kraft gick vi på NK och kollade in butikerna. Och där hittade jag på 20 minuter minst 4 bra alternativa klänningar till betydligt bättre priser. Vilken lättnad. Nu ska jag ta tag i viktnedgången och sen blir det säkert plättlätt att hitta något jag kommer att känna mig fin i. Vi har dessutom gjort en tidsplanering kring klänningarna, vi åker och köper klänningar i början av januari. Då har jag gått ner det jag behöver gå ner, och då hinner vi fortfarande sy upp något om det behövs.

Vi tillbringade kvällen hos min svärmor och hennes man, god mat och ännu godare vin stod på menyn. Eftersom både jag och älsklingen inte är vana vid vin längre så blev åtminstone jag ordentligt onykter och idag känner jag mig lite öm i hårbotten.

Under middagen fick vi veta att Ks syster och hennes man försöker få barn igen. Väldigt roligt, även om ett stygn av svartaste avundsjuka finns där. De kan ägna sig åt sånt i sängkammaren, utan kostnader och annat. Vi måste resa till ett annat land, betala sjukt mycket pengar, bara för att få möjligheten att få en liten bäbis. Jag erkänner – jag är en mycket avundsjuk människa i det här avseendet. Men jag hoppas förstås! att det går bra för dem, och att både deras och vår bäbis föds under sommaren nästa år.

Bröllopsplaner

Vi har sedan ganska lång tid haft kyrkan bokad. Det enda vi visste när vi började planera bröllop var att det skulle bli ett kyrkbröllop. Nu hänger det på Kyrkorådet att de bestämmer sig för att även samkönade par ska få omfattas av vigselakten, annars får vi nog ställa in. 

Hur själva vigselakten ska gå till kommer nog att värka fram så småningom, men vi börjar få en bra struktur på våra allmänna planer.

Klänningar – vi har en aning om vad vi vill ha, men inte köpt några.

Ringar – vi vet vad vi vill ha, men inte köpt några.

Mottagning – vi vet vad vi vill göra, lokal bokad.

Middag – halvfärdiga planer, ska undersöka div möjligheter.

Smekmånad – beror på ev graviditet.

Dessutom är det ju så att ju fler försök vi behöver för att bli gravida, desto mindre pengar har vi till bröllopet. Så är det ju. Min högsta dröm är att K ska vara gravid när vi gifter oss. En liten bulle under klänningen vore väldigt fint. Men om vi inte väntar barn så kanske vi kan unna oss en resa direkt efter bröllopet. Det vore också väldigt fint.

Jag är glad. Jag ska gifta mig. Jag!

Nya tag

K är sjuk. Kanske kan vi inte göra ett nytt försök trots allt. Tydligen är det så att om man haft feber i mellan mens och ägglossning blir äggen skadade. Hon är hemma idag och kurerar sig istället för att jobba extra.
Kanske bröt hennes förkylning ut pga att vi gick och tränade tillsammans igår? Träning ska ju ha den effekten att på lång sikt stärker den immunförsvaret, men på kort sikt bryter latenta förkylningar ut.

Mer än någonsin är det uppenbart att jag har två lägen i mitt liv, dels de veckor K är i stan – då sköter jag mig klanderfritt. Jag sover ordentligt, äter frukost, ordentlig lunch och middag samt tränar. När K är borta går jag inte och lägger mig, stressar iväg utan frukost, äter chokladkakor till efterrätt och snabbmat till middag. Träning? *pfhm*

Men om jag ska bli förälder behöver jag växa upp. Ta ansvar för mig själv. Jag kan ju inte lägga över det ansvaret på K! Jag är fullt medveten om att jag tröstar mig med socker och snabba kolhydrater, men jag ska försöka ändra på det.

LCHF är en metod som ska vara gynnsam för snabb viktminskning och för att bryta sockerberoende och kolhydratdippar. Jag har tidigare ägnat mig åt det, och nu tänker jag fortsätta med det igen. Så idag blev det matlåda, stekta köttfärsbiffar med blomkålsmos. Efter jobbet ska jag simma i simhallen, och jag ska verkligen försöka få till mina 40 minuterspromenader från jobbet de flesta dagar i veckan. Jag ska ju gifta mig om 20 veckor!

Jag har en ganska stor övervikt, men på 20 veckor är det helt realistiskt att gå ner åtminstone 10 kilo. Tillräckligt för att jag ska känna mig fin på korten tror jag. Och för att jag ska kunna handla en klänning jag känner mig fin i.

Bråttom bråttom.