Har egentligen inte tid men..

sitter hemma vid köksbordet och jobbar som en idiot. Sedan jag bytte tjänst (är nu enhetschef tillika centralbyråkrat) har jag otroligt mycket att göra. Hade lika mycket att göra förut, men nu känns det som det är viktigare saker jag gör. Jag ska anställa medarbetare – det känns otroligt viktigt. Och roligt. Men svårt.

Men det jag vill säga är att jag också får tid att lyssna på mig själv. När jag skriver hör jag min egen röst. Den som faktiskt inte hörs i vardagens brus och skval. När jag skriver känner jag också det som finns i mitt hjärta. Min kärlek till min mamma. För så är det, jag älskar min mamma. Jag har ägnat hela mitt liv åt att försöka göra livet lätt för henne. Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att få hennes godkännande. Hennes kärlek har jag haft, även om hon varit rätt oförmögen att visa det. Men jag har vetat att hon älskar mig.
Jag minns min mammas händer. Hennes stora varma mjuka händer. Vi har stora händer i min släkt. Jag var så fascinerad över hennes långa fingrar, ganska långa naglar. Ibland med nagellack och alltid misskötta.

Jag saknar min mamma. Jag har nog alltid saknat min mamma. Kanske inte när jag var lill-liten, för då var hon nog närvarande både fysiskt och mentalt. Men inte sen. Jag ser att hon har så lätt för små barn. Hon kan kommunicera med små barn. Visa kärlek och leka. Men sen när barnen inte längre behöver henne, när de börjar frigöra sig vid 8-9 år, då hänger hon inte med längre. Har sett det med mig och brorsan. Med mina yngre kusiner. Nu kommer brorsans dotter snart fylla 8 och då får vi se vad som händer.. När mamma blir förbiåkt.

Det är svårt att älska någon och sakna någon som är som ett svart hål. Som suger upp all energi och materia i sin närhet. Det är svårt att vara stark nog för att behålla sin egen identitet som dotter. Jag är inte min mamma. Jag är inte samma sak. Jag behöver inte det hon behöver och jag finns inte för hennes skull. Men jag älskar henne.

Annonser

En tanke på “Har egentligen inte tid men..

  1. Du skriver så bra. Och så ärligt. Och smärtsamt.
    Tårarna rinner när jag läser. Tänk att kärlek kan vara precis så där svårt som du beskriver det.
    ❤ ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s