Sjuk

är verkligen sjuk i stress. Det hjälper inte att jag är hemma och jobbar för allt stressar mig. Tvätt, renovering, barnen, disken, syrummet, semesterplanering. Jag har helt tappat förmågan till att vara här och nu, jag befinner
mig överallt i framtiden och aldrig här. Samtidigt är jag också handlingsförlamad och ställer in de mesta aktiviteter som jag kan ställa in för de att ha dom inbokade stressar mig.

Idag jobbar jag hemma. Skjutsade mina barn till förskolan och sen skulle jag hem och jobba. Bara det att jag förmådde inte att kliva ur bilen. Tanken på allt jag behöver göra gjorde mig oförmögen att röra mig. Trycket över bröstet gör det omöjligt att andas och det brusar i öronen.

Jag ringde min vän för att ställa in vår lunchdejt men kloka Busmamman frågade mig istället vad det var för saker jag hade att göra idag. Och i vilken ordning. Och då kunde jag få hjälp att navigera framåt i denna känslomässiga röra. Torka källargolv. Duscha. Läsa 300 sidor text (nästan omöjligt att fokusera men jag kämpar), göra kaffe till hantverkare, skriva ett mejl, äta lunch med Busmamman, ha ett telefonmöte, skriva konsekvensutredning av ovan lästa text. Förbereda en middag för två vänner som kommer på middag i kväll. (naturligtvis vill jag inget hellre än ställa in den middagen också då den stressar mig till vansinne, men jag tänker inte göra det för jag behöver träffa snällingar)

Jag har roliga uppgifter på gång på jobbet just nu. Men kombinationen av ombyggnation, förmycket möten inbokade på jobbet, ingen tid för återhämtning, treårsilska, stök och oordning hemma, och en del outtalade krav från projekt som jag deltar i (som jag får gissa mig till ) gör att jag känner tyngd. Och jag känner mig arg. Och irriterad. Och stressad. Kanske är det så att nu när allt ordnat sig för K så kan jag äntligen släppa ut allt.

Kanske ska jag göra som jag gjorde idag, strukturera upp mina dagar ännu mer än jag gör idag? Konkretisera mina arbetsuppgifter och dela upp tiden mellan möten i halvtimmar med olika arbetsuppgifter? Jag tror att det kan vara en stressreduktion, att veta att jag har inplanerad tid att göra det jag behöver göra. Jag kan t o m boka in tid för reflektion och för tanketid. Mitt jobb är ju ofta att ta ställning till olika alternativ, och jag behöver ofta låta tanken flöda fritt för att se konsekvenserna.

Det känns bra när jag tänker så. Att strukturera ännu mer. Stressreduktion.

Annonser

Åtgärd

Jag gick hem kvart i tre idag, promenerade en lång sträcka och hämtade barnen en stund tidigt. Torsdag och fredag jobbar jag hemifrån.  Ska meditera ikväll och försöka få in min meditationsrutin igen. Om symptomen kvarstår nästa vecka söker jag hjälp.

Orolig

Har ett tryck över bröstet. Stressen gör mig sjuk. Just nu är det för mycket på alla håll, barnens utvecklingsfaser är minst sagt utmanande. I söndags när K och jag var på IKEA för att hämta lite inspiration till vår tvättstuga blev vi lite oense om huruvida en speciell ho vi gillade skulle limmas underifrån eller inte. Då säger hon någon fackterm för inkopplingen av kranen och jag blir totalt blank i hjärnan. Jag hör inte längre vad hon säger, det börjar susa i öronen och synfältet blir en liten tunnel. Vi redde förstås ut det men jag får liknande symtom flera gånger om dagen numera. Idag senast när jag skulle spänna fast en gallskrikande Gladys i bilbarnstolen. Hon var så förbannad över att hon inte fick starta bilen med nyckeln.  Nu sitter jag på bussen och försöker andas lugnt och stilla. Känna hur luften går via mina näsborrar ner i lungorna och sedan ut genom min mun i ett kontrollerat flöde. Vi får se vart det här tar vägen.  😦

Helgfirande

En härlig obokad helg har passerat. Eftersom inte mamma kom ner över helgen, blev allt obokat, ledigt, flexibelt. Underbart. K och jag firade 5-årig bröllopsdag i fredags, med presenter, blommor och champagne! Fy fan vad vi är bra! Så fina år. Tre hus har vi köpt under tiden, två flyttar, tre graviditeter och födsel av två friska barn har vi hunnit med.

Vi har plockat hemma, åkt på byggvaruhus och kollat klinkers, kakel och bänkar till tvättstugan, vi har fikat på längden och tvären, vi har hängt med sköna människor och vi har haft massor av treårsviljor att tampas med. Och i söndags så tränade hela familjen yoga! Det var så roligt att jag idag har träningsvärk i magen. Gladys visar sig ha en fallenhet för yoga, hon gillade de flesta rörelserna och fixar hunden hur lätt som helst. Tintin hon tyckte det var roligt att klättra på K medan hon gjorde övningarna, eller dra ner byxorna på sin mamma – speciellt i hundens position. Så otroligt roligt att se på.. Vi skrattade så mycket att vi fick lägga ner övningarna. Men det gav mersmak – speciellt när jag såg på Gladys koncentrerade ansikte.

Psykisk ohälsa

Det är så lätt att glömma att min mamma har en psykisk belastning. Hon kan inte längre tolka människors ord som just ord utan läser in andra tolkningar. Ofta blir hon rädd, läser in en massa betydelser..

Som just den här veckan. K och jag har sedan länge planerat att åka iväg på en övernattning då vi firar femårig bröllopsdag i morgon. Svärmor var tillfrågad men drog sig ur. Och eftersom mamma är i Stockholm ungefär en helg i månaden, så frågade jag henne om inte hon kunde komma ner den här helgen. Visst! Så var planen. Men det visade sig vara väldigt svårt med platser, både på tåg och flyg. Hon aviserade att det kunde bli svårt för flera veckor sedan. Fine.

MEN – nu kom äntligen hantverkarna igång med rivningen av det gamla garaget a k a Nya tvättstugan och vi måste ägna delar av helgen åt att köpa in kakel, klinkers, färg, puts och diskbänkar. Utan barn. Så i måndags slängde jag iväg ett sms till mamma – ”har du lyckats få tag i biljett mamma?”.
Fick svar – nej, det verkar inte gå.
Jag svarade ”fan”. End of story. Trodde jag.

I går kväll ringde jag för att berätta att ungarna var friska, att jag ätit god semla och att hantverkarna skulle börja riva. Men hon var jättekonstig i telefon – skum och avvisande. Jag är ganska van vid att hon surar ihop för någon detalj (att jag aldrig ringer, att jag inte svarar, att jag inte berättat att min bror ska resa till Kanarieöarna, osv.. ) men den här gången anade jag inte vad det kunde vara..

Så i morse, redan vid halv åtta ringer hon. Hon har inte sovit på flera nätter. Berättar att hon nog förstår att jag inte är arg på henne. Arg? frågar jag, varför skulle jag vara arg? Jo, mitt Fan i slutet på smsväxlingen hade hon tolkat som om jag var vansinnigt arg på henne. I går när jag ringde för att snacka semla mm vågade hon nästan inte svara för hon var så rädd.

Jag förklarade att jag hade behövt hennes hjälp, men att det får ordna sig. Jag förklarade (igen) att om jag skulle vara arg på henne så skulle jag berätta det för henne.

Jag vägrar ha dåligt samvete för att jag valde att bryta kontakten med henne för 3,5 år sedan. Då behövde jag verkligen slippa hennes nojor, humörsvängningar och obefintliga impulskontroll. Men visst, jag inser att det spädde på hennes ångest.

Jag får bli bättre på att minnas att hon faktiskt har ett funktionshinder.

Efter en tuff dag

Står på hållplatsen och väntar på bussen. Det är en arbetsdag som varat i nästan 11 timmar och jag är trött och stressad. Letar efter busskortet och hittar i fickan en påminnelse om vilka som väntar och längtar efter mig därhemma 

image

Bilen var inte klar när Morfar skulle hämta barn på förskolan. Istället fick K ta ledigt, återigen hämta barn på förskola och med pulka få hem två trötta barn. Morfar stannade kvar och gav dem korv och makaroner medan K åkte tillbaka till jobbet. 

När jag kom tillbaka till Stockholm efter min dagstripp till Uppsala, så kunde jag faktiskt åka och hämta vår igamla bil på verkstaden. Tjoho! Så tacksam att  bilen faktiskt funkar.