Glädje

Har en glädje i kroppen som gör att det är svårt att sitta stilla.

* jag är lycklig! Genuint lycklig. Jag är lyckligt gift, har ett liv som jag älskar och det blir bara bättre och bättre och bättre och bättre

* det kom ett väldigt efterlängtat plus i vänskapskretsen idag. Alla tummar hålls för fortsatt lycka.

* det ljusnar ute, det börjar kännas att våren kommer

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Annonser

Förvåning gånger två

Så stegar vi in i rummet med 30 tanter. Genomsnittlig ålder är nog runt 60. Och de flockas som myror som en sockerbit runt K.

-å vilken fin mage!
– vad roligt! Tvillingar!
– ska/vill du amma? (frågan ställs rakt och direkt till mig)
– har ni gjort barnen i Sverige eller utomlands?
– ska ni sy något fint till dem? Vad vill ni ha hjälp med?

Inte ett enda hårt ord, inte en dum fråga, inte några kränkande eller ogenomtänkta kommentarer. Bara glada, välvilliga och försiktigt nyfikna frågor. Och stor genuin omtanke och glädje. Mina rädslor och fördomar kom på skam.

Sen på kvällen gick vi ut med Ks bästa kompis och dennes nya kärlek. God mat på trevlig lokal. Och där fick vi vet hur en rasist/nazist resonerar. Vansinnets logik i all sin prakt. K fick så hög puls att vi var tvungen att korta av kvällen till ett minumum. Det var gräsligt. Och självklart gav vi svar på tal, ja självklart framgick det med all önskvärd tydlighet att vi inte sympatiserade med åsikterna. Men hur Ks vän hamnat i detta sällskap övergår vårt förstånd. Vad i helvete!?

Vecka 20+3 och vi är på rymmen!

Jodå, vi har givit oss iväg från radhusidyll och snöskottning. Vi är på betydligt sydligare breddgrader – Norrköping. Där ska vi ägna oss åt en husmorshobby, vi ska nämligen sy lapptäcken hela helgen! För mig är det en ganska vanlig sysselsättning, men jag har lyckats dra med mig kära hustrun ner i tygträsket och i helgen ska här sys stjärnor så det står härliga till. Målet är två små bäbistäcken.

Sen ska vi passa på att träffa en av Ks bästa vänner också, hon flyttade ner till Peking för kärlekens skull och det är jättemysigt att ses med jämna mellanrum.

Tänkte förgylla er tillvaro med en rejäl magbild. Trevlig helg önskar alla fyra.

Särart, särgrupperingar

Ofta känner jag mig som del i en minoritet. Vi som står utanför det heteronormativa. Eller som lever i det heteronormativa samhället men som åtminstone vet om att det finns ett alternativ.

Sen har vi också ett annat särartsfenomen, både K och jag är rödhåriga. Ks hela familj är faktiskt det och det gör att vi ofta refererar till oss som grupp. ”Ligan” – kallar vi varandra. Båda våra syskonbarn är rödhåriga och jag erkänner – jag skulle bli förtjust om Hugin & Mumin blir rödhåriga. AHA! ni känner inte till våra smeknamn på barnen?! Hugin & Mumin kallas de, ungen till vänster – den vi också kallar Sälen är lilla Mumin. Sälen heter hen för att den vägrar ligga stilla under alla ultraljud. Den snurrar, svischar, vänder, sparkar och roterar fritt.

Ungen till höger, den som gärna ligger och visar upp sig på ultraljuden kallar vi Hugin. Ja vi vet att korparna hette Hugin & Munin, men eftersom K alltmer börjar likna en Muminmamma så heter ena ungen Mumin. Basta. :-)Älskade välsignade småttingar är de i allafall.

Men åter till särarter.

Nu när vi väntar tvillingar blir vi återigen en liten särgrupp, Vi Som Väntar Tvillingar. Vi har egna föräldrautbildningar, en egen hantering på BB osv. Det är ganska kul faktiskt. Vi lär ju känna en del andra blivande tvillingföräldrar och vi känner oss verkligen lyckligt dubbelvälsignade. På vägen hem från gårdagens tvillingutbildning, den här gången på Sjukhuset, insåg vi att det fanns en undergrupp i Vi Som Väntar Tvillingar, nämligen Vi Som Väntar Tvillingar Via IVF.  Det går att bonda kring nästan vad som helst men tvillingar verkar vara en bra sak att bonda kring. Ovanligt många trevliga föräldrar.

Som sagt, vi var på en bra träff igår. En barnmorska och en läkare höll en ordentlig genomgång av hur en tvillinggraviditet brukar förlöpa. Det var inga pekfingrar eller skrämselpropaganda, det var fakta och statistik och forskning. Det var lång och gedigen erfarenhet. Genomsnittlig födslotid för en tvillingmamma är i vecka 37+3. Men många mammor går faktiskt till vecka 40. Och när vi åkte hem började vi båda prata om att vi faktiskt börjar längta till förlossningen. Ligger älsklingarna bara kvar i magen en månad till är oddsen stora att de klarar av att födas. Och för varje ytterligare vecka som går blir det bara bättre och bättre.

Nästa träff kommer att handla om själva förlossningen. Vi kommer att besöka en förlossningsavdelning och prata med läkare och barnmorskor som är vana vid just tvillingförlossningar. Åååååååååååå. Det är läge att bota min sjukhusskräck nu va?

Drömmar

Nätterna hos Regnbågsmamman är ganska jobbiga just nu. K drömmer otäcka otäcka mardrömmar. Själv bearbetar jag massor i drömmen, säger farväl till döda vänner och gamla ex. Vaknar gråtande och förvirrad. Att K drömmer hör till graviditeten har vi läst, men mina drömmar? Kanske en ny livsfas som gör att jag behöver rensa ut lite gammalt? Det är ändå anmärkningsvärt att jag har tillgång till känslor i drömmarna som jag inte har förmåga att känna i vaket tillstånd. Jag känner den smärta jag kände när min far dog i min famn. Den faktiska fysiska smärtan av sorg som nästan dödar. I vaket tillstånd minns jag knappt dagen det hände. Jag saknar min älskade Pappa, men sörjer honom inte längre. Fast visst tänker jag på honom. Mer nu när han ska bli morfar.

Ja. det är ganska mycket tårar här hemma. Vi är ömhudade av alla hormoner. Och av lycka.

Men igår fick vi också oss en varning – K fick några ordentliga sammandragningar framåt kvällen och blev rädd. Och då blev jag ännu räddare. Ändå hade hon inte varit jätteaktiv under dagen, utan faktiskt bara tagit det lugnt. Men hon förpassades till säng och en stund senare lugnade det ner sig. Men oj vad jag inte vill att hon ska jobba mer. Hon är så trött så trött.

Nu får vi fina vänner på besök – söndagslunch står på schemat. Eftersom de genomgår den årliga januaridetoxen så får det bli en quinoasallad med mango, granatäpple, spenat och avocado. För de som önskar blir det räkor på sidan. Mums.

Försäkringar, pengar och annat trivialt

Ja, nu börjar verkligheten hinna ifatt oss. K kommer att bli sjukskriven från och med någon vecka framöver, sannolikt på heltid ända fram till förlossningen. ”överhängande risk för förtida börd” kommer det stå på läkarintyget. Vila och sängläge är ordinationen. Hon är helt slut.

Och då börjar vi som har ett ganska nytt, men gammalt och inte särskilt dyrt hus kolla lite på vad som händer med vår ekonomi.

1. Februariresan till Thailand som vi bokade i augusti – ja långt före tvillingarna ens fanns som tanke. Hur blir det med den? Det finns läkarintyg att det är farligt för såväl K som bäbisarna att åka. Vi har avbeställningsskydd. Får vi tillbaka pengarna när pga sjukdom avbokar den? NEJ, det gäller inte graviditetsrelaterade sjukdomar.

2. Sjukskrivningen då, kommer Försäkringskassan godta sjukskrivningen? JA, det kommer de att göra. Puh.

3. Det extra låneskyddet vi tecknade hos SEB när vi köpte huset, det som gör att vi får 2 500 kronor netto varje månad om någon av oss blir sjukskriven. NEJ, det gäller inte graviditetsrelaterade sjukdomar.

BLÄ. Försäkringar är verkligen bra att ha, ända tills man ska utnyttja dem. Eller hur?

Rutinultraljud

Allt gick bra. Båda småttingarna visade upp sig och alla värden såg utmärkta ut. De var livfulla, aktiva bäbisar. Jämnstora och med alla organ där man förväntar sig att de ska finnas.  Vi träffade barnmorskan strax efter ultraljudet och hon kunde konstatera att livmodern var en bra bit över naveln nu. Och att anledningen till att vi inte känner så mycket av de små är att moderkakan är i framkant i livmodern. En sorts krockkudde 😉

Nu känns allt mycket lugnare, nu kan veckorna så sakta börja ticka på. K kommer sannolikt att gå ner i arbetstid så småningom, kanske börja jobba deltid från vecka 25? Och sen börjar väntans tid på riktigt. Snart kommer vårkänslor, snart kommer vår, snart kommer bäbisarna. Å vad jag längtar!