Midsommarafton

Jag kommer aldrig begripa mig på svenskarna och dess alkoholvanor. Varför i hela friden dricker svensken sig så berusad bara för att det är stor- eller vanlig helg? ”Klart du ska ta dig en sup – det är ju midsommarafton!”, ”Klart vi ska dricka två flaskor vin – det är ju helg!”.

Ja, en tanke så här efter en skön helg i skärgården. Nej – det var inte mitt sällskap som var fulla eller överkonsumerade, men fan vad jag avskyr det där rutinmässiga, regelstyrda drickandet. FY! Klart man ska kunna dricka en öl när man är sugen, klart man ska dricka vin till mat eller fest men bara för att det är en viss veckodag eller viss helgdag?  Och jag gillar verkligen inte fulla människor. Tyvärr.

Nog gnällande om det.

Midsommarhelgen tillbringades på en väldigt fin skärgårdsö i finaste sällskap av K, lilla vovven, svåger, svägerskan och deras ljuvliga treårige son. En pratglad liten man som varvar mellan att vara en stor pojke som går på pottan och gör stora geniala analyser, eller pratar barnspråk och bryter ihop för att han inte får nappen. En helt underbar treåring alltså.

Sillunch hos grannarna. Små grodorna på ängen nedanför huset. Kaffe och jordgubbar. Grillat på altanen på kvällen. Kortspel. Sömn i armarna på min vackra K.

Livet är underbart.

Annonser

Insättning

De ringde från IVF-enheten och frågade om hur vi ställde oss till att sätta in flera embryon. Det fanns ju bara två i frysen, med varsina fyra celler. K kom överens med dem att om det bara fanns två celler kvar, så tar vi bägge äggen. Annars sätter vi in dem ett och ett.

När vi kom dit så berättade barnmorskan glatt att inga celler var förstörda, att embryot t o m fortsatt dela sig mellan upptining och vår tid, så det var sex celler i embryot. Mycket positivt enligt henne. Så ett embryo fick stanna kvar i frysen.

En annan positiv sak, är att K slipper behandlas med Progesteron den här gången. Hon behöver inga tillsatta hormoner eftersom embryot sattes in i hennes egen cykel! HURRA!! För nu är äntligen depressionen borta. Hon är sitt vanliga soliga själv.

Nu ska vi vänta i oändliga två veckor innan det är dags att kissa på sticka. Om inte mensen hinner före.

Torsdag

och om en timme ska vi vara på IVF-enheten och sätta in ett eller två ägg, beroende på embryokvaliteten. Vi är nervösa och livrädda.

Sen ska vi ta en båt ut till skärgården där delar av familjen väntar. Tillsammans med sill, snaps och små grodor.

Ha en fin midsommar!

Vad har hänt?

Fina vännen M födde en liten flicka. En bedårande söt liten tös som jag faktiskt redan har pussat på. Den kom på Ks födelsedag. Hurra vilken fin present tycker jag.

Mamma har varit på besök. Hon bor långt bort och kommer ibland och stannar upp till en vecka. Det är ganska svårt att hantera när ens fru lider av en depression. Det kan vara svårt att hantera även när man är på topp ska jag säga…

Hunden mår ganska bra. Han lider av värmen och tycker att det är bekvämt att mattarna bär honom uppför alla trappor, men är glad. Och det är huvudsaken har vi bestämt.

Och så var det det här med IVF-enhetens sommarstängning. Vi räknade ut att vi antagligen inte skulle hinna med en embryoåterföring innan deras sommarstängning. De stänger vid midsommar och öppnar inte förrän i augusti igen. I värsta fall hinner två cykler passera. Det är katastrof i väntabarnland.

För att vi skulle hinna skulle K få ägglossning den 21, då blev återföringen på torsdagen – sista öppna dagen. Oddsen är minimala, hon är som en klocka. Dag 14 får hon ägglossning. Punkt. Men för säkerhets skull började vi testa dag 10. Och gud hör bön. Eller nåt. För i måndags den 21 så visade ägglossningstestet positivt. Vi hinner! Så håll tummarna på torsdag. Då är det dags igen.

Som att spela Dasstunna

När jag var barn spelade jag ofta Dasstunna med mina föräldrar. Spelet går ut på att bli av med sina kort innan motspelarna fått slut på sina. Har man 10 kort kvar när motspelarna har slut – då befinner man sig 10 meter ner i dasstunnan. Ja, ni förstår att även ett litet barn gillar spelet? 🙂

Liknelsen med kortspelet Dasstunna är inte bra. Jag kom och tänka på spelet för att det känns som om jag klafsar omkring i en dynghög och inte tar mig upp för kanten. Jag känner stundtals doften av frisk luft, och från tunnans botten skymtar jag ibland blå himmel. Men oftast faller jag ner i skiten igen.

K mår fortfarande inte bra. Stundtals är det lite lättare, men oftast är det ganska tungt. Vi pratar och tar oss sakta fram genom tillvaron, men det är inte så roligt just nu. Kanske blir det lättare om ett tag. Jag ska skriva mer om vad som väntar lite senare. Men nu tvättstugan. BLÄ.

Måndag – igen

Märker att det svänger i mitt liv. Inte alls på något jazzinspirerande sätt, utan mer upp-och-ner-aktigt. Berg- och dalbana. Förra veckan var så himla bra. K mådde så mycket bättre, hon grälade, pussade, tjatade, skrattade, planerade och allt kändes fantastiskt. Sen hann hon med några besök hos den en rekommenderad akupunktör och jag vet inte vad som hände, men kanske tog en av nålarna hål på hennes livsgnista? För hon är som punkterad. Ner i mörkret igen.

Och när hon mår så orkar vi inte mer än ta oss genom dagen.

Men den här veckan är det mycket som ska vi ska ta oss igenom. Mitt älskade syskonbarn fyller 1år, hon får en Hammarbyklänning – såklart!

K fyller år, hon får en Hammarbyklänning – nä. HA! Hon får en *******.  Och ett ******.  🙂

Sen kommer mamma på besök. Det är svårt att uppvisa ett trevligt och socialt leende när vi båda kämpar med att hålla ihop K.
Och kanske hinner kamrat M få sin lilla bäbis innan veckan är slut. Hon går på övertid nu och vi är många som väntar på lilla gullungen.

Jag önskar mig ett friskt barn till M. Jag önskar min älskade fru lite livsgnista och levnadslust och till mig själv önskar jag bara lite mer förtröstan.

Ensam kväll på kullen

En lång helg är till ända. En ljuvligt obokad helg. Första helgen på många månader som vi inte måste flänga till torpet för att städa, måla, packa, spackla, slipa eller pynta. För TORPET ÄR SÅLT! I fredags blev äntligen budgivningen klar och K är nöjd och glad. Kontraktsskrivning till veckan. Skönt – nu ska stället bara tömmas men lastbil och bärhjälp är beställd.

Vi har haft det bra i helgen. K är definitivt piggare, och vi pratar om livet, kärleken och barnförsök igen. Hon känner sig laddad. Nu väntar vi bara på en menstration och sen börjar ägglossningsstickor och planering igen. Det känns som det är dags!

Vi har träffat våra syskon med familjer i helgen. Våra 2 småsyskon är föräldrar till varsin liten parvel. Båda våra syskon har fått kämpa för sina barn, och det har förekommit år av gråt vid testdatum och tillsatta hormoner. Men det gick till slut! Jag är glad att det finns människor i vår omgivning som fått kämpa för sina barn – hade vi varit de enda hade det varit så mycket svårare. Nu kan vi ändå prata om det, känna hopp och förstå att vi inte ska ge upp. Det kommer att gå!

K är ute och åker Finlandsbåt med sina kollegor. Jycken är utlånad till svärfar som har flyttat ut på landet. Jag är ensam hemma och njuter av min egna tid. Till helgen börjar återigen en tuff vecka med månadsbokslut och prognosarbete, men eftersom jag börjar mitt nya jobb i augusti känns det ändå lätt.

Nu sömn. Godnatt alla barnlängtande människor. I morgon är en ny dag.