Mammor, att vara mamma och allt annat

Lilla Gladys började storgråta vid middagsbordet för någon vecka sedan. ”ja vill inte göra hål i magen och få bäbisar som mamma K” Det kom helt spontant och hade inte föranletts av någon information eller diskussion här hemma. Hon är väldigt tydlig, hon vill inte ha bäbisar i magen och framförallt ska de inte komma ut vare ur snippan eller genom hål i magen.

Hon har tagit upp saken flera gånger. I går morse var låg hon och jag i dubbelsängen och filosoferade. Hon hade sett mina sår på magen efter operationen och det drog väl igång tankebanorna igen. Mamma, jag vill inte ha bäbisar i magen när jag blir stor! Och jag bekräftade, nej Gladys, du behöver inte. Du behöver inte bli någons mamma. Men om du vill så kan du.  Och så  kom jag på!

Gladys – jag är ju mamma, och jag har inte haft några bäbisar i magen! Hon lyssnade intresserat. Jag vet många som är mammor utan att ha haft bäbisar i magen. Och så kom diskussionen om att vara mamma. Genom adoption. Genom att vänta barn i hjärtat istället för magen. Och hon vill se bilder på familjer där någon var adopterad. Först hittade jag bilder på Adoptioncentrum, men sen fanns ju bilder på regnbågsfamiljer, med pappor och adopterade barn. Det var svårt att förklara varför det finns barn att adoptera. Jag försökte väga mina ord på guldvåg när jag försökte berätta om barn som saknade föräldrar.
En sån fin stund. Måtte hon dra de slutsatser om föräldraskap som jag försökte förmedla. Och måtte hon få vad hon önskar. Vad det nu är.

Älskade barn.

 

Min dumma mage

Ja, nu har det gått två veckor (snart) utan gallblåsa. Hur det går? Inget vidare, jag har faktiskt mer besvär än tidigare.
Vad min mage INTE gillar:

  • Risgrynsgröt
  • Ceasarsallad
  • Äggsmörgås med syrlig hemslagen majonäs
  • Banan

Vad den däremot kan äta utan några som helst problem

  • Raggmunk med fläsk
  • Gräddbakelser

Nåja.. det kanske ordnar sig.

Tintin

Blev som sagt sjuk igår. Och sjukare och sjukare och sjukare och nu är K med henne på barnakuten. Hon har skyhög feber och huvudvärk. Inga andra symptom tack och lov. Ingen nackstelhet.

Men å vad jag längtar efter min lilla tjej.

Mvh Hönsmamman

honsmamma

Fina samtal

Börjat jobba lite smått. Jobbar fyra timmar, åker hem och sover fyra timmar. Hämtar barn och somnar sen vid 21. Skönt att låta mig vara sjuk. Ovanligt.

Idag var jag på chefsmöte på jobbet. Kom tidigt, tog en macka och kaffe och satte mig och småpratade med en bekant kvinna i min ålder, som jag vet har småbarn. Vi började prata VAB, arbetstider, kräksjuka och annat. Jag berättade att mina barn verkar ha ärvt min immunitet mot vinterkräksjukan trots att jag inte delar biologi med mina barn. Då sa hon, ja så är det hemma hos oss också – mina barn är donatorsbarn men verkar ha ärvt min mans förmåga att fånga en bacill på 10000 mils avstånd. 🙂 Sen pratade vi om glädjen med barn, livet före och efter, förståelse och oförståelse för barnlängtan och en massa andra viktiga saker. Helt enkla och vanliga saker som känns viktiga och härliga att hinna och våga samtala om. Jag var glad hela dagen över det samtalet.

Och bara för att jag lite kaxigt sa att mina barn inte varit särskilt sjuka i höst, vaknar Tintin med 40-graders feber nu i kväll. Huvudvärk (första gången) och feber. Inte så roligt att vara liten då.

 

Dumma mage

Den vill inte samarbeta. Den gillar inte mat. Hallå! skriker lustcentret – mat är ju livets elexir! Ge mig god mat, fet god mat och söta efterrätter! Munnen smaskar samtyckande. Mmmumsig mmmat..

Men magen bara Nä.. Jag skickar ut allt med extremt kort leveranstid. Inget passar. Inte ens risgrynsgröt funkar. Jag accepterar möjligen en knäckemacka. Utan smör. Och kanske en kopp te. Kanske.

 

Att komma hem

Det är anmärkningsvärt vad barnen blir påverkade av oss föräldrar. När vi inte mår bra. När vi försvinner, lämnar hemmet eller grälar eller vad det nu är. Gladys ville inte krama mig innan jag skulle opereras. Hon sov inte heller i min säng sista natten innan operationen – något som är helt unikt. Hon har sovit i min säng varje natt förutom två sedan vi flyttade till huset för två år sedan. Tintin var vrång och tvär och lite ledsen när vi pratade om operationen och att jag antagligen skulle sova borta en natt.

Nu när jag är hemma igen sover Gladys tryckt (och tryggt) vid min sida. Hon låter sin handrygg stryka över mitt ansikte i sömnen. Om och om igen. Är du där är du där är du där är du där? Tintin som ALDRIG sover i vår säng kommer på natten och vill ligga vid min sida. Jag får kärleksbrev. Från Tintin. Hon skriver fina kärleksbrev på hjärtformade pappersbitar. Mamma M.

Jag älskar min familj så mycket.

Hemma igen

Jag var faktiskt ganska lugn när jag kom till sjukhuset. Jag hade valt att åka in själv, K och barnen var kvar hemma. Ungarna sov när jag gick hemifrån.
Vid 7:15 var jag ombytt till operationskläder och 7:45 sov jag. Jag blev opererad med robot och det ger bättre precision och mindre skador, framförallt patienter som tidigare har opererats i buken.
Vid 13-tiden var jag uppe på avdelningen igen och vid 17-tiden hade jag fortfarande inte kissat. MORR – hade jag bara kunnat kissa så hade jag åkt hem. Så jag bada om ett glas saft och så drack jag det och spydde ut hela innanmätet kändes det som. Jag var INTE pigg. Så jag insåg att det blev en natt till på sjukhuset och så kunde jag unna mig att få sova en stund till. Och illamåendet upphörde och kissandet fixade sig så småningom och kl 9 i morse stod familjen på parkeringen och hämtade mig. HURRA!

Men jag har ont. Har svårt att andas in djupt. Har väldigt kort stubin och vill mest ligga still och inte göra något. Längtar efter godis.

Barnen är snälla. De har bäddat ner sina bästa gosedjur i sängen med mig. Gladys älskade Dockis och Tintins Nallis ligger på min kudde.

Dödsångesten ändå ok

I morgon ska jag opereras. Vad är du rädd för? frågade sjuksköterskan vid inskrivningen. För att dö. För att inte vakna mer. För att vakna med stomi. För att få ett besked om cancer vid uppvaknande. För smärta. För att inte får vara med mina barn. För att göra min familj ledsna. För att ge mina små barn en svår sorg att hantera. För att överge min fru.

Men det känns ok idag. Jag har fått bra och lugnande besked. De tar hänsyn till min rädsla. Jag kramar på min familj och känner ett visst lugn. Det blir bra.