Jubileum

Idag var det exakt 5 år sedan jag hade en härlig dejt med K för första gången.  Dejten avslutades liksom aldrig utan efter två månader så hämtade vi hundkorgen och resterna av Ks husgeråd och hon och Lilla Farbrorn flyttade in. För er som är nytillkomna läsare så var Lilla Farbrorn en alldeles bedårande terrierhanne som flyttade in i mitt hjärta helt oreserverat och nästan snabbare än K gjorde. Om vi säger så här – jag mitt morgontrötta elände gick upp en halvtimme tidigare bara för att hinna kela med jycken innan jag gick till jobbet. Det har inget fruntimmer fått mig till. Utom mina barn förstås. 🙂

Men så är det. Fem år idag. Det firade vi med att skicka två ursöta pirater till förskolan. Mustascher och snusnäsdukar om huvudet så var de färdigklädda. Maskeraddag på dagis! Vilket underbart liv jag har!

Natthelveten

Jag vill berätta om hur det är nuförtiden. Tidigare har nätterna sett ut så här:

19.00 Tintin somnar.
23.00 Tintin börjar bli orolig, vaknar oftast. Somnar om i ca 45 minuter.
23.45 Tintin börjar bli orolig, vaknar oftast. Somnar om i ca 45 minuter.
00.30 Tintin börjar bli orolig, vaknar. Får välling. Somnar om i 45 minuter.
01.15 Tintin börjar bli orolig, vaknar. Flyttas över till mammornas säng. Somnar om sover mellan 45 minuter till 1,5 timmar. Detta fortgår till ca 04.00 då hon oftas sover djupt fram till kl 06 då mammornas väckarklocka ringer.

NU:
19.00 Tintin somnar
21.00 Tintin börjar bli orolig, vaknar. Mammorna försöker lugna, söva om i hennes säng. 21.30 flyttar vi en gallskrikande ungen in i mammornas säng. Ungen snurrar, gnäller, sparkas, gråter, gnäller, sparkas, snurrar hela jävla natten. Jag blir galen.

I går kväll, efter en vecka med extremdålig sömn kände jag att jag höll på att bli vansinnig när hon nockade mig för tredje gången med sitt lilla huvud mot min näsa. Hon ligger inte still en sekund. Hon roterar fritt i sängen! Jag kände att jag höll på att göra mig olycklig på det lilla barnen och min kloka fina fru kände det också.  Så hon tog lilla Tintin på armen och gick ner till smala sängen i källaren. Och ungen sov. Inte jättebra – såklart eftersom hon inte vet hur man gör det – men bättre än på många många nätter.

Nej, vi tror inte att vi kommit på den magiska lösningen på sömnproblemet, ofta funkar de oortodoxa lösningarna bra en natt. Vi har ju provat det mesta.
Klassisk musik på låg volym – sov som en gris (en natt)
Sovit på madrass på golvet – sov gott (en natt)
Sovit på en 150 cm lång soffa med en trött/medvetslös mamma – sov gott (en natt)

Men vet ni, vi har det förjävla tufft. T o m svärmor såg hur illa ställt det var med mammorna så hon erbjöd sig att ta en unge en natt någon helg. Kanske kan vi låta min mamma ta den andra ungen samma helg? Vi får pyssla lite och se om det funkar.

Men jag glömde ju berätta hur min natt fortlöpte. Från 23.30 sov jag fram till 06.00 förutom ett litet avbrott på två minuter då Gladys ropade från barnrummet och ville bli hämtad. Sen sov vi rygg mot rygg i stora mammasängen. Idag har jag normal hjärtrytm. Idag börjar jag inte gråta när någon frågar hur jag mår. Älskade K, jag har sagt det till dig men du räddar mitt liv. Om och om och om igen. Du är min skatt, min juvel, mitt allt. Och på lördag ska vi (om barnvakterna, barnen och vi håller oss friska) gå ut och fira vår 5-årsdag. ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Nöjd

Vi är rätt panka numera. Och med två älsklingar som behöver vinterekiperas så behöver den här mamman bli uppfinningsrik. Jag var på klädbytardagar och handlade vinteroveraller i storlek 80. Två fina polarn- och pyretoveraller (visserligen ganska gamla men oslitna) för 170 kronor. Vi hade två jättehärliga mössor från ovan nämnda firma förra året, men de hade blivit för små till i år. Men ojsan, då kan man ju köpa nya på Tradera! Jag har nu klickat hem 5 mössor i olika färgställningar för mellan 9-51 kronor vardera. Supernöjd. Idag har jag köpt två par vinterkängor för 350 kronor. Jag är med en second-handklubb för tvillingar på fb, där jag hade tänkt köpa kängor men se döttrarna har olika storlekar på fötter. Och huvuden påminner K. Gladys har ett större huvud (storlek 48-50) men bara 12 cm långa fötter. Tintin har en storlek mindre huvud men hela 13 cm långa fötter. Det gör att vi för första gången måste ha individuella kläder till barnen. Hm, nu blir det mer att hålla ordning på men vad gör det när ungarna är välklädda och varma. Älsklingarna.

Oh the irony

Häromdagen beslutade fruarna att slänga ut brödet, havrepuffarna, bananerna och alla andra onda kolhydrater som låg och skräpade. Sockeravgiftning pågår. Och vi blev piggare och gladare.

I går skulle svärmor komma på besök efter en dryg månads bortavaro. Då bestämde sig K för att baka något gott av de där trista äpplena som låg kvar i fruktskålen och skämdes. Hon bakade den godaste kakan jag någonsin ätit, en chunky apple and walnut cake. WONDERBAR! Herregud så jäkla gott! Recept kan erhållas vid förfrågan. Och som grädde på moset…. min svärmors mans dotter äger antagligen Stockholms mest framgångsrika surdegsbagerifirma och de hade skickat med svärmor en massa gott nybakat surdegsbröd. Så nu är jag brödstinn så här på söndagskvällen. Det går inte att låta bli när man har dessa gudagåvor.

Ojdå

Tjatet börjar redan vid frukost. Tintin skanderar ”BABA, BABA, BABA” samtidigt som hon drar i pyjamasen. Hon vill absolut bada. Det är den bästa stunden på dagen. Och när middagen serveras 10 timmar senare så hinner hon knappt äta upp förrän hon börjar dra i den nerkletade tröjan och ropa ”BABA, BABA, BABA”.  Vi har gett upp kampen. De får bada varje dag numera, fastän det är dåligt för miljön, klimatet och ömtåliga bäbishudar. Men stunden de är i badet är också en underbar samvaro med de två ljuvligaste ungarna i universum. Och den som inte umgås får nöjet att totalsanera köket efter huliganernas framfart. Det är skönt att få göra det ostört.

Idag satt jag och pratade med mina rödlockiga döttrar. Gladys gav mig stora blöta pussas. Tintin tvättade av mig i ansiktet med en tvättlapp. Sen satt de mest där i vattnet och lekte med vattenkannorna, bakformar och plastbyttor. Plötsligt säger Tintin ”MIN” och greppar favoritbakformen. Gladys ser förvånad ut. Då tar Tintin den gula kakformen som ser ut som en ko ur Gladys hand och säger ”MIN” även om den. Och för att manifestera sin äganderätt så tar hon den bakom ryggen. Det var första gången någon av dem gör så. Jag misstänker att det här är en ganska jobbig fas vi har framför oss, nu börjar nog den stora maktkampen.

Ljuvliga ljuvliga man

Har i ett år ungefär haft ont i en fot. Hälsporre, men också värk i fotled och i hålfoten. Fixade till slut ilägg för att räta ut den lite sneda fotsulan men då fick jag inflammation i senan. De senaste fyra månaderna har det varit en plåga att gå till tunnelbanan – en promenad som tar ca 12 minuter. Dessutom har min onda fot gjort att mitt högerknä nu börjat värka. Och höften gör så ont att jag inte kan ligga på sidan och sova längre,. Typiska följdfel.

Har varit hos husläkare, magnetröntgen och fått nonsens-svar, men tjatade till mig en remiss till en fotspecialist, en ortopedkirurg som specialiserat sig på fötter. Och idag träffade jag denna underbara läkare. Denna underbara, trevliga, vackre man som tar sig an min onda fot med entusiasm, övertygelse och glöd. Min sena i foten har kollapsat, ”men med hård träning kan vi reversera förloppet något och skjuta ev operation framåt i tiden” – var domen. Han förstod att jag hade ont, han applåderade mig för att jag kämpat för att få remiss, för hade förloppet gått längre hade inte operation gått att undvika och utfallet hade sannolikt blivit sämre än vad som nu kan vara möjligt.

Vad jag är glad. Ja, jag har ont. Hela tiden. Men det finns hopp känner jag.

Med anledning av

att vi återigen har haft en vecka utan sömn så kan jag berätta vad psykologen på BUP sa. Lilla Tintin verkar ha en sömnstörning. Den kan vara ärftlig, eller bara spontanuppstått. Hon ligger för grunt i sin drömsömn om man så säger, för nära vaket tillstånd. Det gör att hon ofta väcker sig själv av drömmen, men att hon också uppfattas som vaken när hon i själva verket sover. Att hon har haft stora problem att somna kan hänga ihop med det eftersom små barn börjar drömma omedelbart vid insomningen.

Men vi har ju fått ordning på insomningen så den lägger vi härmed åt sidan. Men när det gäller dessa jävla skitnätter! så pratade vi som sagt med psykologen om hur de är. Hon tyckte vi gjorde mycket rätt, dvs lät henne somna i egen säng där hon fick hålla på att joxa sig ner i varv. Sen sover hon gott och ganska djupt fram till 23 då eländet börjar. Vad man då INTE ska göra när man har en unge som pendlar mellan dröm/vaket tillstånd är 1. lyfta upp henne 2. vagga henne 3. bära iväg med henne till mammornas säng så fort hon knorrar 4. ta ut henne till köket, öppna kylen som har en skarp lampa, värma välling i micro, ge henne mat. Alla dessa saker ökar hennes vakenhet och maten ger dessutom kroppen en vana att vakna.

Allt det här låter ju logiskt och klokt. Det vi SKA göra är att försöka lotsa henne tillbaka ner i sömnen, genom att lugna henne, hålla en hand på ryggen och försöka få henne att inte vakna. Det optimala är att hon glider ur drömmen till vaket tillstånd, hon konstaterar att det är natt och hon är vaken och somnar om. Men hittills har det inte funkat. K gjorde en heroisk insats i förrgår natt då hon faktiskt satt nästan hela natten bredvid Tintin säng. Så fort hon gnällde till var K där med en lugnade hand.  I natt var det likadant men det gick inte att lugna henne. Så inatt fick hon sova hos K i dubbelsängen och jag och Gladys som hade en ledsen-natt fick sova ihopkrupna i den 150 långa och supersmala soffan inne i barnrummet. Men är man tillräckligt trött sover man varsomhelst kan jag meddela. Och varför vi inte låg alla i dubbelsängen? Våra barn älskar varandra och sina mammar för mycket. De ligger och pillar på varandra och lånar varandras nappar och byter gosedjur och klappar sina mammor och klättrar på varandra för att nå sina mammor – ni fattar va. Underbart men opraktiskt när man ska sova.

Men jag funderar på hur det här ska bli… Ska jag behöva vara deltidssjukskriven pga mina barn? Så kan jag ta mer av nätterna, låta K sova och sen sova ifatt lite på dagen. Jag är inne på min tredje förkylningsvecka och jag är övertygad om att jag inte blir frisk för att jag är överansträngd. Det går inte heller att sova nere i källaren så länge båda barnen kinkar på nätterna.

Vi frågade om vi skulle flytta en eller båda barnsängarna så att ex Tintin kunde sova inne i vårt rum, men i sin säng? Men nej, det avrådde psykologen bestämt ifrån. Inga förändringar, vi kommer ju så fort hon ropar på oss så hon har ingen anledning att känna sig ensam eller övergiven. Gladys ligger dessutom lite mer än en armlängd ifrån Tintin. Hon hör henne snusa.

Ja. Vad säger man. Det är som det är. Ungarna är ljuvliga. Nätterna är bedrövliga. Mammorna är helt slutkörda. Over and out

 

Idioti

Vem var det som kom på att föräldradagarna måste tas ut innan barnet fyller 8 år? Vad är det för kompetens man får vid åtta års ålder att man inte längre behöver sin mamma/pappa/förälder? Hur sjutton får alla sina semesterdagar att räcka till sommarlov, höstlov, jullov, sportlov, påsklov och alla andra lediga dagar? Ni som inte har anhöriga som självklart tar sig an barnen en vecka när det passar. Hur fixar ni det?

Jag kommer inte hinna ta ut alla föräldradagarna innan de fyller 8. Jo förresten, jag kanske kan förverkliga min plan att vara ledig en dag i veckan med en unge i taget om något år. För sedan K började jobba som lärare varken kan eller behöver ju hon ta några dagar för att vara ledig. Hon är ju redan ledig alla lov.

Jag önskar jag fått använda dagarna även längre fram i ungarnas liv. Nu kommer de sannolikt brinna inne. Istället för att jag skulle ha fått en chans att vara tillsammans med mina ungar när de kanske behöver mig mer än någonsin. Dumt. För övrigt går jag hem från jobbet nu. TGIF!

En massa gnäll.

Vissa dagar blir inte bra. Insåg att jag sovit mellan 2-3 timmar i förrgår natt så jag var ganska slut. Men det hindrar inte barnen från att krångla, skrika och bara vägra sova. Vi har inte fått bort nattmålet. Men det är inte maten som krånglar nu, utan en jävulsk förkylning som gör ungarna supergnälliga och supersnoriga och mamman superseg. Men K tog så mycket med barnen som hon bara orkade och hann, så inatt fick jag ändå sova ordentligt tycker jag.

Vet inte vad det var med Gladys, men hon var jätteledsen inatt. Trots nattmat, snorsug, Nezeril och nerbäddning i mammornas säng. Tillslut somnade hon och K på lekmadrassen i barnrummet efter en dryg timmes arg gråt.

Morgonstress, mammornas rutiner på morgonen tar för lång tid. Ungarnas kläder får ben och det saknas alltid vantar, mössor, byxor eller något annat viktigt vid påklädning. Idag konstaterade vi att 11 vantar försvunnit på några dagar. En enda stackars vante fanns kvar i korgen hemma. (och när jag kom till förskolan hittade jag två andra stackare. Men 9 är spårlöst försvunna).

Väl på förskolan så var ytterdörren låst. Fick gå in via en annan avdelning och när jag kom till vår egen var den fylld av främmande barn och ingen personal jag kände igen. Den som skulle öppna hade själv fått sjuka barn. 😦 Och mina barn var redan ledsna och kinkiga. Det var bara att gilla läget, inte kunde jag lämna flickorna i en främmande famn. En annan av småbarnen som redan var lämnad bröt ihop när jag kom in, så helt plötsligt satt jag med tre snyftande ungar i knät. Jag måste komma ihåg att ta extrakläder med mig till jobbet. Det går inte att dölja stora snorfläckar med sjalar alla dagar.

Blä. Kom på tåget 25 minuter senare än vad jag behöver. Kommer till jobbet och upptäcker att kaffe-och-mack-haket på hörnet har gått i konkurs. Inget kaffe. Ingen frukostmacka.

Och nu ska jag till tandläkaren. Jag vill bara hem och dra täcket över huvudet.

Det kompetenta barnet

Mina barn är sjuka. I natt vid tretiden fick jag ta fram den mest pedagogiska rösten och övertyga lilla Tintin om att a) jag måste använda snorsugen b) att jag måste få spruta Nezeril i näsan – 4 gånger c) och att jag dessutom måste ge Bricanyl med spruta i munnen. Och den lilla sjuka ljuvliga ungen samarbetar så fint. Hon tar ut nappen, kliar sig om näsan och gnäller när jag fixar med henne men står ut. När jag gett Bricanylen vill hon hålla sprutan själv en stund. Suga på den och se till att den är tömd. Hon är fantastiskt tålig vår lilla tjej. Hon hjälper verkligen verkligen till.