Att vara den enda mamman i huset

K är bortrest några dagar. Jag har varit själv med flickorna i tre dagar och den första dagen var dessutom jag och Tintin ensam hemma då flickan var och är dyngförkyld. Det är något särskilt när man är ensam med barnen.

Jag sover med båda flickorna i extrabreda dubbelsängen. 210 cm till vårt förfogande och vi utnyttjar nog max en meter av detta. För på min högra sida ligger Gladys och kramar min arm. Och på min vänstra sida ligger Tintin och snarkar högt pga förkylning och håller mig i handen. Det är så oändligt underbart att jag sover bättre än någonsin. I en stor tjejhög. Jag är övertygad om att jag i ett tidigare liv var en varghona med massor av så valpar som sov på henne. Det är så underbart. Jag älskar det!

Tjejerna samarbetar så himla fint nu när vi är tre, de hjälper till och resonerar hur vi ska ta oss an uppgifterna framför oss.

Vi spelar spel och hänger ganska mycket vid köksbordet. Så enkelt och uppskattat.

Och varje gång jag stöter ihop med en unge i hallen, får jag en kram. Det är nytt. Kanske för att de är rädda att även jag ska försvinna? Men vi kramas jättemycket den här helgen. De är som små plåster på mig barnen. Glada plåster!

 

Annonser

Om man kliver i bajs ska man stå still, inte gnugga ner det i mattan..

En betydligt äldre chef i vår organisation hälsar på mig i fikarummet. Hon vänder sig om och gratulerar mig ”men är det inte en mage jag ser?” och menar att jag har en gravidmage.
Ja, säger jag. Jag har blivit mycket tjockare i sommar, jag har ätit så mycket god mat.

OJOJ, säger hon lite tafatt. Jag menar förstås att det var ju alldeles nyligen du var gravid, du fick ju tvillingar för ett tag sen…

Nja, säger jag, jag FICK ju barn men det var ju min fru som FÖDDE dem.

Kvinnan är uppenbart besvärad av det klaver hon befinner sig i och försöker hitta något att säga.. men jag fortsätter …

och dessutom fyller den här tanten femtio snart.

Då säger chefen – VA? Är du så himla gammal?

Ridå.