Sjukstuga

Båda flickorna är sjuka. Gladys har haft feber sen i onsdags. Hon orkar inte leka utan varvar stillasittande framför TVn med tupplurar i soffan. Tintin insjuknade två dygn senare men är  mycket piggare. Hon har ätit bra och det är nog förklaringen till ett snabbare tillfrisknande. Gladys äter i vanliga som en sparv och nu äter hon ingenting. Vi får i henne lite nyponsoppa och ljummen saft. Men inget annat. Oro. Våra stackars barn. 😦

Annonser

Livet är skört

En kollega förlorade en lillasyster häromdagen. En 38-årig lillasyster med två små barn. Vi kollegor är alla påverkade, både av vår kollegas stora förlust och sorg, men också av rädsla. Rädsla för döden. Den som bara tar.  Jag vet hur fort människor kan försvinna. Jag har förlorat en pappa. Han föll död ner i en skidbacke. Jag har förlorat vänner mot en klippvägg i 140 kilometer i timmen.

Mamma ringer och berättar att min styvfar har förlorat en massa kilon i vikt och dessutom är så fruktansvärt trött. Han vägrar uppsöka vårdcentral eller liknande. När jag pratar med moster och andra som bor i närheten av mamma  så berättar de samma sak, styvfar har sett väldigt sliten ut sista tiden.

Jag får väldigt onda aningar och tar kontakt med min bonusbror, styvfars son. Kanske kan han prata förnuft med sin tjuriga pappa.

Feber

Gladys är sjuk. Orkar inte prata. Sover och gråter ibland. Hög feber. Grannen berättade att på deras förskola är 2/3 av barnen hemma pga hög feber. 

Tintin är frisk och glad. 

Årets första…

vab!

K fick åka till förskolan och hämta hem båda barnen för Gladys hade skyhög feber. Nu sover hon i soffan medan Tintin studsar omkring och vill leka. Det blir vab för K i morgon och vab för mig på fredag. Stackars liten.

 

Olydig

Sådär mitt på blanka fredagen. K jobbar hemifrån och jag är på en workshop inne i stan som slutar vid 13. Och helt plötsligt är jag på väg hem med två semlor i påse. Så himla skönt, två fruar som sitter i sitt vardagsrum med varsin dator i knät och en semla var i magen. Det är tyst och det enda ljudet som hörs är knattret på tangenterna.

 

Ångest

Har problem med ångest igen. Värst när jag ska somna men kommer och går annars också. För det mesta vet jag vad som utlöser den. Dagens ångest utlöstes av det inplanerade besöket hos gynekologen i eftermiddag.

Min fru och mina barn kommer och möter upp mig efteråt men jag kan inte kontrollera kroppens rädsla. Jag har resonerat med kroppen – den totalvägrar att lyssna. Den beter sig som en arg 3,5-åring. Den skriker inuti av ilska och rädsla. Den vill inte.

Fan. Det enda som hjälper är kroppskontakt. Kan jag gå och be min chef krama mig tro?