Öliv

Vi är på Gotland. Hyr en stor stuga med fina vänner a k a bästa barnvakterna. Vi leker med barnen. Rastar vännernas hund. Grillar, tittar på åskväder och får ibland barnvakt. Känner mig utsövd för första gången på hela sommaren. Dagens tre bästa kommentarer är: ”Tintin, bajsa inte i hundens vattenskål!” ”Gladys, drick inte vattnet i pottan.” Och slutligen; ”K, det spelar inte längre någon roll om hon lägger sig i vattenpölen. Hon är geggig från öra till tå.”

Sötdöden

Hur gulligt är det inte med en liten rödtopp som matar en mamma med jordsoppa (vatten + jord från rabatten), sen sätter hon sin lilla hand på axeln, ser in i ögonen och frågar med sin ljusa röst: är du mätt i magen nu mamma?

Sociala små varelser

Från att ha varit väldigt blyga och selektiva med sitt umgänge börjar nu mina tvååringar hälsa på främlingar. De sitter i vagnen och vinkar till tanter, börjar samtala med tonåringar och är allmänt socialt intresserade. Det är väldigt trevligt om än lite ovant.

Nytt

image

Det här är nytt. Att barnen accepterar att sova i vagnen. Helt plötsligt är det möjligt för mammorna att sitta mitt på Södermalm och äta god glass i skuggan. Vilken lyx!

Succé

Efter en heldag på Skansen var ungarna trötta. De hade åkt minitåg, kollat apor,  lo,  tuppar, varg, kaniner, hästar, kossor, getter och grisar. Men de två bästa ögonblicken enligt Gladys och Tintin var när en mås stal mamma Ks macka och när mitt minimala skrapsår på knät började blöda. De pratar om dessa två händelser oavbrutet.

Tintin

det här är till dig. Du min förstfödda, min lilla tjej som var förliten så länge. Som är vår lilla pysslare, vår lilla tåtrippare – det här är till dig. Jag älskar dig så oerhört, lilla barn. Du har valt bort mig en längre tid nu. Du väljer din mamma K. Jag får inte trösta dig och lämnas vi hemma ensamma kryper du under bordet och vänder dig bort från mig. Det är ok älskade barn. Jag förstår inte men du är två år och har säkert en jättebra anledning. Jag får heller inte ligga bredvid dig om nätterna, men ibland fast bara ibland får jag hålla dig i handen när du ska sova. Idag har vi lekt du och jag. Du har försökt härma din syster som har klibbfötter och kan klättra längs lodräta köksluckor och långa mammaben. Du försöker klättra och ramlar och slår dig. Idag föll du baklänges ner för en stor sten och skrapade upp din rygg. Jag fick åtminstone trösta dig så länge som det tog för mamma K att komma springande. Älskade lilla Tintin. Så småningom hände något ikväll. Jag lagade din favoritmat – Lasagne och du åt och åt och åt och åt. Och med mättnaden kom glädjen tillbaka. Buset. Du, jag och din syster vi lekte. Busade. Du bäddade ner mig i soffan med din kudde och ditt täcke och berättade att jag var sjuk. Du såg så bekymrad ut fast i nästa sekund hoppade du på mitt huvud och ville leka hopplekar. Min lilla dotter. Idag fick jag vara din mamma. Du satt i mitt knä och klappade mig. Du lät mig bada dig, krama dig, pussa dig och busa dig alldeles rufsig. Mitt lockiga lilla barn med busig blick. I kväll lät du mig vara nära och jag är så glad och tacksam för det. Du är min gåva från en möjlig gud och universum. Du är sången i mitt liv. Min ljuvliga lilla busa. Sov gott.