Glädje

Har en glädje i kroppen som gör att det är svårt att sitta stilla.

* jag är lycklig! Genuint lycklig. Jag är lyckligt gift, har ett liv som jag älskar och det blir bara bättre och bättre och bättre och bättre

* det kom ett väldigt efterlängtat plus i vänskapskretsen idag. Alla tummar hålls för fortsatt lycka.

* det ljusnar ute, det börjar kännas att våren kommer

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Förvåning gånger två

Så stegar vi in i rummet med 30 tanter. Genomsnittlig ålder är nog runt 60. Och de flockas som myror som en sockerbit runt K.

-å vilken fin mage!
– vad roligt! Tvillingar!
– ska/vill du amma? (frågan ställs rakt och direkt till mig)
– har ni gjort barnen i Sverige eller utomlands?
– ska ni sy något fint till dem? Vad vill ni ha hjälp med?

Inte ett enda hårt ord, inte en dum fråga, inte några kränkande eller ogenomtänkta kommentarer. Bara glada, välvilliga och försiktigt nyfikna frågor. Och stor genuin omtanke och glädje. Mina rädslor och fördomar kom på skam.

Sen på kvällen gick vi ut med Ks bästa kompis och dennes nya kärlek. God mat på trevlig lokal. Och där fick vi vet hur en rasist/nazist resonerar. Vansinnets logik i all sin prakt. K fick så hög puls att vi var tvungen att korta av kvällen till ett minumum. Det var gräsligt. Och självklart gav vi svar på tal, ja självklart framgick det med all önskvärd tydlighet att vi inte sympatiserade med åsikterna. Men hur Ks vän hamnat i detta sällskap övergår vårt förstånd. Vad i helvete!?

Vecka 20+3 och vi är på rymmen!

Jodå, vi har givit oss iväg från radhusidyll och snöskottning. Vi är på betydligt sydligare breddgrader – Norrköping. Där ska vi ägna oss åt en husmorshobby, vi ska nämligen sy lapptäcken hela helgen! För mig är det en ganska vanlig sysselsättning, men jag har lyckats dra med mig kära hustrun ner i tygträsket och i helgen ska här sys stjärnor så det står härliga till. Målet är två små bäbistäcken.

Sen ska vi passa på att träffa en av Ks bästa vänner också, hon flyttade ner till Peking för kärlekens skull och det är jättemysigt att ses med jämna mellanrum.

Tänkte förgylla er tillvaro med en rejäl magbild. Trevlig helg önskar alla fyra.

Särart, särgrupperingar

Ofta känner jag mig som del i en minoritet. Vi som står utanför det heteronormativa. Eller som lever i det heteronormativa samhället men som åtminstone vet om att det finns ett alternativ.

Sen har vi också ett annat särartsfenomen, både K och jag är rödhåriga. Ks hela familj är faktiskt det och det gör att vi ofta refererar till oss som grupp. ”Ligan” – kallar vi varandra. Båda våra syskonbarn är rödhåriga och jag erkänner – jag skulle bli förtjust om Hugin & Mumin blir rödhåriga. AHA! ni känner inte till våra smeknamn på barnen?! Hugin & Mumin kallas de, ungen till vänster – den vi också kallar Sälen är lilla Mumin. Sälen heter hen för att den vägrar ligga stilla under alla ultraljud. Den snurrar, svischar, vänder, sparkar och roterar fritt.

Ungen till höger, den som gärna ligger och visar upp sig på ultraljuden kallar vi Hugin. Ja vi vet att korparna hette Hugin & Munin, men eftersom K alltmer börjar likna en Muminmamma så heter ena ungen Mumin. Basta. :-)Älskade välsignade småttingar är de i allafall.

Men åter till särarter.

Nu när vi väntar tvillingar blir vi återigen en liten särgrupp, Vi Som Väntar Tvillingar. Vi har egna föräldrautbildningar, en egen hantering på BB osv. Det är ganska kul faktiskt. Vi lär ju känna en del andra blivande tvillingföräldrar och vi känner oss verkligen lyckligt dubbelvälsignade. På vägen hem från gårdagens tvillingutbildning, den här gången på Sjukhuset, insåg vi att det fanns en undergrupp i Vi Som Väntar Tvillingar, nämligen Vi Som Väntar Tvillingar Via IVF.  Det går att bonda kring nästan vad som helst men tvillingar verkar vara en bra sak att bonda kring. Ovanligt många trevliga föräldrar.

Som sagt, vi var på en bra träff igår. En barnmorska och en läkare höll en ordentlig genomgång av hur en tvillinggraviditet brukar förlöpa. Det var inga pekfingrar eller skrämselpropaganda, det var fakta och statistik och forskning. Det var lång och gedigen erfarenhet. Genomsnittlig födslotid för en tvillingmamma är i vecka 37+3. Men många mammor går faktiskt till vecka 40. Och när vi åkte hem började vi båda prata om att vi faktiskt börjar längta till förlossningen. Ligger älsklingarna bara kvar i magen en månad till är oddsen stora att de klarar av att födas. Och för varje ytterligare vecka som går blir det bara bättre och bättre.

Nästa träff kommer att handla om själva förlossningen. Vi kommer att besöka en förlossningsavdelning och prata med läkare och barnmorskor som är vana vid just tvillingförlossningar. Åååååååååååå. Det är läge att bota min sjukhusskräck nu va?

Drömmar

Nätterna hos Regnbågsmamman är ganska jobbiga just nu. K drömmer otäcka otäcka mardrömmar. Själv bearbetar jag massor i drömmen, säger farväl till döda vänner och gamla ex. Vaknar gråtande och förvirrad. Att K drömmer hör till graviditeten har vi läst, men mina drömmar? Kanske en ny livsfas som gör att jag behöver rensa ut lite gammalt? Det är ändå anmärkningsvärt att jag har tillgång till känslor i drömmarna som jag inte har förmåga att känna i vaket tillstånd. Jag känner den smärta jag kände när min far dog i min famn. Den faktiska fysiska smärtan av sorg som nästan dödar. I vaket tillstånd minns jag knappt dagen det hände. Jag saknar min älskade Pappa, men sörjer honom inte längre. Fast visst tänker jag på honom. Mer nu när han ska bli morfar.

Ja. det är ganska mycket tårar här hemma. Vi är ömhudade av alla hormoner. Och av lycka.

Men igår fick vi också oss en varning – K fick några ordentliga sammandragningar framåt kvällen och blev rädd. Och då blev jag ännu räddare. Ändå hade hon inte varit jätteaktiv under dagen, utan faktiskt bara tagit det lugnt. Men hon förpassades till säng och en stund senare lugnade det ner sig. Men oj vad jag inte vill att hon ska jobba mer. Hon är så trött så trött.

Nu får vi fina vänner på besök – söndagslunch står på schemat. Eftersom de genomgår den årliga januaridetoxen så får det bli en quinoasallad med mango, granatäpple, spenat och avocado. För de som önskar blir det räkor på sidan. Mums.

Försäkringar, pengar och annat trivialt

Ja, nu börjar verkligheten hinna ifatt oss. K kommer att bli sjukskriven från och med någon vecka framöver, sannolikt på heltid ända fram till förlossningen. ”överhängande risk för förtida börd” kommer det stå på läkarintyget. Vila och sängläge är ordinationen. Hon är helt slut.

Och då börjar vi som har ett ganska nytt, men gammalt och inte särskilt dyrt hus kolla lite på vad som händer med vår ekonomi.

1. Februariresan till Thailand som vi bokade i augusti – ja långt före tvillingarna ens fanns som tanke. Hur blir det med den? Det finns läkarintyg att det är farligt för såväl K som bäbisarna att åka. Vi har avbeställningsskydd. Får vi tillbaka pengarna när pga sjukdom avbokar den? NEJ, det gäller inte graviditetsrelaterade sjukdomar.

2. Sjukskrivningen då, kommer Försäkringskassan godta sjukskrivningen? JA, det kommer de att göra. Puh.

3. Det extra låneskyddet vi tecknade hos SEB när vi köpte huset, det som gör att vi får 2 500 kronor netto varje månad om någon av oss blir sjukskriven. NEJ, det gäller inte graviditetsrelaterade sjukdomar.

BLÄ. Försäkringar är verkligen bra att ha, ända tills man ska utnyttja dem. Eller hur?

Rutinultraljud

Allt gick bra. Båda småttingarna visade upp sig och alla värden såg utmärkta ut. De var livfulla, aktiva bäbisar. Jämnstora och med alla organ där man förväntar sig att de ska finnas.  Vi träffade barnmorskan strax efter ultraljudet och hon kunde konstatera att livmodern var en bra bit över naveln nu. Och att anledningen till att vi inte känner så mycket av de små är att moderkakan är i framkant i livmodern. En sorts krockkudde 😉

Nu känns allt mycket lugnare, nu kan veckorna så sakta börja ticka på. K kommer sannolikt att gå ner i arbetstid så småningom, kanske börja jobba deltid från vecka 25? Och sen börjar väntans tid på riktigt. Snart kommer vårkänslor, snart kommer vår, snart kommer bäbisarna. Å vad jag längtar!

Tvillingklubb och annat i tjugonde veckan

När man väntar tvillingar får man möjlighet till att  gå en särskild tvillingutbildning på ett av sjukhusen här i stan. Den kommer att handla om den medicinska aspekten av tvillinggraviditeten. Sen finns också Tvillingklubbens utbildning, den syftar mer på allt det praktiska kring att bli tvillingförälder. I och för sig handlar det lite om den medicinska aspekten också då många frågor som ställdes på kursen handlade om förtidigt födda barn.

Vi var ca 20 par där, vi var de enda samkönade. Par och par förresten, det var någon singelmamma där också tror jag, men hon var där i sällskap av sin mamma. När vi kom hälsades vi välkomna med orden ” bara så ni vet kommer jag att säga Pappa väldigt många gånger ikväll”. Varpå jag vänligt förslog att partner också fungerar. Då sa föreläsaren ”det är så jobbigt att behöva säga det” varpå ånga började pysa ur mina öron. Och jag kunde knappt höra vad människan sa efter det för mitt adrenalin fick mina hjärtslag att överrösta allt i rummet. Men det tog sig! Föreläsaren sa Pappa/partner för det mesta och utbildningen var riktigt riktigt bra. Det som var bäst var nog alla magar i rummet. Och att vi inte var äldst. Äldst var en kvinna som nog var närmare de 50 och ursnygg. Högklackade stövlar, snygg klänning och en himla skön attityd. Hon var den som gått längst i graviditeten, hon hade ca en vecka kvar innan hon var fullgången. Annars var magarna mellan 14 och 37 veckor. K som tycker att hon börjar bli extremt stor, tyckte inte alls att hon var det efter kvällen. För det var STOOOOORA magar där. 🙂

Så vad lärde vi oss? Jo, det är svårt/omöjligt att få en fungerande amning av tvillingar i sängen. Man sitter upp i soffa eller fåtölj och dubbelammar dem. Annars tar man som mamma slut och får inte göra annat än amma.

Bäbisarna delar säng i ca 3 månader., de mår bra av att höra och känna varandra. Därefter behöver de en varsin  säng att sova i.

Amning är bra, men det primära är tillväxt och det är gynnsamt för både sömn och tillväxt med tillskott.

Barnen gynnas av att få egentid med sina föräldrar eller förälder, framförallt den språkliga utvecklingen gynnas. Likaså kan det vara mycket gynnsamt med tidig inskolning på dagis tvillingar, vid ett års ålder funkar det ofta utmärkt.

50% av alla tvillingar föds före vecka 37, ofta mycket för tidigt. Det förebygger man genom att bl a rekommendera tidig sjukskrivning från vecka 25.  K har insett att hon är väldigt trött och kommer att följa den rekommendationen. Hon har ju t o m slutat med boxningen nu! (efter lite tjat)

Som tvillingförälder får man fler föräldradagar per födsel än annars och tanken är att de ska användas de första tre månaderna då livet tydligen är vansinnigt kaotiskt för de flesta nyblivna tvillingföräldrar. Det gör att våra planer förändras ganska mycket, jag kommer att försöka vara ledig minst fyra månader efter barnens ankomst.  Sen får vi se hur vi delar upp ledigheten men ambitionen är att dela dagarna helt och hållet. Och att vi båda jobbar deltid även när de är på dagis för att kunna vara hemma med något av barnen någon dag i månaden. Egentid med förälder.

Så förutom detta, vad händer mer i livet? Jag har sökt en chefsutbildning på min arbetsplats. Det är 50 sökande på 14 platser och jag hoppas jag kommer med. Jag börjar ledsna på mina arbetsuppgifter och söker nya utmaningar. Får jag inte komma med på utbildningen söker jag mig nog vidare till något helt nytt.

Om en timme eller två ska jag och K på rutinultraljud. Vi är nu i vecka 19+1 och bäbisarna är ganska aktiva i magen. Vi känner dem bägge två och ser fram emot att få titta närmare på deras små siluetter. Mammas älsklingar.

Så nu ska jag börja göra mig i ordning. Ha en fin dag!

Första dagen på jobbet

efter 10 dagars ledighet och jag är otroligt uttråkad. Jag vill inte vara här. Jag vill vara hemma, sitta framför brasan och virka bäbisfiltar  samtidigt som jag ser spännande långfilm. Gärna med en snarkande hustru i andra soffhörnet. Släng in en hund som värmer mina fötter och lyckan vore total.

Så ser alltså inte den är dagen ut – i mitt bås i kontorslandskapet lyser såväl brasor som sovande fruar med sin frånvaro.

Jag uppdaterar inte bloggen så ofta, det beror nog mycket på att jag mår bra, att allt går sin gilla gång. Men också av praktiska skäl, jag har svårt att komma åt hemdatorn och på jobbet vill jag inte göra mer än de mest brådskande privata sakerna på datorn – kolla saldot på banken eller någon enstaka uppdatering på Facebook.  Just nu t ex har jag lagt upp en status om att jag ska köpa en digital systemkamera. Men eftersom jag inte kan något om kameror så behöver jag mina vänners (och för all del bloggläsares) hjälp för att hitta något som passar oss. Vi letar efter en enkel och lätt (väger lite alltså) kamera som ger fantastiska bilder, är skitenkel att använda och som går att sätta andra objektiv på (varför det sista kravet finns vet jag inte – det är K som tjatar om den funktionen. Hon kanske vill fotografera hur grannarna inrett sina kök utan att besöka dem? Vi bor ju trots allt i ett litet radhusområde med ganska tätt mellan husen 🙂

Just ja! K har ju inte känt några faktiska fosterrörelser från bäbisarna tidigare. Men i lördags, dvs vecka 17+4 så kände både jag och K bäbisarna röra sig – från utsidan! Det var en helt fantastisk känsla! Och fastän jag både lockat och grälat på dem så har jag inte lyckats få dem att ge nya livstecken ifrån sig genom huden.

Älskade småttingar.

Sneak preview

I går blev K sjuk. Hon vaknade med huvudvärk och allt eftersom dagen förlöpte blev huvudvärken värre och värre och värre, trots några Alvedon. När hon inte hade ätit något substansiellt på hela dagen och ändå stod på alla fyra i badrummet och kräktes ringde jag Sjukvårdupplysningen som sa -ÅK IN PÅ AKUTSJUKHUS. NU! Jag blev både rädd och bestämtd och fick hjälpa min ganska spaka hustru att klä på sig och följa med i bilen. Efter några timmar på akutmottagningen  träffade vi en läkare som undersökte K på alla möjliga sätt. Det visade sig att både de på Sjukvårdsupplysningen och akuten misstänkte tidig havandeskapsförgiftning (mycket vanligt vid tvillinggraviditeter) eller högt blodtryck. Men det var inte så. Tvärtom hade hon mycket bra värden. Efter många timmar konstaterades att det antagligen var ett ordentligt migränanfall. K har aldrig lidit av sånt förut, men en graviditet kan dra igång även sånt.

Och så frågade läkaren – ska vi kolla att bäbisarna mår bra?

Så det gjorde vi. Klockan 02.00 kunde vi se våra små telningar slå och vifta omkring sig. Det var en ordentlig aktivitet! K har varit orolig ett tag för hon har fortfarande inte riktigt känt av de små. De där fiskrörelserna som många pratar om har inte riktigt varit tydliga nog för att hon ska kunna säga att hon känner av dem. Men i natt så fick vi en snabbglutt. Det var två lättade mammor som åkte hem till sängen. Och idag har Ks huvudvärk gett sig av.

Här är en bild på Ks mage, tyvärr tog vi aldrig någon bild på magen innan graviditeten. Men jag kan säga att den var väldigt platt. Det är den inte riktigt längre 🙂