Gotland

Hinner inte blogga. Jobbar heltid och hämtar barn 15:30 två dagar i veckan. Vi har fullt upp minst sagt. Försöker vara en närvarande mamma, en bra fru och en god vän. Det går sådär.

K har som jag tidigare skrivit, sagt upp sig. Det är en lättnad och befrielse. Hon går till en osäker projektanställning, men vi har en plan. Kanske blir anställningen tryggare framledes, kanske måste hon leta vidare men huvudsaken är att hon kommer bort från sin nuvarande arbetsplats.

Barnen mår bra. 2,5 årsåldern ska tydligen bestå av mycket trots och utmaningar och jag erkänner, det finns mornar då ungarna inte går att få på ytterkläder, men så länge jag är starkare än dem kan jag ju helt sonika rulla in dem i en filt och bära ut dem till bilen. Försöker att inte gå in i deras ilska. Vissa strider vinner ni aldrig käraste barn. Tandborstning sker alltid innan läggdags, med eller utan barnets samverkan. Tvättning av händer efter förskola sker alltid, med eller utan barnets medverkan. Men sen, alltid trösta om barnet vill. Finnas där och bekräfta. Älskade småtting. De är underbara, de dansar, leker, busar, pratar och förstår allt. Det är så vansinnigt roligt med ungarna just nu! Och trotset är inte så hemskt som jag trodde det skulle bli. Eller också kommer det. Ännu mer.

Försöker införa en ny nattningsrutin, går fortsatt upp på övervåningen vid 18.30. Tandborstning, blöjor och pyjamas på. Sen sagoläsning eller någon liten film på mobilen, ungarna får välja. Sen nerbäddning med pussar och kramar. Lite sång. Jag sitter mellan spjälsängarna i ca 10 minuter, ibland håller jag en orolig hand en stund. Men efter 10 minuter går jag ut ur rummet. Gladys blir ledsen (om hon inte hunnit somna) och då får jag gå in, trösta men ofta räcker det med en vända så somnar hon. Tintin tar fortfarande tid på sig, upp till en timme tar det för henne att somna. Men hon accepterar oftast att ligga kvar i mörkret och somna själv.

Tintin har fortfarande många uppvak per natt. Men de har minskat något sedan vi började fästa nappar i nappband på pyjamasen och sätta fast minst ett gosedjur på ett vantspänne (om ni fattar? Ett sånt man fäster vantar i overallen med). Just nu vaknar hon kanske 3-4 gånger per natt, med mycket gråt. Hon vill inte sova hos oss och vill egentligen inte heller bli tröstad. Kanske är det en fortsatt reaktion på flytten, kanske något som händer i hennes utveckling. Men vi hoppas det går över fort.

Jag har packat en ryggsäck med tandborste, pyjamas och lite rena kläder. Jag och några vänner drar till Visby över helgen. Julmarknad, finmiddagar och hotellfrukostar hägrar. K och småttingarna stannar hemma och julpysslar. Jag längtar redan efter dem!

Annonser

Grå måndag

En alldeles för kort helg har passerat. Trots att den varit fylld med påfyllnadsaktiviteter dvs egentid, sömn, god mat och mycket tid med barnen så känner jag mig trött och sliten. Det är nog en kombination av årstiden och vardagslunken som gör detta med mig. Finns så mycket glädje i min familj och i mitt liv men vinter, mörker och kyla ger mitt sinne en bitter känsla. Jag hatar vintern. Jag avskyr perioden mellan första oktober och sista mars.  Ännu mer sen jag fick barn faktiskt. Nu kommer jag inte undan, nu behöver jag pulsa omkring i snöslask eller bli dränkt i hällande regn. Och så detta mörker. Detta jävla mörker! Ajöss från måndagsmorgonssur regnbågsmamma.

Stolt fru

Min fina K har sagt upp sig. Efter 1,5 år som klasslärare på ett högstadium var det ett val mellan hennes hälsa eller jobbet. Hon slutar antagligen under, eller direkt efter jullovet. Det finns många dåliga arbetsplatser hörrni. Om ni liksom jag har ett jobb ni gillar, och liksom jag dessutom har förmånen att ha en bra chef – grattis till högvinsten.
Nu räknar vi ner. 30 arbetsdagar till jullovet!