Mors dag

firar jag liggandes på en madrass bredvid min febersjuka unge.

Tintin och K är hos svärmor och fikar morsdagstårta. Men lilla Gladys är så vissen.. I morgon får K vabba och är det fortfarande aktuellt vabbar jag tisdag.  Stackars lills Gladys.

Annonser

Mysteriet

Kan någon förklara varför mina barn sover som små grisar de dagar vi ska till förskolan, att jag ofta hinner både duscha och förbereda frukost innan de vaknar, men när vi är lediga för planeringsdag eller det är helg så vaknar de alltid före 5? Kan någon förklara detta? Vad i helsicke beror det på?

*trött morsa i förorten*

Lite drama på födelsedagen

Ungarna, mina älskade småttingar fyllde tre för några dagar sedan.

Och i helgen hade vi treårskalas, stora släkten, grannar och vänner var där. Härligt väder och ungarna fick massor av fina paket med genomtänkta presenter. Själv var jag rosslig – dagen innan hade jag fått vara hemma med jättehög feber och hosta. Jag hade fått Tintins förkylning. Men vi kämpade oss igenom kalaset och sen på kvällen skulle några vänner stanna och se finalen i Schlagereländet tillsammans med oss. Problemet var bara att mina luftrör överröstade alla samtal, så jag blev ivägskickad till närakuten i området. Och när jag väl var där blev jag ett akutfall för min syresättning var låg. Typ bedrövlig. Jag blev kvar flera timmar faktiskt för jag behövde ventileras med läkemedel innan de släppte mig. Det visar sig att även jag fått förkylningsastma. Det är både bra och dåligt. Dåligt förstås för att det är en allvarlig sjukdom och obehandlat kan det bli riktigt illa. Men det som är positivt i det hela är att det går att behandla, förebygga och jag kommer att slippa lunginflammationer framöver om jag påbörjar mina kurer i tid. Det känns bra. Men jag går omkring med akutmedicinen i fickan nu så länge jag är förkyld. För när det väl drar ihop sig i halsen så blir det väldigt tätt snabbt.

Måste vänja mig

Igår åkte jag och Tintin in på barnakuten. Hennes förkylning sätter sig i luftrör och lungor och vi ville vara säkra på att det inte var lunginflammation. ”Har ni astma i släkten?” frågar den unga läkaren? ”Eh, ah, öh”säger jag helt oförberedd. ”Hon är ett donatorsbarn, vi känner inte till donatorns sjukdomshistoria. Men på hennes biologiska mammas sida finns ingen..”  Läkaren nickade bara kort och var nöjd med svaret men jag kände mig generad. Inför Tintin. Snart förstår hon vad jag säger. Jag kan inte hålla på och staka mig sådär. Måste ha en bra formulering på tungspetsen så jag kan svara ordentligt.

Ingen lunginflammation förresten. Antagligen förkylningsastma.

Alltså dessa barn

Dessa gudagåvor. De som slåss som björnar om ett revir. De utdelar slag och bett och hårda nypor. Jäklar anåda vad de fajtas.

Och nu. Ibland, men mer och mer ofta så leker de tillsammans. Roliga hitta-på-lekar, turas om. ”du är sjuk, jag e doktor”. ”du är bäbis, jag mata dig” ”du e katt, jag e kossa”..  Eller också kryper de ner under mammas täcke och kramas när det är extra kallt och snoret rinner som Indalsälven.

Så infernaliskt trevliga ungar att hänga med. De uppför sig! De samverkar, samspelar och hjälper till. Och i bland går de totalt i baklås och lägger sig platt på marken och bara vrålar. Det är så jäkla roligt att vara deras mamma just nu!

Och på lördag – då fyller de här gudagåvorna tre år. Jag är mållös.

Hej hå, stå på

Jo, anledningen till att det är ganska tyst är att det inte har varit så muntert hemma hos oss ett tag. Vi har inte haft det så bra tillsammans kära K och jag.

Riktigt illa har det faktiskt varit. Och jag skriver lite i imperfekt sådär, för helgen var ett strålande undantag. Jag vet inte riktigt hur vi ska få det så där härligt och roligt som vi vill ha det, men vi får väl kämpa på. Det brukar bli som det blir ändå. Hur nu det är..

Så nu är det sagt.

Tyst

Jo, jag har lite nyheter det har jag. Men de får vänta ett dygn eller två. Jag måste sova. Regnbågsmamman har varit på kalas ju.  Det var skumpa och discodans och övernattande barnvakter. Jag är lite schleten som man säger där jag är ifrån.