Inköpslista

men alltså. Inköpslista inför dagis och vintern. Vinteroveraller säljs nu och vi måste avgöra vilken storlek våra tjejer ska ha i typ januari. De har storlek 80 för det mesta, ibland funkar 74. Men vad ska vi köpa för storlekar på en vinteroverall? Vad har ni för erfarenheter? Det känns verkligen superknäppt att i augusti köpa varma kläder, men jag vet av erfarenhet att om man väntar är kläderna slut när man behöver dem.

Vinterstövlar?

Gummistövlar, behöver 1-åringar såna på dagis? Behöver de regnställ? Eller galonisar? Hjälp!

 

Inga nyheter – goda nyheter?

Livet går sin gilla lunk. Lite tänder, lite mardrömmar, lite magknip. Men framförallt lugn och ro. Mycket aktiviteter med flickorna, lekträffar med vänner, plaskdammar, gungor, hemmapoolen. Teletubbies har konkurrerat ut I drömmarnas trädgård just nu. Men båda två behöver nog en ny utmanare, för de börjar tappa intresset.
Halloumi är gott. Fetaost är mums säger Tintin. Det säger inte Gladys. Avocado är nog Guds gåva till barnen säger flickorna unisont. Inlagd paprika är smarrigt värre och allt som man får från mammornas tallrikar är mycket bättre än det som är barnanpassat. Lax – mums. Stekt potatis – mums. Spagetti – mums. Tsatsiki – dubbelmums. Får man dessutom maten serverade på en mammagaffel istället för med en barnsked – lyckan är fullständig. Matfriska barn. Glada barn!

Nu ska familjen förflytta sig in till stan för lite fönstershopping och gofika.

Glömt

jag hade glömt hur våra mardrömsnätter var. När det skreks igenom dem och Tintin var otröstlig. Nu hade vi en lightvariant av en sån, Tintin vaknade 4 och har sedan dess bara varit skrikfri när hon hämtat andan. Hon har inte feber, men vi misstänker som alltid nya tänder. Flickebarnet har ju bara fyra små gaddar. Så vi ger Alvedon och nu har hon äntligen kommit till ro och sover. Men fy. Detta skrikande gör mig galen. Och som lök på laxen så gallskriker även Gladys nu. Inte för att hon har ont, är arg eller ledsen utan bara för att hon kan. Hon övar sin röst. Men mammornas öron är ömma. Stackars Tintin. Stackars mammorna.

Syskonkärlek

Flickorna har börjat leka tillsammans.  De byter leksaker med varandra och busar tillsammans under köksbordet. I går såg jag när de la sig tillsammans på en madrass på golvet och sen låg Tintin och klappade Gladys över ryggen. Mysigt! Nu sitter de båda i Ks knä och kollar Teletubbies på datorn. De samsas väldigt bra på det lilla utrymmet.

Mina fina tjejer.

Tack!

Tack för era kloka synpunkter och erfarenheter kring det där med dagis och inskolning. Jag känner mig lugnare och vi ska försöka börja matcha dagistiderna lite smått här hemma. Förmiddagstuppluren är svårast att komma ifrån, tjejerna är verkligen jättetrötta vid halv nio på morgonen. Fast på dagis lär de väl ha så roligt att de inte hinner bli trötta. Nåja, tar gärna emot fler åsikter, synpunkter och erfarenheter.

Dagisdags

Nu mina vänner behöver jag er hjälp. Jag har en del funderingar kring det här med dagistider och annat och vill gärna ha er input.

Innan K fick sitt nya jobb hade vi planer på att ha barnen på dagis max 6 timmar varje dag, dvs max 30 timmar i veckan. Men nu har ju K har ju fått en lärartjänst på en skola i närheten och kommer att börja kl 8 varje morgon. Det i kombination med att den förskola vi valt har pedagogisk verksamhet mellan 9:30 och 15 gör att det är svårt att få ner tiden så pass mycket. Jag kan inte lämna varje dag för då får inte jag ihop mina tider och dessutom börjar de flesta av mina möten 8:30 eller 9 på morgonen. Och det går liksom inte att hämta ungarna mitt i middagsvilan. Och förskolan har bett oss att inte hämta inom ramen för den pedagogiska verksamheten.

Några frågor jag har är:
Tror ni att tiden 7:45 till 15 funkar för 15-månaders barn?
Tror ni middagsvila 11:30-max 13:45 räcker som enda dagvila för så små barn?

Våra barn är morgonpigga, de vaknar ca 99 gångar av hundra mellan 06 och 06:10 så det känns märkligt att hålla dem hemma när de är som gladast och mest leksugna. Dessutom får de frukost vid 8 på förskolan.

Men de är också vana att sova minst 1,5 timmar på förmiddagen och minst lika länge på eftermiddagen. Trots det sover de 11 timmar på natten. (ja, vi är bortskämda och ja, de har ett stort sömnbehov)
Svar till orolig (höns)mamma.

Sång

Idag var vi ute på skärgårdsutflykt tillsammans med min mamma och hennes sambo.  Tintin och hennes Momma gick iväg en stund och när de kom tillbaka hade Tintin lärt sig något nytt – att sjunga! Utan ord, men med tydlig melodi. Vår älskade lilla unge som älskar musik, nu kan hon sjunga!

Språk

Ungarna pratar inte så mycket ännu. Mamma, Fsss (fisk), Mmmmm (ko), Titta där och i dag utökades vokabulären för Gladys med ordet Nej. NEJ!

Jag misstänker att vi kommer att höra det ordet ofta i fortsättningen.

Avlastning

Vi har varit på semester i Norrland. Vi packade in hela familjen och all packning i kombin och lyckades ta oss upp till Svärmors sommarviste i Hälsingland några dagar och därefter en hel vecka i min barndoms stad Östersund. Vi lånade min styvbrors hus och mådde som prinsar. Ungarna somnade snabbare än någonsin på kvällarna, sov länge på mornarna och tupplurarna där emellan satt som en smäck. Vi var utvilade och glada! Dessutom så ställde min mamma och hennes man upp och tog hand om ungarna när som helst det fanns tillfälle. De gick och klappade kossor, matade höns, gick på fik, gungade, åkte rutchkana och var bara behjälpliga på många bra sätt. En kväll tog de t o m nattningen och K och jag gick på restaurang och käkade en av mitt livs bästa middagar. Vi hann prata klart och avsluta meningar. Vi hann dricka ett par glas vin var och njuta av sommarkvällen. Jag måste säga att min mamma revancherat sig BIG TIME från den period då vi inte ens hade kontakt.

Hon är fortfarande skitjobbig som person, men som mormor är hon verkligen toppen. En dag blev vi magsjuka, jag, K och lilla Gladys. En släng av sommarsjuka konstaterade min mor som sedan i samma andetag deklamerade att ”jag kommer och tar hand om Tintin”. När hon anlänt hade Gladys också piggnat till såpass att hon fick följa med och gunga lite stillsamt. K och jag kunde ligga kvar i fosterställning i soffan och ömka oss och våra onda magar.

Samma sak sista dagen, när vi skulle städa ur huset vi lånat. Mamma och hennes man tog sig gladeligen an ungarna. De busade och lekte och gick på upptäcksfärd och fick äta mat själva och smaka tunnbrödsstut med mesost på. Vi kunde i lugn och ro få slutföra det vi behövde göra.

Det blir så uppenbart vad vi saknar när vi är hemma i Stockholm. Vi har inte möjlighet till samma avlastning. I går hann jag inte duscha, i dag har K försökt sätta en deg under hela dagen. Mjölet står orört på diskbänken och nu är klockan 23.53. Skulle vi kunna tänka oss att flytta till Östersund för att få de vi längtar efter? Nej. K är nog mer positivt inställd än jag är, men svaret blir nog ändå nej. Det är några år nu som är tuffa, men om vi flyttar upp blir livet tufft på ett annat sätt. Vi kommer sannolikt att flytta ifrån Stockholm förr eller senare, men Östersund får fortsätta bli ett semestermål, inget annat.

Faser

Vi har varit bortresta under nästan två veckor och därför har bloggen fått vila stilla. Missed me?

I början av juni började Tintin välja K. Varje gång. Hon började snyfta olyckligt om jag lyfte upp henne och blev rosenrasande om jag försökte ta henne från Ks famn. K-mammigheten eskalerade för varje dag så till den milda grad att K till slut inte ens kunde vända ryggen åt Tintin utan att hon fullständigt bröt ihop. K kunde inte gå ut, inte gå på toaletten, inte sätta ner Tintin på golvet. Det var verkligen förfärligt -för alla inblandade. Vi förstod inte varför det blivit så, jag har ju t o m varit hemma mer än K under våren och vi delar verkligen lika kring skötseln av barnen. Det var märkligt, men ok. Vi försökte ge Tintin vad hon behövde. Hon satt som en liten geckoödla på K, dag som natt. Mitt ego fick en stor fet smäll. Intellektuellt fattade jag att läget, men känslomässigt började jag inbilla mig en massa dumheter kring biologi och annat. När jag skriver det här verkar det som om hon valde bort mig, men så var det inte. Hon hade bara ett oändligt behov av K. När K var borta, på affären eller liknande var det ok att bli tröstad av mig och hon gav mig ofta och gärna pussar. Men hon hade ett innerligt behov av mamma K.

Efter några veckor började det skymta en ljusning och det har nu blivit mycket bättre. Hon accepterar att jag nattar henne (för det mesta i allafall) men det är alltid K som är förstahandsvalet.

Gladys har sin egen fas. Hon har ännu inte lärt sig säga ordet Nej, men ojojojoj vad hon fattar innebörden. Hon gallskriker när hon inte får som hon vill eller vi vill att hon ska göra något hon inte vill. Mycket vilja i den där lilla ungen vill jag meddela. Eftersom Tintin hade ockuperat Ks famn var hon hänvisad till mig, vilket har resulterat i att jag är hennes förstahandsval när hon vill bli upplockad. Bra för mitt ego, men förstås jobbigt för K. Och inte något någon av oss föräldrar önskar. Vi vill ju förstås att barnen ska vara lika trygga med båda oss mammor.
Det är faser. Alla dessa faser.

Som lök på laxen kan jag nu meddela att Tintin återigen är i en negativ insomningsfas. Hon somnar som vanligt till vid 19:15 för att vakna 19:25 och därefter försöker förtvivlat hålla sig vaken. Hon slår sig, slår huvudet i väggen, skriker, kastar gosedjuret Fantis över spjälstaketet, kastar nappen på syrran i andra änden i rummet osv. Klockan är nu 21 och hennes illvrål hörs vida i nejden. Tjoho.

*************************************

Kan meddela att illvrålet hördes även kl 21:45 och 22:10. *pust*