Gräsänka

Fattar inte begreppet. Vadå gräsänka?

K är på skolresa till Island. Jag avundas henne, de har ett kalasfint program och hon som är geografilärare får en dröm uppfylld. Jag är så glad för hennes skull. 

Jag och barnen har det bra här hemma. Dessvärre är ungarna sjuka så jag har vabbat två dagar med megagnälliga barn. Nu verkar det *peppar peppar * vara så att det har vänt. Febern har släppt sitt grepp om Tintin och Gladys har börjat äta igen. Det blir inte bättre av att de saknar sin mamma K. Gladys gick och letade i morse. Ropade ner i källaren (där K och Tintin brukar sova vissa stökiga nätter)  mamma K! mamma K!. Båda barnen reagerar på att hon är borta. De är väldigt noga med att ha koll på mig. Mina föräldrar är här och stökar till och lägger sig i hjälper till och ungarna markerar att mamma ska mata/borsta tänderna/lyfta ner från stolen. Och Tintin den välsignade stökungen tar nu två timmar på sig att somna. En tydlig reaktion tror jag. Hon vill hålla koll. 

Min respekt för singelmammor har ökat ännu mer efter två dygn på egen hand. Jag ligger konstant efter med tvätt, plock, sömn. I söndags natt fick jag tre timmars sömn pga ledsen Tintin och hostig Gladys och då får jag inte sova ifatt det under dagen – för det finns liksom ingen stand in. Jag och bara jag finns. 

Jag vet att det här tillståndet är tillfälligt och jag längtar verkligen till fredag då min älskade K kommer hem igen. Äntligen. 

Jo just ja. Vårt vackra radhus är sålt. Så nu är jag Hemnet-knarkare. Gud så mycket fula hus det finns. Och gud så mycket fina hus det finns. Nu ska vi bara hitta vårt fina hus. 

Annonser

Självmord

Inspirerad av Helgas inlägg skriver jag min text.
Den alltför unga och begåvade Johanna Sällström tog sitt liv 2007. Hon lämnade efter sig en liten dotter. När jag läste om hennes död sörjde jag under lång tid. Fastän jag knappt sett en Beckfilm, trots att jag knappt sett något som hon gjort under sin karriär. Men jag kände så starkt att hon förlorat ett slag som jag hade vunnit. Malik Bendjelloul tog sitt liv häromdagen. Även han en framgångsrik person, med en älskad familj i bakgrunden. Och jag blir så otroligt ledsen. Så onödigt.

Jag tror att de flesta av oss har funderat på att ta livet av oss. Kanske i tonåren, under ett gräl med föräldrarna har nog någon mer än jag formulerat tanken ”jag ska ta en massa tabletter – då kommer de att ångra sig”. Det är kanske inte ett faktiskt självmord man vill åstadkomma då, men ett försök – så de ångrar sig som sagt. Omoget, farligt.

Jag hade många många självmordstankar under 2007-2008, dvs samma period som när Johanna Sällström valde att avsluta sitt liv. Jag var separerad från någon jag trodde var mitt livs kärlek. Bedragen. Min stora livsdröm om att bli förälder var krossad. Jag var verkligen trasig. Jag drack ganska stora mängder alkohol och min gamla ätstörning slog tillbaka med full fart.

Men samtidigt så älskade jag livet! På många sätt hade jag också fått frid i mitt oroliga sinne. Jag behövde (trodde jag) aldrig mer fundera på det där med barn, jag var vid vägs ände. Äntligen kunde jag låta den sorgen få läka ut. Äntligen kunde mitt enkla, nya sanna liv börja.

Men så var det där med alkoholen. Så snart jag fick i mig ett glas eller en flaska vin förlorade jag impulskontrollen. En kväll hade jag varit med vänner på restaurang, ätit gott. Druckit gott. Skrattat. Mått bra. Var på väg hem. Jag stod på perrongen vid Skanstull T-banestation. Jag hörde tåget. Jag blundade. Kände impulsen att kliva ett stort steg framåt men benen lydde inte.

Och från den kvällen lät jag bli alkoholen. Jag förstod att om jag skulle förbli vid liv behövde jag vara nykter. Senhösten 2008 träffade jag K. Och sedan dess har jag aldrig aldrig snuddat vid tanken att vilja lämna mitt liv. Jag kan istället bli helt förtvivlad vid tanken på att jag i bästa fall bara har 40 år till att leva. 40 år med min älskade efterlängtade familj. Jag som har så mycket att ge! Numera dricker jag också gärna ett glas vin.

Så kära ni som läser dessa rader. Om du börjar snudda vid tanken att avsluta ditt liv. Sök hjälp. Prata med någon. Det blir bättre. Det kommer att förändras. Men framförallt – psykisk ohälsa drabbar oss alla. Sorg och förtvivlan drabbar oss alla. Du är inte ensam.

Vår härliga helg – eller vad kan nu mer hända?

Vi hade stora planer för den här helgen. Ungarna skulle lånas ut till mormor respektive bästa barnvakterna och mammorna skulle bära, stuva, packa, rensa och städa. Planen var att åka iväg med ungarna tidigt lördag morgon, slita hårt på lördagen för att sedan belöna oss med finrestaurangbesök och sen en djup och härlig sömn med en påföljande sovmorgon.

Nähä. Som ni förstår blev det inte så. För i onsdags kväll kunde inte Tintin komma till ro. Hon kastade sig av och an i sängen och vid 22-tiden tog jag upp henne för att sniffa i blöjan. Då kunde jag konstatera att hon var sjuk, ungen ångade. 39,6 i feber. Så torsdag och fredag satt hon mest i mitt knä och gnällde. Hon åt inte, drack en massa vatten, ynkade och sa att hon hade ont överallt mer eller mindre. Fredag var även Gladys hemma för förskolan hade planeringsdag. Fredagkvällar som brukar vara de bästa på hela veckan, mammorna kollar Masterchef och dricker ett glas vin, blev ett evigt vankande med febersjuk liten älskling. Och natten var bedrövligt tuff för alla. Lördag morgon kunde Gladys iallafall åka iväg till mormor.

Tintins feber har fortsatt hela helgen, hon har inte ätit på hela tiden och sömnen har varit bedrövligt. Hon har förlorat en hel del i vikt (tur att vi har knubbiga ungar) och ser lite hålögd ut. Vi har hela tiden varit i kontakt med Vårdguiden och fått bra råd.

Söndag morse kl 9 skjutsade K mig och Tintin till min mammas lilla övernattningslägenhet. Där ska Regnbågsfamiljen bo under några dagar medan vårt stylade hem visas upp för hugade spekulanter. K åkte tillbaka och försökte städa av det värsta. Fem minuter innan visningen började fick jag ett sms ”nu sitter jag i bilen”. PUH!

Tintins feber hade sjunkit en hel del på söndagen. Och hon blev så himla glad när Gladys kom hem. Hon ville pussa och krama henne, men Gladys var väldigt reserverad och ville inte bli pussad, vare sig av syster eller föräldrar. Dessutom var hon skeptisk till mommas lägenhet. Var var alla leksaker? Och hennes säng? Och nalle? Inte nog med att man blir bortlämnad, dessutom får man inte komma hem när man ska komma hem. Typiskt. Hon var tyst och avvisande under en timme ungefär, sen började hon prata. Och kramas. Oj, vad hon kramades. Vi fyllde på henne så mycket vi bara kunde, vi pratade om att hon sovit hos mormor men inatt skulle hon sova hos mamma. Och att vi var så glada att hon var hemma igen. Förutom alla pussar och kramar hon fick busade vi med henne och läste en massa bra sagor som hon fick välja. Älskade stora unge. Första natten hemifrån! Det hade gått jättebra, hon hade t o m visat egen vilja, protesterat och tagit konflikt med mormor. Bra där!

K vabbar idag och omvisning av huset sker ikväll. Men i morgon – då flyttar hela familjen hem. Då ska ordningen återställas och allt ska tillbaka till vårt vanliga liv igen. Som jag längtar! Jag längtar efter vardagen, familjen, rutinen och tryggheten. Jag älskar mitt liv!

Planering

Till helgen har vi ordnat barnvakt, Tintin sover hos bästa barnvakterna och Gladys hos sin mormor. Om nu Tintin hinner tillfriskna för hon har 39 i feber och är superhängig. Inte toppenläge att lämna bort febersjuk älskling.
Idag har jag vabbat med henne och haft en supermysig dag. Hon sov tre timmar på förmiddagen i min famn (MYYYYYYS) och sen har vi ritat, diskat och läst saga. Gladys skulle hämtas på förskolan vid 15-tiden och då bäddade jag ner Tintin i vagnen och gjorde en överenskommelse att hämta upp Gladys på gården. Det gick finfint!

Nu tittar ungarna på film och jag serverar dem gurkstavar i hopp om att Tintin ska äta något mer än de tre hallon hon ätit idag.

Sån oro.

Ångest och ånger

K smsade mig tidigare idag. ”jag har ångrat mig ang försäljningen. Påminn mig igen om varför vi säljer”

För så är det. Vårt vackra, trevliga, mysiga hem. Som är så vackert. 50-talsfunkis men samtidigt så opraktiskt. Husets planlösning gör att vi idag lever hela vårt liv runt matbordet och ungarna har inget eget utrymme där de kan hålla till. Köket som vi lagar maten i går det inte att vistas två personer i samtidigt.

Allt det här vet vi, men samtidigt. Så vackert.

Så är det ju, vi flyttar ju FRÅN något. Inte TILL något. För vi får inte köpa vårt nästa hem förrän vi har påskrivna köpehandlingar. Det hade ju varit så mycket lättare om vi kunde fokusera på nästa hem, på tapeter, ombyggnationer, förbättringar istället för att packa flyttkartonger och känna osäkerhet inför framtiden.

LÄSKIGT!

Framsteg och bakslag

Eftersom familjen är vissen (Tintin trött och arg, Gladys mild ögoninflammation och K hostar sig sönder och samman nattetid) så har både fikat hos vännerna och födelsedagskalaset hos kusinerna blivit inställt i helgen. Det var ju trist.  Å andra sidan har vi då kunnat röja i källare och på vind, kört bråte och skräp till återvinningen och packa ihop sånt man inte ska visa på visningen.
Fasen – det går framåt!

Jag vet att vi gör rätt som säljer vårt hus. Det känner jag i magen. Jag oroar mig lite för att vi inte ska hitta ett hus vi vill ha och kommer att trivas i. Vi har några skall-krav och några bonus-krav. Jag skriver ner dem för att påminna mig själv om dem:

Skall
Fyra sovrum, varav tre ska vara på samma våningsplan.
Det ska finnas eldstad, braskamin eller liknande. Eller möjlighet att sätta in en sådan.
Det ska vara tillräckligt långt mellan kök och sovrum så att barnen kan sova fastän vi har gäster.
Det ska finnas två toaletter. 
Det ska vara ett stort kök där flera personer kan stå tillsammans och diska, laga mat och umgås.
Husets uteplats ska vara vänd åt söder, väster eller allra helst sydväst. 
Det ska inte ta längre tid än 50 minuter från dörr till dörr mellan bostaden och min arbetsplats.

Bonus
Garage eller carport
En klar bonus om kök och vardagsrum sitter ihop på något sätt.
En klar bonus om mitt syrum (det fjärde sovrummet) ligger något avskilt från övriga sovrum.
Om huset är orenoverat är det en bonus. Om vi får det något billigare. De hus som vi hittar som är renoverade är fräscha men ofta skiljer sig vår smak från den förra ägarens. Dumt och dyrt.
Det ska helst vara en sån stor tomt att vi får plats med ett växthus som är stort för ett middagsbord för låt säga 6 personer.
Får man plats med en liten kamin i växthuset så är jag i himmelen.