Lösenordsskyddad: Och alla förutsättningar förändrades

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser
Publicerat i annat | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Stressen och jobbansökningar

Helt plötsligt dök en rolig tjänst upp på min förvaltning. Helt andra arbetsuppgifter, utan chefsansvar. Jag sökte – tamefan, jag står inte ut. Personen som det står om i det lösenordsskyddade inlägget gör fortfarande livet surt för mig och jag har alldeles för mycket stress runt mig. Jag sökte. Vi får se om de vill ses 🙂

Och om du vill läsa mina lösenordsskyddade inlägg, mejla mig på regnbagsmamman (at) gmail.com

Känsla

Nu kan jag faktiskt säga, det var mörkt – nu är det bättre. Det är skillnad, väsentlig skillnad mot då och nu. Tabletterna hjälper, jag ser inte allt mörkt, svart och omöjligt. Det är fortfarande svårt, grått och bekymmersamt men det blir bättre.

Säga hejdå

I morgon går en av mina medarbetare i pension. Stor avtackning, med blommor och presenter, tårta och vin. Det kommer att bli många tal. Och jag ska hålla det första.

På 6 minuter ska jag berätta hela historien om allt hen åstadkommit under sitt yrkesverksamma liv. Jag ska försöka ge en fin avslutning – så att hen känner sig uppskattad. Att hen går från vår arbetsplats med stolthet och glädje.

Jag funderar – hur vill jag själv bli beskriven? Vad är min gärning? Bidrar jag på något sätt mer än för stunden? Är jag mer än en trevlig kollega, en snäll chef, en vänlig person i vimlet? Vad åstadkommer jag?

Och ja, jag har hittat ett jobb jag vill söka. Hos min nuvarande arbetsgivare, men inte som chef och inte för alltid. Men det är ett roligt jobb och jag kommer att trivas. Hoppas jag får det 🙂

Mitt i

Funderar mycket på vad jag vill med resten av mitt liv. I stort är jag så himla nöjd – min härliga familj med barn som börjar bli så stora och till viss del självgående. Min kloka och vackra fru som jag beundrar. Hon gör mig till en bättre människa.

Vissa saker skaver. Tiden. Så lite tid för att bara vara. Hinna med det där roliga i livet. Sy några lapptäcken. Göra några storkok. Hänga hemma hos kusiner på frukost. Åka på utflykt till nya spännande ställen i staden. Prata med kloka vänner och roliga bekanta. Och vet ni, om några år så kommer inte barnen ens uppskatta att jag vill hänga med dem. Det är NU vi ska resa med barnen. Det är NU vi ska spela spel med dem. Det är NU vi ska åka på utflykter med dem. Det är NU vi ska vara tillsammans.

 

Medicinering

ÄNTLIGEN märker jag av johannesörten.. Nu börjar det svarta bli lite mer gråblekt. De allra svartaste svarta tankarna har åtminstone lite silver i kanterna och jag kan andas igenom ångesten när den ockuperar mig. Jag sover lite bättre också. Men melatoninet kommer jag att behålla åtminstone tills vi åker iväg till Thailand i februari. Sen hoppas jag att semester, solljus och värme erbjuder mig vila och återhämtning.

STOPPA PRESSARNA!

Jag har äntligen förmått bestämma vad jag ska göra när jag fyller 50. Vi bokade en resa hem till min hemstad. Vi ska bo hos min mor, pulsa i snö, käka gott, kanske lyckas få till en barnfri kväll på restaurang och bara ta det lugnt. Sen kan jag i lugn och ro fundera på om jag också vill ha ett kalas. Det återstår att se 🙂 SKÖNT