Hemifrånjobbande

Jobbar hemifrån idag. Har en rapport som ska lämnas till politikerna senast 15 mars och jag är sen. Har ju haft semester! K har sportlov och sitter och surar vid köksbordet. Hon äts upp av konflikter på arbetsplatsen som nu har eskalerat i mejlbombning under sportlovet. Och sen att sportlovet är för kort, hon hinner inte både lektionsplanera, träna, hämta och lämna barn på dagis, träffa vänner och renovera vårt hem. Så nu är hon besviken och lite tjurig. Men det går över för vi har faktiskt fru-lunch på tumanhand idag. MYS!

Sen kommer barnens momma och moffa (mina föräldrar) med och hämtar ungarna på förskolan lite senare. Det blir mysigt. En boeuf borgougne står och puttrar på spisen. Mums.

Nu – rapport.

Annonser

Jämförelse

Dagen innan vår hemresa från Thailand bjöd vi hela stora släkten på middag. Åtta vuxna, en sexåring och tre småttingar käkade och drack gott. Vi betalade 635 kronor för hela kalaset, inkl öl till alla vuxna.

I lördags gick jag och familjen på café. Vi betalade 235 kronor för ett inte alltför spännande fika.

Tvillingar

Det är alltid kul att vara tvillingmorsa. Det känns speciellt, mina döttrar är bedårande var för sig men tillsammans är de just tvillingar. Och faktiskt dubbeltvillingar då de är födda i tvillingarnas tecken 🙂

Men vi, jag och K alltså, tänker väldigt sällan på att de är just tvillingar. Det betyder liksom inget för oss. Vi har två barn, två individer som föddes samtidigt eftersom två embryon placerades i Ks livmoder 23 september 2011. Vi är så otroligt tacksamma för att en graviditet gav dubbel utdelning!

I Thailand däremot har det här med tvillingidentiteten verkligen varit i fokus. I Japan är det tydligen väldigt exklusivt med tvillingar för jag vet inte hur många fototillfällen som uppenbarat sig med just japaner som vill fotas tillsammans med våra barn. Vi brukar i vanliga fall inte klä barnen särskilt lika men vi fick tag i två billiga och väldigt bra UV-dräkter innan resan,  så på stranden har barnen sett lika ut. Solhattarna har varit olika dock. Men oj, vad upmärksamhet de fått. Må hända att det är ovanligt med tvillingar, men vi försöker skydda dem från den här sortens uppmärksamhet. Det är smickrande att främlingar kallar ens barn adorable men framförallt Gladys är skygg. Hon gillar inte att okända människor tar i henne. Såklart.

Jag blir dessutom väldigt provocerad av att människor tycker att det är så oemotståndligt med två lika stora varelser som är lika klädda. På vägen till bilen när vi landat på Arlanda, råkade ungarna ha två likadana jumpsuits på sig. Och genast fick vi en massa blinkningar och kommentarer om hur  fina ungarna var. DE ÄR FINA UTAN ATT VARA IDENTISKA! Jag blir inte alls glad och smickrad, jag tycker det är lite galet att folk gillar det.

Förresten, har ni läst Barbapapa på sistone? Jag kan inte läsa den längre, tydligen så har två människobarn slagit sig samman med den stora Barbafamiljen. De kallas Tvillingarna, har inga egna namn och kläs alltid likadant. Förfärligt. FÖRFÄRLIGT!

Hemma!

Å vad det är skönt att komma hem. Det ljuvliga vårvädret gör det hela ännu bättre, kanske hade jag avskytt att vara hemma om vår lilla trädgård varit full av snödrivor istället för knoppar. Men nu är det underbart att vara hemma. Underbart!

Det har varit en härlig semester. Verkligen avkopplande – åtminstone från jobb och vardag. Däremot består ju livet även på semestern av två barn med spring i benen och bus i blicken. Så några paraplydrinkar och frossa i pocketböcker blev det inte. Men däremot en väldigt massa grävande i sand vid ett ljummet och klarblått hav. Och en massa tid tillsammans med en mycket älskad familj. Det var trots allt tur att vi valde att ta tre veckors resa istället för två. Med tanke på att barnen var sjuka 10 dagar, 5 dagar inomhus per barn, så hade det känts lite snopet. Nu känns det ändå som om vi fick tillräckligt med sol och bad för att fylla på D-vitaminförråd och allmänna energier. Men om jag fattat vad vi och barnen skulle utsättas för under flygresan hade jag nog inte gjort det valet. Det är ju faktiskt helt galet att sätta två 20-månaders ungar på ett flygplan utan att de kan springa eller knappt röra sig under 11 timmar. Hade vi varit fler som rest tillsammans hade vi kunnat turas om med att ha ungarna i knät och möjligen kunnat sysselsätta dem lättare. Nu var det bara vi två med våra två barn. Hela tiden. Inga marginaler. Det var otroligt jobbigt. Och jag kan garantera att våra stolsgrannar inte var alltför förtjusta över sin placering i flygplanet. De sa inget till oss men jag kände blickarna och hörde suckarna. Men tro mig, vi gjorde allt vi kunde för att hålla flickorna nöjda och sysselsatta.

Nu fyller de snart två och alla eventuella framtida flygresor vi gör tillsammans blir mycket lättare av den enkla orsaken att de då kommer att ha egna säten att sitta i.

Nu kämpar vi på med jetlag. Första natten vaknade Tintin kl 2 och Gladys 2:45. I natt vaknade Gladys 2.10 och Tintin 3:45. Tintin sover nu middag på ”rätt” tid, dvs mellan 11.30 och 13.30 men Gladys tog sin middagsvila redan vid 6 i morse så jag vet inte hur den här dagen kommer att sluta. Vi har iallafall varit ute flera timmar på förmiddagen vilket jag tror kommer att påverka deras dygnsrytm positivt. Hoppas jag. Det är rätt kämpigt, speciellt eftersom ungarna är i osynk – alla tvillingföräldrars värsta mardröm. Hoppas det ordnar sig under helgen, annars blir det en tuff vecka när dagis och jobb börjar på måndag.

Näst sista dagen på semestern

Vi är solbrända. Lite tjockare än tidigare och betydligt mer utsövda. Barnens språk har utvecklats fantastiskt under de här tre veckorna.  De berättar om vad de ser men också vad de behöver.  ‘Mamma kom tillbaka. Kjamas!’

De flirtar med personalen på hotellet och alla vet vem som är Gladys och vem som är Tintin. Det funkar underbart bra att resa med kusinerna och deras föräldrar.  Storkusin Gurkan är stor favorit och framförallt Tintin älskar att jaga honom runt runt på stranden.

Till mammornas lycka är båda flickorna förtjusta i vatten och badar både länge och ofta i havet. Morfar och hans fru är roade av att leka med alla barnbarn i vågorna eller på stranden. Skön avlastning! Dessutom sover Morfarn middag tillsammans med barnen så mammorna kan gå iväg en stund tillsammans.  Idag fick vi massage samtidigt.  Men det börjar bli dags att åka hem. Vi njuter fortfarande av värmen och baden men det blir lite enahanda. På ett sånt här ställe finns inte så mycket att göra förutom att slappa. Perfekt i två veckor men sen börjar det krypa lite i mammakroppen. Vi har också lite svårt att göra utflykter då trafiksäkerhet inte är så viktigt här. Så vi håller oss på vår resort eller på fina stranden. I morgon ska vi njuuuta av bad, sol, god mat och underbara leenden. Vi kommer tillbaka!

En vecka kvar

Och det mesta är bra. Ungarnas fötter ser otäcka ut men verkar inte göra alltför ont.  Tintin går dock sova med sockor idag för hon drar i skinnflikarna i sömnen. Det kliar nog…

I morgon utökas reseskaran ytterligare med tre personer medan ett annat gäng reste hem idag. Ny dynamik. Nya rutiner. K och jag njuter av ledig tid och att vara med flickorna. Men det är en jobbig ålder att resa med dem. De är helt orädda och springer vansinnigt fort.  Ut i havet. Ut i trafiken. Runt i restaurangen. Det finns boende här på hotellet som äter alla sina mål på rummet eftersom de har barn i vår ålder. Men det vill inte vi….  men mycket intervalllöpning blir det 

Komplikation

Gladys är frisk och glad men har drabbats av komplikationer av sina höstblåsor – fingertopparna och dess motsvarighet på tårna ramlar av. Ser fruktansvärt ut men förefaller smärtfritt. Vi bevakar för att se till att det inte blir infekterat.  Stackars barn. Stackars barn!