Åååååååååååå vad det är svårt!

Vi försöker vara medvetna konsumenter när det gäller livsmedel. Ekologiskt på allt som går. Vi köper hjortkött från Ks pappas granne som själv skjutit och styckat djuret. Försöker undvika sötningsmedel, raffinerat socker och stärkelse samt riktigt dåliga halvfabrikat eller fetter. Kan någon tala om för mig varför barnmatstillverkare fortfarande tillsätter palmolja i såväl gröt som välling? För nu har vi börjat ge flickorna gröt men när vi läste innehållsförteckningarna till barnmatstillverkarnas gröter insåg vi att vi inte kan köpa sån. Mjölkpulversextrakt. Palmolja. Så vi köper ekologiska havregryn, krossar dem  och gör egen gröt. Men eftersom flickorna fortfarande inte sover hela natten bestämde vi oss för att ge dem kvällsvälling. Och det är inte heller lätt. Nu hittade vi en havrevälling som har ok ingredienser. Och är järnberikad för det är tydligen viktigt. Men jag gillar inte att ha 51 olika tillsatser i mat, jag vill gärna äta bra råvaror och naturligt vill jag att mina barn ska få samma möjlighet. Hur gör ni andra? Vad ger ni era barn?

Och de har ju fått modersmjölksersättning parallellt med amningen och det är minsann inte några få ingredienser i det heller. Jag vet inte ens vad allt är. Men den smakar sött och gott och luktar bränd apa.

Smart Kråka!

Min fina brorsdotter Kråkan har nu hunnit bli 3,5 år och pratar fortfarande inte alls begripligt. Hon har ett helt eget språk. Men hon är smart och kommer förvånansvärt väl överens med alla. Våra barn har hon superkoll på, de heter Tintin och InteTintin. Gladys är för svårt att säga så hon har en praktiskt lösning på problemet. Och till skillnad mot sin far dvs min bror dvs flickornas morbror så ser hon skillnad på tjejerna och tar aldrig miste. (vilket både jag och K ibland gör när de har mössa på sig)

Smart Kråka ❤

Men varför vill hon inte sova?

Tintin har hyss för sig. Fram till för någon vecka sedan krävde hon att få lägga sig vid 18. En minut över 18 och hon grät med stora tårar tills man la ner henne i sängen, då la hon Fantis över ansiktet och somnade. Nu kastar hon sig från sida till sida när man lägger ner henne, hon kan knappt hålla ögonen öppna men hon VILL INTE sova. Ibland slår hon sig i huvudet eller på magen för att inte somna. Ofta skriker hon högt eller spottar ut nappen. Eftersom hon väcker sin syster som sover i sängen bredvid brukar jag bära in henne till vår säng och försöker söva henne där. Då sliter hon och drar i en och försöker på alla sätt flirta med en så hon ska kunna hålla sig vaken. Om det inte vore så sorgligt vore det gulligt. För det är verkligen inte roligt. I kväll höll hon på i över två timmar med sin föreställning. Jag förstår verkligen inte vad som är på gång. Och mest av allt tycker jag synd om henne. Lilla Tintin ❤

Sjuka

Våra barn är sjuka för andra gången i sina liv. De är dyngförkylda, med enorma mängder snor och blanka ögon. Lilla Tintins eksem har dessutom förvärrats sista tiden så hon är väldigt gnällig emellanåt. Tillochmed Gladys som normalt sett alltid är glad tappar humöret nu. Det är inte populärt att torka näsan och slemsugen är ett stort hatobjekt. Sen sover de illa – förstås – och orkar inte riktigt äta eftersom det är så täppt i nästan. Inget vidare här i stugan.
Och jag är inte heller på topp. Känner mig trött och oinspirerad. Skulle behöva något som jag inte kan sätta fingret på. Men jag vet att jag inte behöver mer regn och mörker.

Hjälp

I går var jag tvungen att få Gladys att sluta skrika. Jag menar inte gråta, utan SKRIKA. Hon var sur och dessutom gillar hon sin röst, men Tintin hade pga magknip och ordentlig förkylning gråtit i fyra timmar och äntligen somnat – då börjar Gladys vråla. Hur gör man då? Jag sa TYST på skarpen och Gladys tittade på mig intresserat men struntade (såklart) i vad jag var ute efter. Jag kunde förflytta mig och henne till vårt sovrum för att minska skadeverkningarna, men tyvärr hjälpte det inte. Tintin vaknade och började återigen gråta. Kan man få en sexmånaders unge att sluta vråla?

6-månadersdagen

har passerat. Vi firade den tillsammans med två mammor från vår BVCgrupp och deras lilla Gladys som fyller år samma dag som våra småttingar. Ja, de har en dotter som heter Gladys, precis som vår och dessutom heter hennes mamma K, precis som K. Och så är hon då född samma dag. Vi skrattar åt det men ingen av oss visste att vi fick barn samma dag och kallade flickorna för samma namn förrän långt långt efteråt. Kanske hade någon av oss valt ett annat namn? Vi vet inte, nu är det som det är och det är underbart.
Det är väldigt roligt att träffa den andra lilla Gladys för då kan vi verkligen jämföra våra barns utveckling mot hennes. Och våra barn är inte sena. De har inte varit sist med smakportioner, gröt, sova hela natten och annat. Våra barn är före med några saker och efter med några. Den andra Gladys har två tänder – det har ingen av våra. Men våra äter gröt vilket inte den andra Gladys gör. Skönt.

Annars firade vi väldigt stilla. Flickorna somnade tidigt och mammorna såg något inspelat program på tv innan sänggåendet. En vanlig fredagkväll och jag älskar det.

Utveckling

Flickorna är så ljuvliga. Gladys gör verkligen skäl för namnet, gladare unge finns inte. Hon är så nöjd! Hon ligger gladeligen i en timme på lekmadrassen och leker med skallror, vänder sig fram och tillbaka och rullar också ofta in i väggar och skåp emellanåt. När det är läggdags lägger vi ner Gladys, sen ligger hon där och pratar med gosedjuren Apis, Ankipanki och snaskar på sina fötter. Ikväll hörde vi ett missnöjt gnäll från Tintin och då hade Gladys stoppat in handen mellan spjälorna och försökte lugga eller klappa Tintin eller var det Elefantis som skulle stjälas? Om det fortsätter måste vi nog sära på sängarna så de inte stör varandra mer än nödvändigt. Tintin kan också vända på sig nu – men hon gillar det inte så värst. Hon gillar mest av allt att ligga på rygg, helst med en strumpa i munnen. Och helst ska strumpan sitta på foten. Att läsa Molly Mus kör brandbil är också en favorit, hon skrattar högt när någon av mammorna  låter som vatten som passerar genom en vattenslang.

Flickorna är inte så vana att vara ute bland mycket folk. De blir supertrötta efter en halvtimme på Öppna Förskolan och har vi många gäster hemma bryter de ihop efter en liten stund. Men enstaka gäster funkar fint. Morfar L var exempelvis och käkade lunch hos oss idag och Tintin hänger gärna i hans skägg så ofta hon får tillfälle 🙂

Vi försöker inte stressa det där med att vänja sig vid många människor, de är ju fortfarande så himla små. Men vi har alltid en plan för hur vi ska kunna låta dem vila när vi är borta på besök hos andra, annars blir det lätt en mardrömsupplevelse för alla med mycket gråt och skrik. Det är väl ett lite bekymmer med att ha tvillingar, det är lite halvbesvärligt att komma iväg på egen hand med två ungar. Speciellt nu när de börjar bli lite rörliga. Misstänker att det kommer att bli så mycket svårare när de börjar krypa. För att inte säga när de börjar springa! (åt olika håll…)

Men det ger sig. Det är underbart och jag älskar mitt liv med de små fjunskallarna.

Sjuuuk

hemma från jobbet med svår migrän. Svårt att vara sjuk med två tjoande gulliganer utanför sovrumsdörren, så jag smög ut dit med pulserande huvud. (jag skulle ju ändå hämta Ipren) Pussades och kramades och matade lite morotspuré. Sen åter till sängs. Måtte livet återvända snart.

gamla vanor

jag levde med en missbrukare mellan 1996-1999. Jag hade verkligen ingen aning om att så var fallet när jag träffade henne, missbruket kom smygande men ack så aggressivt in i mitt liv, i vårt liv. Hon ruinerade mig, förstörde alla mina relationer och knäckte min självkänsla. Jag hade ett val, antingen kunde jag dyka ner i missbruket även jag, låta ölen dämpa ångesten och låta tabletterna dämpa bakfyllan. Eller också kunde jag göra en plan för att ta mig därifrån. Och jag gjorde en plan. En dag efter alla dessa nätter och dagar fick jag nog och gjorde en plan. Totalt utblottad och utan en enda vän kvar lyckades jag samla ihop mig till en människa igen och fann en utväg.

Nu har det gått 13 år och jag lider fortfarande av efterskalven. När K är ute för att träffa sina vänner och jag vet att de dricker alkohol blir jag orolig. Vankar av och an här hemma och försöker hålla mig lugn. Nej, K har verkligen inget riskbeteende eller så, men jag är skadad. Jag har varit ute och letat i snödrivor och busskurer efter den sambo som inte kom hem efter en fyllerunda. Jag brukade behöva ringa bankens automatiska kundtjänst för att höra när senaste uttaget från gemensamma bankkontot gjordes för att få veta att hon levde. Vilken jäkla misär jag levde i.

Jag har inget problem med att själv ta ett eller flera glas vin till helg eller fest. Jag gillar smaken av alkohol och jag gillar den lättsamma salongsberusningen. Men ändå..

När K kom hem blir jag lugn och som vanligt igen, demonerna flyttar återigen iväg till varifrån de nu kommer.. Min fina K. Som inte ens luktade öl när hon kom hem. Som hade haft en fin kväll med fina vänner. Som saknat mig och sina barn. Som förstår att jag är orolig och vet varför. Som är klok nog att inte ta det personligt.