Födelsedag

Idag fyller jag 47 år. Det hade varit jätteroligt om det inte sammanföll med en riktig tuff släng av magsjuka eller gallstensanfall – vet inte vad jag hoppas på.

Fast jag hann fira med familjen och de andra närmaste i går ändå. Tårta och blomster, ballonger och sång. Och K hade köpt fina presenter till mig. Arbetsbyxor och en häcksax! Tjejgrejer!

Jag tycker om att fylla år. Jag vet flera i min omgivning som bär på dödliga sjukdomar, de räknar ner. Och det gör att jag så förtvivlat gärna fortsätter att fira varenda födelsedag. Jag finns! Jag lever! Jag är frisk! Nåja.. ganska frisk förutom min dumma mage som krånglar idag.

Jag sitter här i mitt syrum och ser ut över gatan. Det är stilla. Det regnar ute. Och in – för återigen har vi fått en läcka i taket. Det är förjävligt, men så är det. En brasa sprakar i vardagsrummet och jag hör hur K sjunger för barnen. ”Bä bä vita lamm..”

Snart sover de alla tre. Och jag kan fortsätta sitta vid brasan och njuta av tystnaden.

I morgon är jag hemma som en extra säkerhetsåtgärd. Jag vill inte smitta kollegor om det är en bacill som utlöst detta.

Ha det fint hörni.

Annonser

Överraskning

I tisdags var min hämtdag. Jag var lat och orkade inte laga mer mat än pannkakor. Ungarna hade ändå käkat ordentligt till lunch så det fick duga. Jag tinade jordgubbar till Tintin och Gladys ville som vanligt ha lingonsylt. De åt och åt och åt. Mumsfilibabba. Allt frid och fröjd.

Till kl 23.30 när lilla Tintin kaskadspyr över hela sängen. Hon mådde verkligen inte bra och tvättmaskinen fick verkligen jobba. Hela natten fortsatte eländet men vid 5 på morgonen så stillade det sig.

Ingen annan blev sjuk. Jag tror inte att det är vinterkräksjuka utan misstänker jordgubbarna. Det står visst att man ska koka dem 2 minuter innan man serverar dem. Handen på hjärtat – gör ni det? Så nu har K varit hemma med Tintin i två dagar men i morgon är det dags för förskola igen.

Personalen har förresten tagit upp IGEN att Gladys är väldigt elak med Tintin. Hon tar hennes saker, puttar henne och ger henne tjuvnyp mest hela tiden. Det är samma sak hemma, fast hemma så biter hon henne också. Det är stora tandmärken på Tintins armar. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt det hela. Det verkar som om Gladys vill ha Tintins uppmärksamhet, hon verkar ha väldigt svårt att acceptera att Tintin faktiskt gillar att sitta och pyssla på egen hand. Att hon går undan och läser en bok för sig själv. Det verkar vara väldigt provocerande för Gladys. Eller är det någon som har en annan gissning? Varför gör hon så mot sin syster? Vi bannar, säger stopp, tröstar, avvisar och försöker försöker att hantera det hela. Men ofta vill jag bara säga åt Tintin att slå tillbaka. Ge Gladys en fet smäll när hon gör såhär. För Tintin är längre, tyngre och sannolikt starkare än sin syster. Men hon har istället blivit barnet som alltid gnäller. Antingen för att Gladys ger sig på henne eller för att hon vill ha vår uppmärksamhet. Två jobbiga beteenden.

Förlåt gnället.

Nej, de slåss inte hela tiden men det förefaller att bli oftare och oftare. Nu när Gladys är på förskolan så blir de glada av att se varandra på eftermiddagen när de återförenas. Men i går tog det mindre än 10 minuter innan de slogs igen. Otroligt tufft.

Vi pratar mer och mer om att låta dem gå i olika grupper på förskolan. Vi kan ju faktiskt inte tolerera att en av våra döttrar blir slagen/biten/knuffad hela dagarna.
Någon som har något bra råd att ge?

Återhämtning

Vilken fin helg. Perfekt på så många sätt, inte för många måsten men ändå fylld av mysig samvaro med familjen och andra människor vi tycker om.
K har bakat och tränat. Jag har tvättat och vilat. Barnen har faktiskt varit sams stora delar av helgen och lekt med andra barn.

I lördags kom jag ut ur badrummet och då har Tintin rivit ner alla våra täcken och kuddar ur dubbelsängen och omvandlat dem till mattor. Jag blev skitsur och började blåsa upp mig och lyfte nog ett finger – men då störtar Gladys fram och hytter åt Tintin ”va ä de här fö dumheter? inte kassa ner mammas saker på govvet. Dumheter!”.

Jag blev så full i skratt. Mina ord. Rakt av.

Så mycket gott i världen ändå

Det här blir nog ett spretigt inlägg men det är ok. För det är min blogg. Och ibland är jag spretig.

Först – ett tusenfalt HURRA för att min bästa finaste Busmamma fått jobb! Efter några månader av oro, saknad och sorg (lång historia men för ett halvårs sedan jobbade hon i mitt kvarter, sen var hon tvungen att byta lokal till andra änden stan, sen var hon tvungen att säga upp sig för att överleva) så har hon fått ett superbra jobb i närheten av mitt jobb igen! Det är jag så glad för. För hennes skull (såklart) men mest för min egen. Hon behövs i mitt liv.

Igår hann jag precis till jobbet innan förskolan ringde. Gladys var jättesjuk och hade insjuknat på tio minuter. När jag väl hann dit låg hon nerbäddad i vilrummet och ångade av feber. Väl hemma kräktes hon ner såväl mig, sig själv som köksmatta. Och efter dusch och blöjbyte somnade hon på skötmadrassen och fick sova vidare där nästan två timmar. Varpå hon var pigg igen.

Idag fredag fick K vabba medan jag sedan länge planerat att jobba hemma. Jag hade bokat in skadedjurssanerare, (för vi har fått långsvansade nyinflyttade grannar under altanen och de ska vräkas/avlivas), samt service av bergvärmepumpen. Och som vanligt har vi ett par hantverkare i vad som ska bli vår nya tvättstuga. Tjoho – full aktivitet i Regnbågshuset.

K går omkring och fixar, sätter upp tavlor och planerar frösådden inför sommarens pallkragar. Hon är lite smått besatt av att testa nya surdegsrecept och hela vårt kök är en kemiverkstad med vildjäst, surdegar och alternativa ekologiska degblandningar. Det är härligt.

I går dog mina vänners vän. En HBTQprofil som var älskad och blir saknad av många. Att bli sjuk är min största skräck och jag tänker på det varje dag, att jag inte vill lämna mina barn. Det blir ju som det blir, jag kan ju inte påverka annat än på marginalen om jag ska hålla mig frisk eller inte – men jag tar inget för givet längre. Men dödsfallet får mig att fundera en del på vänskap. På mina relationer utanför familjen. Jag har inte jättemånga vänner, men ett tiotal som jag kallar nära. Och sen ett par som jag kallar mina närmaste.
Jag är ytterst tveksam till om mitt frånfälle kommer att cirkulera i sociala media. Jag kommer inte att fylla en kyrka med vänner. Dels så har jag inte tid eller möjlighet till att umgås med människor utanför familjen längre och sen går jag inte så djupt i mina relationer med vänner. Med några undantag förstås. Numera så träffas jag och vännerna och hänger med våra barn, ibland spelar jag kort med kompisar och ibland går jag och tar ett glas vin på tu man hand med en vän. Men mer än så hinner jag inte med.

Jag vet inte om jag skulle bli väldigt ensam om jag och K skulle välja att gå skilda vägar. Nu ska vi förstås inte gå skilda vägar – det var ett exempel. Men nej, jag tror inte det. Jag har tillräckligt med vänner för att ha ett aktivt liv. Eller? Sen är ju K min allra bästa vän. Det är ju med henne jag vill umgås. Vi lever ju separata liv mitt i veckorna, hon tar hand om barnen de kvällarna jag jobbar och vice versa. Det är ju henne jag vill gå på bio med, henne jag vill prata med om nyheterna i världen och dricka ett glas vin med. Kanske blir det annorlunda sen, när barnen blir självgående och vi får tillbaka vår tid. Fast jag hoppas det dröjer.

Nu är K och hämtar upp vår lilla Tintin. Det är dags att göra fredagsmys. Det börjar skymma och här dansar faktiskt snöflingorna utanför fönstret. Det doftar nybakt bröd i hela huset och jag är lycklig.

Morgonlycka

Mitt i morgonhetsen. Jag försöker lirka på Tintin vinterkängor medan hon högljutt protesterar mot att Gladys redan fått gå ut till bilen. Stå stilla Tintin, fräser jag. Då tar hon mitt ansikte i sina små händer och börjar pussa mig. Varje kvadratcentimeter får en mjuk puss. Sen tittar hon mig djupt in i ögonen och flörtar. Därefter börjar hon återigen med sina mjuka varma pussar. När hon kommer till hakan och mer eller mindre börjar gnaga på den, föreslår jag att vi går ut till bilen. Hand i hand. En älskad liten och hennes lyckliga mamma.

Spänningar

Idag har Gladys varit på förskolan. Hon vägrade gå in på avdelningen och satt kvar i Ks knä länge länge länge innan hon gick med på att följa med en pedagog in i lekrummet. Dagen avlöpte bra men hon var arg som ett bi när jag hämtade henne vid tre. Hon provocerade mig ända in i kaklet, det har flugit koppar, kläder, smockor har utdelats till såväl höger som vänster och middagen höll på att ställas in. Men nu sover det lilla monstret. Hon känner sig nog övergiven eftersom Tintin var hemma med mig idag. Men i morgon ska även hon tillbaka till förskolan. HEJJA!! Nu är vi på andra sidan hörrni. Barnen hostar men inte värre än andra små bakterihärdar. Det är dags för annan stimulans än att mucka gräl med morsan.

Och mammorna ska få gå till sina roliga jobb och tjäna lite pengar. Det var också länge sedan.

Kåvepenin

Vi har lyckats nå en överenskommelse med Tintin. Tre gånger om dagen får hon två nonstop,  2 ml kåvepenin,  fyra nonstop och ytterligare 2ml kåvepenin.  Därefter 6 nonstops och vatten. Tuff förhandling men alla parter är nöjda.