Vad googlar jag på numera?

Hur får man gulnande lakan vita? Vi har fått en stor mängd helt underbara tätvävda lakan med broderade blommor och virkade insydda spetsar på örngotten. Tyvärr har de vältvättade, välmanglade lakanen tillbringat de senaste 30 åren i ett skåp utan att användas. Nu vill jag verkligen använda dem! De är för korta och smala för vår säng, men jag ska sy om dem till barnens sängar/vagnar.  Jag har fortfarande inte hittat den optimala kuren för att lyckas få dem vita. Men Klorin står på inköpslistan.

Varför slutade Stabler på Special Victims Unit i säsong 12?  Den enda serien jag och K följer. Olivia Benson som är Stablers partner blir bara snyggare och snyggare och snyggare med åren och serien bara bättre, till skillnad mot många andra serier som ofta tappar fart.

Köksluckor i 50-talsstil Farlig surfning – kan bli dyrt. Men oj, vad mycket fint där finns.

Och som alltid – favoritfrågan på Google: Symptom på att en förlossning är i antågande?

Vilken helg!

jag gick hem tidigt i fredags. Även om jag ligger massor massor av minus på flexen så måste jag få ta mig den friheten. Jag måste vara med min fru. Vi åkte till Ikea, käkade lunch och handlade en fin efterlängtad byrå till vårt sovrum, (ojsan, något som inte är barnrelaterat!) och så några påslakan till spjälsängarna. Sen tog vi en långfika på café för att avsluta eftermiddagen med en rejäl veckohandling. K fick sitta och sova i bilen under tiden.

Sen frumys i soffan, räksmörgås, te och tv.

Lördag morgon åkte vi iväg till ett badhus som ligger in närheten. De öppnar redan klocka 8 på morgonen och vattnet är 30 grader varmt. Vilken grej! För K som numera är väldigt stor och har väldiga problem med att sitta, stå, ligga eller gå var det rena himmelriket. Hon fick en ordentlig avlastning för rygg och bäcken och kunde verkligen njuta av stunden. Sen åkte vi hem och gjorde en ordentlig brunch, löste lördagskrysset i DN och tog sen en siesta.

Lördag kväll – Gurkan och hans mamma kommer på middag och övernattning. Gurkan är en mycket kräsmagad 5-åring som ibland använder sitt matmotstånd som ett effektivt vapen mot sin omgivning och sina föräldrar. Men ungen gillar att hjälpa till! Så han och jag lagade en gigantisk form av lasagne – Gurkan fick montera alla plattor och strö över ost mellan lagren. Och när den var färdiggräddad käkade han med STOR aptit. Jag tror han åt en vuxenportion.

Sen var det dags för efterrätt. Chokladpudding med spritsad vispgrädde i olika formationer med strösslade silverkulor och hallonhjärtan på. Gurkan visade upp en stor talang för dekorationer och medan jag spritsade hamnade ganska ofta en stor del av grädden i barnets mun. Sen käkade han upp sin ganska stora portion med chokladpudding med vispgrädde också. Varpå han utbrister – ”och jag som inte tycker om grädde! ” Han glömde visst bort det 🙂

Söndagen, som började ganska tidigt eftersom femåringar tydligen inte gillar sovmornar, var lika fin den som lördagen. Vi hade världens allra bästa pokergäng på besök och som alltid – hur mysigt som helst. Därefter kom två andra kompisar på spontanbesök, de hade med sig fikabröd och hemmagjorda små par conversekängor i storlek ”nyfödd bäbis”. Helt bedårande, foton kommer så småningom.

Behöver jag säga att efter den här helgen somnade både jag och K ovaggade?

Beträffande graviditeten så kan jag meddela att någon av bäbisarna sjunkit ner. K har så mycket sammandragningar nu att de aldrig riktigt upphör. Hon har ordentliga smärtor av foglossningen och bältet sitter på hela tiden hon är uppe ur sängen. Vi har packat BB-väskan – igen, den förra var för liten helt enkelt så jag fick ta fram det stor artilleriet. Nu känns vi redo. Och det är max 50 dagar kvar. Tjoho!

Älskade barn

Ni är så tydligt redan nu två olika individer med två olika personligheter. Lilla Hugin, som är nummer 2 i barnmorskejournalen, du är vår soldyrkare. När din mamma går ut i solen vänder du upp ansiktet mot solen och blir stilla. Du ligger med huvudet uppåt i magen och gillar inte att delta i ultraljudsundersökningar. Varje gång är det en kamp för att kunna mäta din längd eller storlek. Du är lite större än ditt syskon, men kanske beror det på att du är något mer stillsam av dig också. Det senaste ultraljudet visar på en cool bäbis, som ligger lojt med armarna uppåt ovanför huvudet och bara har det bra. Första gången vi såg dig visade du rumpan åt oss. Älsklingen min. Jag älskar dig så mycket.

Lilla Mumin, vår lilla 1a. Som är så vansinnigt aktiv i magen, det känns som om du övar bassängvändningar i magen. Du har huvudet ner och fötterna mot revbenen – och OJ vad du sparkar din mamma. Vi har kallat dig Sälen för att du är så aktiv i magen. Kanske är det därför du är lite mindre än ditt syskon? Du förbränner så mycket av ditt underhudsfett. I går när vi såg dig på ultraljudet så låg du trots allt ganska stilla och sög på tumme. Precis som båda dina mammor gjorde när de var små.
Älsklingen min. Jag älskar dig så mycket.

32+0

ÄNTLIGEN! Och nu börjar mina läkarkollegor säga – nu kan ni slappna av, nu går allt bra. Vecka 32 är tydligen något väldigt eftersträvansvärt.

Vi var ju på 5-årskalas i helgen och vad trevligt det var! Gurkan stod i dörren och hoppade av förväntning när vi anlände ganska tidigt på förmiddagen. K hade bakat cupkakes och Gurkans ögon spärrades upp av lycka när han såg all garnering.

Vid paketöppning sa den ljuvliga ungen vid varje present ”åh, PRECIS vad jag önskat mig” om det så var ett par randiga strumpor eller en receptbok för barn. 🙂

Vårtrötthet

Förstår inte vad det är med mig men jag är så trött! Jag sover gärna 11-12 timmar per natt och skulle vilja ta både en tupplur efter lunch som före middagen. K sover risigt, hon kliar och kliar och kliar och kliar sin stackars kropp. Ingen fara säger barnmorskan, alla värden är ok. Men det kliar. Hon badar med havregryn – lite bättre. Men hon kan ju inte tillbringa livet i någon form av kall havregrynsgröt?

Inga förvärkar just nu men h0n ägnade sig åt att städa badrumsskåpet med en lätt fuktad tops när jag gick till jobbet. Är inte det en såndär varningsklocka? Att när ens gravida fru funderar på om katten går att tvätta – då ska man greppa förlossningsväskan och starta bilen?

Vi har i allafall avslutat vadslagningen med familjen. Det finns föreslagna födelsedatum från 1 maj till 6 juni. Det ska bli roligt att se om någon gissar rätt både avseende datum, men framförallt kön! 17 personer har gissat på en av varje, 7 personer har gissat på 2 flickor och 8 på två pojkar. Jag har gissat på den 22 maj – en av varje, men jag har nog ändrat mig. Jag tror nog att det är två pojkar. Fast samtidigt säger jag Hon om Mumin. Hm.

K tror 28 maj, även hon har lagt sitt vad på en av varje. Och fortfarande har ingen satt en spänn på april. 🙂

 

31+1

och vi är hemma. Inga bäbisar ännu. K mår bättre – kanske var det en annalkande förkylning som ställde till det i går. men hon har ordentliga sammandragningar i jämna intervall, men barnmorskan som undersökte henne idag sa att det kunde fortgå i många veckor än.

Jag har varit på intervju för ett chefsprogram jag sökt, det var rätt ok. Vi var 50 som sökte, trettio som gått vidare till personlighetstest och sen blir det 14 som får gå det tvååriga programmet. Jag hoppas så jag är en av dem. Men om jag inte kommer med så kan jag acceptera det. Och söka ett nytt jobb.

Annars består livet mest av sömn, tvättning av små klädesplagg i storlek 44-50 och inköpslistor. Och så ska vi byta däck på bilen och fira Gurkans 5-årsdag i helgen. Vi har ett fint liv.

31+0 eller ”Inte för att skrämma upp någon eller så…”

men helt plötsligt fick vi anledning att skynda på lite med att packa förlossningsväskan.

Puh. Jag tror att det kan finnas anledning att sätta en krona eller två på april hörni.

(nej, för tillfället är vi inte på väg in till förlossningen. Men K har haft känningar under dagen och mår ”lite skumt” som hon uttrycker det. Jag packar små bodies i storlek 44 och mjukavarmalångastoramorgonrocken i väskan jag.)

Tillväxtultraljudet gick bra!

Vår oro lugnades, lilla Mumin är numera bara 18% under den förbaskade normalkurvan och lilla Hugin är 10% under. Vi är lättade men får ändå gå kvar på SpecMVC för uppföljning. Skönt! De växer så det knakar, stackars K växer numera mest på sidorna för det går nog inte att växa mer framåt om man säger så..

Under vår ledighet har vi startat upp en vadslagning om när bäbisarna kommer, hela släkten är nu involverad. Det finns datum från 1 maj till 2 juni i vadslagningslistan – so far.  Ingen har trott april!

Jag börjar längta väldigt väldigt mycket efter de små nu, samtidigt som jag inte vill att de ska komma för tidigt. Men när är lagom egentligen? Ganska snart tycker jag.. typ i mitten av maj vore kanon. Fyra veckor till? Fem? Och kommer de den 22 maj så vinner jag en slant på kuppen.

Tillväxtultraljud och ledighet

Så är det dags igen, idag ska vi iväg och mäta de små älsklingarna. Vår lilla Mumin som är så liten men så oerhört aktiv. Vår lilla Hugin som inte gör mycket väsen av sig. Det är oroligt med storleksavvikelser, fast förstås skönt att de inte hittar några fel. Får se vad läkarna på SpecMVC säger…

Jag är så långt från den person jag var för ett år sedan, så långt ifrån smärtan och skräcken. Jag kan inte närma mig den igen. Jag har med stor marginal passerat gränsen hur mycket sorg och smärta en stackars människa orkar med. Fast det är klart – kommer det en påse dynga till så klarar jag ju det också. Såklart. För sånt är ju livet. Helt underbart och vansinnigt smärtsamt.

I morgon reser vi norrut.

Känslomässig helg

ömsom vin, ömsom vatten vill jag säga. Först pokerspel på födelsedagen och fina bästa vännerna berättade att de ska ha en liten bäbis i oktober. Jag är så lycklig för deras skull – har ju vetat om det ett tag men nu är det officiellt. ❤

Sen lunch med min biofamilj, en ovanligt trevlig historia faktiskt. Fast när de gått somnade både jag och K stående, det kostar på att ha en treårstrotsig liten Kråka på besök. Puh.

Vi avslutade kalasserien med ett evenemang på söndagen hemma hos Kråkan och hennes föräldrar – stort kalas för i vår familj fyller vi alla år med några dagars mellanrum. Så det var släkt från när och fjärran. Tack och lov inte min släkt, men ändå. Och jag tycker så mycket om de här människorna. Varma, empatiska, intresserade, engagerade, positiva snällingar. Kan det bli bättre?

Söndag kväll tände vi årets kanske sista brasa. Satt framför den med varma filtar och grät ögonen ur oss till Sofias Änglar på Femman. En liten familj med två tvillingflickor som behövde lite hjälp att komma i ordning hemma eftersom den ena av tvillingen drabbats av svår leukemi. Vi pratar fyraåring med cancer här. Det var tårar från början till slut, antingen för att folk är snälla med annat folk eller för att det är helt fruktansvärt att behöva konstatera att även barn blir sjuka. Vi grät och grät och grät och grät. Och inte kunde vi sluta se programmet heller för vi tyckte ju så mycket om den fina familjen som bodde i det fina radhuset. Vilka voyeurer vi är. Förlåt.

Och som avslutning en ordentlig känslomässig härdsmälta. Hur klokt är det att skrämma upp en höggravid kvinna med orden ”om något händer dina barn – då är det ditt fel!”? Orden jag vill använda här passar sig inte i skrift. Men det är fruktansvärt okänsligt att säga något sådan, vi går ju redan omkring med världens ångest och oro att något ska hända våra barn. Och nej, jag vill inte utveckla det hela mer än så men jag säger bara – MORR.