Smärta

Vet ni, det här är så jävla outhärdligt att jag bara vill lägga mig ner och skrika. Att längta efter barn, att se alla andra bli gravida och njuta så av sina bäbisar, att känna sig exkluderad och mindre värd för att man inte har barn, att se sin älskade falla ner i depression och sorg månad efter månad – det är helvetet. Ibland tänker jag att jag bara vill ge upp. Sluta läsa vill-ha-barn-bloggar och umgås med småbarnföräldrar. Sluta hoppas på ett plus på stickan. Sluta kämpa mot läkare som inte vill hjälpa oss och mot ett samhälle som inte tycker att homosexuella ska bli föräldrar. Kanske kan jag inse att livet kan bli bra utan barn. Jag har varit där vid vägs ände förut, jag kanske överlever den här gången också..

Men samtidigt. Det finns hopp. Det finns möjligheter till barn. Men hur länge ska vi orka?

Ikväll kommer min mamma och lillebror med familjer på middag. Det är svårt för jag mår inte bra. K mår inte bra. Men jag vill också träffa min familj. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med mig själv. Helvetet på jorden är ingen adress jag vill behålla länge till. .

Annonser

En enkel fråga

Jag var borta hela kvällen på ett möte. K var hemma och föll ner i det svarta hålet. Hur länge orkar hon med det här livet? Allt går i tvåveckorscykler. Två veckor hopp, två veckor förtvivlan. Två veckor hopp, två veckor förtvivlan.

Hur gör man barn – egentligen?

Ok, så här är det. Jag får tusen tips på vad man kan göra för att det ska ordna sig.  Och vi har testat de flesta.
Akupunktur – check
Bisolvon i mängd – check
Progesteron – check
Sex före och efter insemination – check
Minimalt med kaffe och alkohol  – check
Träning – check
Yoga – check
Sömn, träning, nyttig mat, kärlek, sol, avslappning ja tamefan allt. Inget funkar. Allt ser så bra ut så, men inte fan blir det några barn.

Nu föreslår någon i bekantskapskretsen att vi bör kontakta en gynekolog som kan hjälpa oss att via ultraljud kolla äggblåsornas storlek samt skriva ut en ägglossningsspruta. Detta för att maximera chanserna till att träffa rätt tidpunkt vid nästa insemination. Tidigare fanns en läkare i Gustavsberg som hjälpte singelmammor med sådant. Men vem kan hjälpa en nu? Någon som vet? Hjälp oss!

Distraktioner

Vi har letat hus ganska länge nu. De hus vi letar efter är ofta mellan 40-60 år gamla, har olika grad av renoveringar och vi får alltid kompromissa med oss själva för att hitta något vi vill ha. Vi har varit med i någon budgivning, men vi har alltför ofta fått inse att det blir för dyrt. Inte nog med att man ska köpa huset, dessutom måste det ofta renoveras.
Dessutom är det det här med barn. Huset ska passa en familj med barn, det ska vara barnsäkert, få plats med både vagn och skötbord osv.. Drömmen har varit att hitta ett hus vi kan bo i,  både med och utan barn. Ett hus som passar oss!

Nåväl, i morse – vid sextiden stod vi där utanför en byggbod och köade för att få möjlighet att köpa ett hus vi verkligen verkligen vill ha. Och efter en del dramatik – FICK VI DET!!!!! Ett hus som passar oss, med eller utan barn. Förhoppningsvis kommer det en liten krabat och kryper på det nylagda golvet, eller äter av det nysådda gräset. Men vi har ett hus!

TJOHO vad vi är glada!!!

Fokuserar på annat

Vi är i hoppfasen just nu. Den som alltför många gånger övergått till förtvivlansfasen. Om en vecka vet vi. Jag anstränger mig verkligen för att inte tänka om. OM. OM OM OM…  K använder progesteron den här gången och det ger vissa graviditetsliknande symptom. Och tänk om om om..

Men vi försöker tänka på annat. Ex letar vi hus. Och idag bestämde vi oss för att bygga nytt. Köpa nytt menar jag.. Så lånelöfte är ordnat. På ett sätt är det skönt, nu ska vi bara köa för att få det hus vi vill och skriva kontrakt. Håll tummarna att ingen mer än vi vill ha just den tomt vi bespetsat oss på.

Också vill vi gratulera Regnbågsmammorna som fick sin lilla Lilla i går. GRATTIS!!!

Snart val

Och jag är osäker. Oroar mig för välfärd, klimat och mörka konservativa åsikter. Läser på om de olika partierna, läser extra noga kring allt som står om HBT och andra prioriterade frågor. Har valt bort ett antal partier, nu finns bara fyra alternativ kvar.

Gör olika partitester och resultaten är spridda. Inget entydigt svar.

Dessutom har jag ett jobb som blir väldigt annorlunda beroende på vilket block som segrar i landstinget. Jag vet också att det viktigaste för mig är hur de olika partierna resonerar kring HBT. Jag röstar som minoritet. Det spelar ingen roll hur bra arbetsmarknadspolitik eller klimatprogram ett parti har, om det inte har aktiva kanditater som arbetar för homosexuellas rättigheter.

I år är det svårt! Hur resonerar ni?

Små små smulor räcker gott

Vi har verkligen befunnit oss i himmel och helvete samtidigt under lång tid nu. Vi fick besked om att graviditeten avstannat 9 dagar innan vårt bröllop. Jag är vansinnigt kär och nygift samtidigt som min fru går in i en depression. Det är hopp och förtvivlan samtidigt.

Helgen har varit fantisk. Först en trevlig kväll på tu man hand. Middag på uteservering i Gamla stan. Färjan över till Gröna Lund och Tyrol för att där se La Clique. En riktig höjdare! Se den! 

Resten av helgen har gått i familjens tecken – först födelsedagsfirande av svärfar på landet. Hämta hem hunden och kurera huvudvärken (jag hävdar med bestämdhet – det var dåliga kräftor!). Barnvakteri åt lilla Gurkan, 3 år. Husvisningar. Gurkan tyckte det dåligt planerade radhuset som låg på en industritomt var toppen. Han ville prompt flytta in med oss. Jag misstänker att sandlådan med barngrävskopan som stod på innergården lockade..

Och plötsligt kom solen fram. K började le. Och skratta! Och på söndagkvällen somnade vi så nära två fruar kan.