Jag vill berätta om Tintin

Mitt vackra barn. Mitt godhjärtade vackra dansanta barn. Som helst av allt vill vara riddare och skydda sin familj mot drakar. När hon inte är prima ballerina i guldig dansdräkt med paljetter och guldkrona. Flickorna går på dans på lördagar. Det är lekdans – med klassiskt skolad balettfröken. De övar plié och chassé och flexar och pointar och gör en massa roliga lekar. Gladys känner sig osäker och vill mest titta på. Men Tintin. Hon ääääääääälskar sin dans. Hon virvlar och leker och förvandlas till slime, robotar, fågel, fisk på ett ögonblick enligt dansfrökens instruktioner. Hon snurrar omkring i sin vackra klänning och ser sig själv i spegeln. Hur hennes fantastiska rödlockiga hår ligger ner över axlarna. Hur glad hon ser ut när hon passerar förbi. Plötsligt kommer hon på att en mamma sitter vid sidan och tittar på, då kommer hon förbi och vill kramas och pussas – och så iväg igen. Helt absorberad av sin dans.

Vackra fina Tintin. Som när man nattar henne ger en all sin kärlek. Godnatt lilla gullmamman. Du är den allra bästa mamman. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Och du luktar som en blomma.

Det är en ynnest att få vara hennes mamma. Älskade unge.

Behöver prioritera bland allt som ska skrivas

Jag vill ju fortsätta berätta om mamma. Om hennes historia. Om omständigheterna som formade henne till det hon är idag.

Jag vill också berätta om mig själv. Om vad som format mig. Vad som formar mig. Jag vill berätta för mig själv vad som gör mig till mig. Genom att hinna tänka. Hinna känna. Vad gör mig till den jag är?

Jag kan iallafall berätta att jag lyckats komma framåt i den grå ångestgeggan som består av Jul, Mörker och Förväntningar. K och jag började prata om jul och vad som känns hemskt och vad som känns jobbigt. Allt som rör mamma är fruktansvärt jobbigt men en kväll för någon vecka sedan så ringde hon. Och då väste K ”fråga henne om jul!” – vilket jag gjorde. Mamma gråtberättade att de minsann inte hade några planer för jul och nä de visste inte vad det skulle göra. (nej, hon har inte bjudit upp oss). Jag sa att hon var välkommen hit över jul och dessutom kunde sova över i källaren om de ville. Hon avfärdade mig med någon spydig kommentar om vår pågående källarrenovering, eller rättare sagt hon sa ingenting men jag läste hennes utandning som en outtalad kritik mot vår pågående källarrenovering. Nåja, inget bestämdes. Men jag hade iallafall plockat fram den gigantiska elefanten och ställt den på bordet. Vi hade nämnt jul.

Sen gick det en kvart. Jag funderade på samtalet och kände efter hur det kändes. Det kändes lättare, bara av att ha frågat frågan. Och nu började jag också kunna formulera vad jag önskade. Så jag kollade av med K och sen ringde jag mamma. Och bestämde att vår familj åker upp till mamma i mellandagarna. Vi åker tåg upp och flyger hem. Tre övernattningar och ett jätteäventyr för barnen och oss.

Själva julaftonen firar vi med Ks pappa och fru, och sen tillbringar vi julaftonskvällen hemma i vårt hus. Med brasa och gran och lugn och ro. Kanske lite glögg. Kanske lite risgrynsgröt innan läggdags.
Det känns faktiskt helt ok.

 

 

Stort!

Alltså inse – vi har inte längre blöjbarn. Båda barnen sover utan blöja numera, och med extrakissning när mammorna går och lägger sig så händer inte heller olyckor längre. SÅ STORT!

Åtta år

För åtta år sedan idag gick jag på dejt med någon jag lärt känna på nätet. Vi skulle bara dricka en kopp kaffe och säga hej. Jag blev blixtförälskad där och då. Sen följde 10 nervösa och påfrestande dagar innan jag fick tillfälle att träffa henne igen. Och då lyckades jag på något märkligt sätt få henne övertygad om att jag både var kyssvänlig och bra att ha. Så otroligt länge sen det var – och alldeles nyss.
Bästa fina K, jag älskar dig.

 

Insomnia

Väcktes vid 1-tiden av förvirrad Tintin som hade kissat i sängen. Tvättade av henne och stoppade ner det nakna barnet hos K. Försökte krypa nära Gladys (som redan sov i vår säng) för att somna lättare, men det gick inte. Jag hade vaknat för mycket när jag fixade med Tintin.
Så jag snurrade, snurrade, snurrade och gav till slut upp. Gick och la mig i Gladys säng och försökte tänka på roliga saker. Men det var hopplöst. Först framåt morgonen somnade jag om. Idag trött och grinig. Ska träffa en kompis och dennes flickvän som är på besök från USA på lunchen. Kära fina vänner som jag tycker så mycket om, men jag önskar jag vore på bättre humör. Morr.

Milstolpe 

Förra veckan lyckades Gladys fylla sitt protokoll – fem nätter utan blöja. Belöningen blev ett kinderägg. Nu är hon helt blöjfri. Tintin ville på eget initiativ också sluta. Nu börjar vi med hennes fem nätter… Tänk. Snart har vi inte längre blöjbarn. Stort! 

Återhämtning

I lördags var det fixardag på förskolan. Jag suckade och stönade och försökte förhandla mig till att slippa. Men K har ont i revbenen och det funkar inte så bra att storstäda eller montera hyllor när revbenen sitter på trekvart. Så jag var tvungen att gå. Morr. Jag var sur. Inte så sjysst mot K. Tycker väl att jag redan drar mitt strå till stacken – minst sagt. Men jag åkte iväg till förskolan och fick mina arbetsuppgifter. Stordisk av alla leksaker föll på min lott. Och vet ni – det var jättekul att hänga med de andra engagerade föräldrarna. Det var skratt och bus och jäklar vad fint vi gjorde. De nyaste barnens föräldrar har inte bara ”hamnat” på vår förskola. De har gjort gedigen research på förskolor i kommunen och valt vår. För att den helt klart är bäst. Sånt känns bara så WOW! Allt slit kommer till nytta.

Så jag fyllde på min energi där på förskolan.

Sen blev jag hämtad av min familj – som trots mitt sura morgonhumör faktiskt hade längtat efter mig. Så det blev en mysig eftermiddag. Innan barnvakterna kom. 🙂 För första gången 2016 skulle jag och K gå ut på tu man hand. Hon hade bokat middagspaket och underhållning på Hamburger Börs – Alcazar! Det var en superfin kväll. Verkligen välbehövlig för oss som par. Lite disco och lite bubbel och hålla handen och ha det fint tillsammans. Så otroligt mysigt.

Idag har jag eldat skräp på vår bakgård. Och K har beskurit våra äppelträd. Sen kom alla barnens kusiner med sina föräldrar på eftermiddagsfika. Så roligt – och så tröttsamt. Men ja. De här helgen har jag faktiskt fyllt på glädjekontot.