Halloween

Idag på den ”riktiga” Halloweendagen, gick jag och två utklädda småttingar till de närmaste grannarna och ringde på. ”Bus eller godis” – och belöningen var en stor näve godis av snälla grannar.

Det var första gången barnen vågade ge sig ut. De höll mig hårt i handen och var jättejättenervösa varje gång vi ringde på hos grannarna. Vi ringde på hos två grannar, men hos den tredje grannen bangade dom. De grälade högljutt inifrån huset och ungarna gillade inte vad de hörde. Så vi backade därifrån och gick hem med snask på fickan.

Tintin var kanin och Gladys svart panter. Ingen ville vara häxa eller spöke idag.

De är så fina. Så resonabla. Femåringar måste vara belöningen för alla sömnlösa nätter och magknip.

 

 

Annonser

Höstrusk

Vi hade gäster igår. Småbarnsföräldrar med sina små. De kom vid 17 och gick 20:30. Det var en härlig samling läskiga monster här, Hulken, häxor, AIK-are och annat småknytt. K och jag hade fixat käk och dryck. Så trevligt.

Idag tröt orken. Inte alls pga sömnbrist och för mycket alkohol, utan mer att vi kände efter. Vi ställde in svärmors besök och ägnade istället dagen åt stickning (K) och städning av syrum (jag) och barnen byggde kojor av uppackade flyttkartonger. Ja, för vi slängde innehållet i några kartonger osett. Det som fanns i dem har vi inte saknat på tre år, så då borde vi klara oss utan. Barnen lyckliga av att få använda sin kreativa sida och jag lycklig över att bli av med saker. En låda mindre med saker att hantera.

Det är höstrusk ute. Vi har brasan tänd och bunkrat upp med värmeljus.

Lördagslycka

Utmattad, låg och trött ligger jag i soffan och vilar. Vi ska ha gäster på halloweenparty och det mesta är förberett.

Barnen sitter bredvid mig och kollar på barnprogram i lånade telefonen. K stryker en duk och sjunger högt tillsammans med Annie Lennox. Det låter bra. Och jag är lycklig mitt i allt.

utmattning

ja, det är ju det det är. Den här tröttheten från helvetet. Den här överkänsligheten mot ljud och andras känslor. Håll era känslor och stormar för er själva  för jag orkar inte med er just nu.

I går skulle jag och K på middag på lokal och konsert (KORS I TAKET VI HADE BARNVAKT!) och det var härligt och mysigt och precis när vi tagit in efterrätten så ringde det i vårt sällskaps mobiltelefon. Kaos och problem med mellanbarnet som inte längre ville sova i skogen med sina scoutkompisar. Scoutledaren ville förvissa sig om att barnet kunde hämtas. Föräldrarna var inte körbara (druckit två glas vin var) och fick ångest för att A) de inte var körbara, B) inte hade förutsett att detta kunde hända, C) att de inte ville missa konserten som var once in a lifetime. Och medan de håller på att roddar allt detta panikslagna så slår det mig att jag orkar inte med sånt.. jag är för känslig. Mitt filter är trasigt och jag påverkas så himla hårt. (Plus att jag blir rätt arg för pissiga prioriteringar. Hade mitt barn sovit borta i skogen hade jag nogsamt sett till att jag hade en back-up-plan).

Samma sak med vänner som ligger i skilsmässa, jag kan inte. Jag kan inte gå in det. Mäktar inte med det. Jag har fullt upp  med att orka äta middag med min familj, för de slamrar så fruktansvärt med sina bestick. Undrar om de tar illa upp om jag använder hörselkåpor?

Orkar gå i skogen men hinner inte. Orkar lägga pussel. Orkar klappa trött hund/katt/kanin men har ingen sån att tillgå. Orkar sitta stilla och prata med K om viktiga saker i världen. Orkar sitta stilla och prata med Tintin om världens allra bästa Lego Friends och Glimmisar som lyser. Orkar prata med Gladys om hennes planer att bli världens snabbaste fotbollsmålvakt. Orkar ligga i botten på en kramhög och bara vara jag. Men mer än så orkar jag inte just nu.