Hemma sjuk

med feber och värk i kroppen. Det känns som om jag och K delar på influensan, hon nyser, snorar och hostar men är feberfri och ganska pigg. Jag har feber, värk i kroppen och en läskig whiskeyröst, men inget ont i halsen, inget snor och ingen hosta. Men hemma från jobbet är jag.

Förutom att jag är sjuk, mår jag väldigt bra. Saker och ting faller på plats. Jag har slitit ganska mycket i relationen med min mamma, men nu verkar allt ha lugnat ner sig. Det har åtminstone infunnit sig ett normalläge igen, ett sätt att förhålla sig till henne.

K och jag har det bättre än någonsin tillsammans och vårt hem börjar kännas som ett hem. Mitt hem. Vårt hem. Det är fortfarande stökigt och absolut inte iordningställt vare sig för oss eller de små bäbisarna som kommer om några månader – men det känns som ett hem.

Å de små bäbisarna! De sparkar stackars K från insidan, både hennes kissblåsa och solar plexus får sig en omgång med jämna intervall. Det är urmysigt att ligga med kinden mot magen och få sig en omgång. Mammornas små kickboxare!
Vi längtar väldigt mycket efter de små nu. Vi oroar oss förstås en del också, men för varje dag som går ökar deras chanser att klara ett liv utanför Ks mage.

K syr små lapptäcken till vagnen, jag virkar täcken till deras sängar, mormödrarna stickar sockar och mössor till nästa vinter. Det är många som längtar.

Nä ni, nu ska jag värma rester sen i går och fortsätta ligga i soffan och se dålig tv.

Annonser

Köplust

Igår for jag och K för att kolla på färg till barnrummet. Det är ett ganska schabbigt och nergånget rum som behöver färg. Det är roligt men ganska svårt att visualisera hur slutresultatet ska blir. Hittills har vi bestämt att måla om den gröngula linoleummattan i en grå färg. Sen är frågan – gula eller gröna väggar?  Eller vita väggar med väggprydnader?

Och sen råkade vi passera förbi på KappAhls barnavdelning och gjorde våra första inköp i storlek 44. Herregud så gulligt. Ska vi verkligen få några små som ska ha dessa?

vad har hänt sen sist?

  •  jo, jag har hämtade lilla Kråkan 2,5 på dagis igår. Det var en fin promenad på väg hem till lägenheten. Lilla K pratar inte, åtminstone inte så någon förstår. Det finns några få saker hon säger och det är en variant av Ks namn och babaj – vilket betyder bajsa, hejdå eller bäbisar. Men igår på vägen hem spände hon ögonen i mig och frågade efter K och babaj. Sen gör hon en rörelse med fingrarna som betyder två. Det betydde alltså – var är K och de två bäbisarna i magen. Plättlätt. 🙂
  • Sen i tisdags anmälde jag en kollega för kränkning och möjligen hets mot minoritet.

Sen har det väl inte hänt så mycket mer.

22+0

och ett barnmorskebesök har passerat. K mår bra, fast järnvärdena börjar dala.

Det finns lite oro hemma hos oss, bara allmän oro och för det mesta går den att hantera. Men ibland får den fäste och det känns viktigt för oss att barnmorskan varje gång bekräftar att allt ser bra ut – att barnen verkar må bra och att de inte förefaller vara på väg ut.

Barnen mår bra och de verkar inte vara på väg ut.

Jag funderar mycket på hur allt blir när de kommer. Barnen alltså. Jag kämpar en del med homofoba kollegor och korkade/kränkande kommentarer just nu. Det påverkar mig.

Jag påverkas också av närstående personer som är väldigt fokuserade på blod, släktskap, likheter/olikheter, arv osv och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Den ena sidan av familjen består av bortbytingar eller ej-blodsrelaterade familjekonstellationer (adopterade barn, barn som inte har en biologisk far men definitivt en pappa osv) men sen har vi den andra sidan där det finns starka blodslinjer och dessutom ett starkt intresse för detta. Jag tycker att frågan är rätt jobbig faktiskt. Kanske för att jag är rädd att känna mig utanför när de kommer att granska mina barn och fundera på om det är brylling Brynhildas ögonbryn och gammelfarbrors Nikodemus ögonbryn som sitter på Hugin och Mumins ansikten. Eller om de bara avfärdar ev olikheter med – det är nog DONATORNS förfäders tår, örsnibbar eller hårfärg som de ärvt. Som sagt, jag tycker det är skitjobbigt.

En annan sak jag också har problem med är en närstående person som tycker att allt är så otroligt enkelt och okomplicerat att vi får barn med donerade spermier att vederbörande pratar om donatorn som om det vore vadsomhelst. Jag känner att det också är svårhanterligt. Det känns om om det är vårt, mitt och Ks och barnens sak att hantera. Självklart är det inte konstigt eller farligt att nämna, men att sitta och prata om donatorn hur som helst över matbordet utan att varken jag eller K bjudit in till det samtalsämnet känns respektlöst.

Jag tror jag kommer att behöva prata om det här med andra som blir ickebiologiska föräldrar. Det är svårt att hitta ett sätt att navigera i det här. Svårt att veta var mina gränser går, vad som är mina egna demoner och vad som faktiskt är sånt jag måste sätta stopp för.

Välsignade glömska

Tänkte en förstulen stund – undrar vad jag gjorde för ett år sedan. Och bläddrade tillbaka i blogginläggen. Det var en ångestfylld tid. Sorg, oro. Jag kände mig otillräcklig, var olycklig, ångesten låg som en tjock klump i halsen och fyllde hela bröstet. Helvetet på jorden. Barnlängtan och misslyckade barnförsök gör saker med människans själ. Min bröt den sönder. Mitt äktenskap gick sönder. Min fru gick sönder. Allt var trasigt, i skärvor.

Nu. Lycka. Bliss. Kärlek. Värme, trygghet och lugn. Jag sa det till oroliga vänner för en tid sedan, att graviditeten läker alla sår. För så känns det. Jag känner mig inte längre traumatiserad, trasig och sprucken. Mina erfarenheter är erfarenheter och inte längre det som definierar mig. Jag börjar förvandlas till något nytt.

Och vid min sida har jag med mig min älskade fru. Hon som gick sönder som nu är hel och vacker och stark och lugn.  Vilken välsignelse. Om ett år kommer det gå bra att titta på hur februari 2012 såg ut i bloggen. ❤ ❤ ❤

Saker jag inte visste om igår

  •  jag visste exempelvis inte om hur det känns att få en spark i örat av en liten unge som vill ge sin mamma ett livstecken. Jag låg med huvudet tryckt mot Ks mage i hopp om att höra/känna något och DÅ! En välriktad spark. Lilla Bruce Lee Jr, ta det lite lugnt! 🙂
  • att om man bokar av en icke avbokningsbar resa har man rätt att få alla skatter tillbaka. I vårt fall motsvarade det nästa en tredjedel av resan! Så även om vi inte får pengarna tillbaka på återbetalningsskyddet så får vi tillbaka flera välbehövliga tusenlappar.
  • att -17 grader verkligen känns som -50 i Stockholm. När jag bodde i min hemstad var -17 en indikation på att våren var på g. Men det var torr inlandsluft och fjällklimat. Det är inte samma sak. Eller också har jag blivit lite vek.