Beginning of a new era

Ikväll föreslog K filmkväll för familjen Regnbåge. Film inklusive saft och popcorn. Vi valde Shrek och tjejerna orkade se en hel film! Nu kan man ju börja se fram emot VAB mm. 🙂 

Annonser

Rädsla

Jag har tidigare varit engagerad både i RFSL Stockholm och Stockholm Pride. Jag har gått i varenda Pride-tåg utom det året ungarna föddes (och möjligen året efter), men förra året gick hela familjen. Åtminstone några hundra meter..

I år törs jag inte. Vill inte. Absolut inte med barnen. Vi ska inte ens åka in och titta på tåget. Det räcker att höra intervjuerna från Nice. Från de som överlevde. ”vi kastade våra barn över muren,  vi slängde dem över staketen för att de skulle överleva”. Jag vågar inte utsätta mina barn för risker, inte när det så tydligt finns en hotbild.

Förra året såg jag en stackars dyngrak nazist som stod och gjorde Hitlerhälsning när paradtåget passerade. Han var så full att han inte kunde bröla begripligt. Och han var ensam. Igår var det ett gäng likasinnade (dock nyktra och rätt hotfulla) som tog sig in på Pride House.

Jag vågar och vill inte utsätta mina barn. Hade jag inte haft min familj hade jag självklart gått i tåget, sannolikt för Amnesty. Men i år, nej.

Vet inte om vi ens kommer att besöka parken. Vet inte om jag vågar det heller. Det verkar vara många av mina vänner som väljer att göra andra saker än att mingla med orädda homosar.

Skitdag blev det inte

trots trosskydd på tvärsan. Men lilla Tintin blev stucken i tån av en geting men det gick också bra. Är medveten om att allergier visar sig ANDRA gången man utsätts för något, så vi får bli väldigt uppmärksamma om det händer igen.

Vi var hos goda vänner på middag. Fina vänner med fina barn. Så härligt att se när det funkar mellan våra barn och andras. Tintin och deras mellanbarn fann varandra och trivdes. Gladys är en sån som vandrar, ömsom kollade hon på Tintins lekar, ömsom strök hon runt vännernas coola 6-åring. God mat, trevliga och viktiga samtal. Skönt att prata med några som har samma stök, samma bök med förskola, sömn, matvägran, barnvaktsbehov och annat.

I

Semestertrippar!

Vi inledde sommaren med en vecka på Rhodos – sol och bad och god mat. Sen jobbade vi i fyra veckor – intensiva veckor!
Och nu, ledighet i fem veckor. Först var vi hemma i några dagar och gick på varandras nerver. Stökigt hemma, dåligt väder, uttråkade barn. För många måsten och för lite lust. Så vi beslutade oss för att ge oss av på en liten roadtripp till svärmor i Hälsingland. Tre nätter var alldeles lagom för att orka med svärmor. Det var fortfarande trevligt när vi åkte! Och både jag och K kände oss lediga medan vi var där. SKÖNT! En annan sak som både är skönt och lite märklig är att där uppe finns inget att göra. När sudokun i SvD är löst finns inget att göra. K och jag slåss om att diska upp morgondisken för sen är det slut på aktiviteter. Dessutom var det halvtrist väder, så badstranden var inget alternativ. Det är inte så konstigt att svärmor dricker lite för mycket rosévin ibland, för gud – jag hade varit alkoholist om jag haft så tråkigt hela tiden.

K och jag tog ungarna och åkte på lite roadtrips ibland. En loppis här, en loppis där. Liten utflykt till ICA, en utflykt till lekparken vid skolan. Men det var som sagt ändå trevligt! Och ungarna avgudar sin mormor. Och hon är tillåtande och glad tillsammans med dem. Härligt att se!

Efter en dag hemma med tvätt och ompackning och räkningseländen och vardag, åkte vi ut till skärgården till Ks syster med familj. Bästa kusinerna! Vi fick låna gästhuset att sova i. Tre underbara dagar i fantastiskt väder. Bad, lek, vin, mat, spel, glädje och oerhört hög ljudvolym.

Samma sak gäller för den här trippen, tre dagar räcker. Sen börjar den goda viljan tryta. Kusinerna börjar bråka om skitsaker och vi vuxna irriterar oss på smådetaljer. Sen börjar dessutom våra barn härma efter sina kusiners ibland dåliga beteenden. Som att vägra borsta tänderna. Som att vägra komma när man ropar. Inte ok!

Jag älskar barnens kusiner, den familjen står mig väldigt nära. Men hur mycket jag än älskar dem så trivs jag bäst tillsammans med min egen familj. Bara min egen familj. I lugn och ro (haha, inte alltid vill jag påpeka!).

Nu är vi hemma tills vidare. Inga direkta planer den närmaste tiden, vädret får styra. Kanske blir det bad varje dag, kanske blir det dagsutflykter.
I början av augusti åker vi iväg igen, då blir det Astrid Lindgrens värld och en vecka i Skåne innan vi börjar förskola och jobb igen. Nu hoppas jag bara att det härliga väder fortsätter.

 

 

 

 

 

Kusinkärlek

Barnens äldsta kusin, med svårstyrt humör och en utredning kring neuropsykiatriskt funktionshinder är också en unge med världens största hjärta och tålamod med sina två kusiner. Han hade stått på parkeringsplatsen och spanat efter vår bil hur länge som helst innan han äntligen fick syn på oss. Sen försvann den här trojkan för att leka, klättra, springa och stoja. Bästa kusinträffen. ❤️❤️❤️ Kärleken mellan dessa tre är så stark.