Skåne

Till min förvåning blir jag kallad på intervju på det första jobbet jag söker i Skåne. Så skönt! Dels att mitt CV duger att använda sig av, dels bekräftelse på att även jag kan vara någon man är nyfiken på. 🙂 

Annonser

Kalas!

I dagarna två har vi haft kalas här hemma. I lördags hade flickorna sitt första kalas med egenvalda gäster. 9 kompisar och det var jättelyckat.

I dag kom släkten och de närmaste. Mamma hade rest ner från Norrland och det var rätt jobbigt om jag ska vara ärlig. Men hon kom, hade mycket uppskattade presenter (2 armbandsur i fina färger) och var på gott humör. Nåja, hon reser hem i morgon igen och bor åtminstone inte hemma hos oss..

Och jag har sökt mitt första jobb i Skåne. Nu jäklar kör vi!

Saker

Jag har inte tiden för att blogga. Önskar jag hade mer tid. Men livet, barnen, jobbet tar tiden.
Vi fattar beslut. Vi ska försöka omlokalisera oss till Skåne. Jag söker jobb och försöker hitta ingångar till att hitta ungefär motsvarande jobb jag har nu fast i Region Skåne. Vi vill bort från Stockholm. Bort från tunnelbana, timmatals pendlade till jobb och trängsel. Bort från hysteriska huspriser och ofriheten som det medför. Vi vill prova något annat. Kanske ångrar vi oss, det kan bli fel – men då får vi försöka flytta tillbaka. Vad vi är säkra på är att vi ska sälja vårt hus, så nu försöker vi göra det säljbart.

Jag har också en del oroande symptom i min kropp. Kanske är det långvarig stress som tar ut sin rätt, kanske är det något annat. Jag oroar mig lite, men försöker hantera det. Kanske är det allvar, kanske är det ingenting, men jag försöker vara ansvarsfull och värderar livet och nuet. Vi bokar resa och samtidigt bokar jag läkartider, neurologutredning och laboratorieundersökningar. Jag och min K. Vi är på en fin plats, tillsammans och nära. Våra barn börjar bli långa och tunga. Om en kort tid fyller de 5.

Livet. Kärleken. Familjen. Tillsammans.

För nära nu

Jag läser bloggar som konstaterar att död och sjukdom är för nära. Just nu är omgivningen både levande och frisk så jag är inte så berörd. Men däremot – två par av våra närmaste vänner ligger i skilsmässa/just skiljt sig. De där som var stabiliteten, de som pratade om sin gemensamma ålderdom, varit tillsammans länge, valt varandra framför andra. Det ena paret utan barn, det andra med två små. Nu har de separerat, försöker hitta en lösning på boende och ekonomi, barnliv och vuxenliv. Det finns fler parter inblandade. Och jag och K sitter och håller varandra i handen, panikslagna i vår villaidyll. Vi vill inte hamna där. Vi vill inte hamna där! Och det ville nog inte våra vänner heller, de hamnade där ändå. Och jag ber en bön till guden jag inte tror på: håll mig frisk, håll mina barn friska, håll min fru frisk. Låt ingen komma in i vårt liv som kan förstöra mitt lyckliga liv. Och se för fasen till att jag uppskattar min vardag, min tråkiga tisdagslunk och min familj.

 

 

 

Och så lite om pappa

Idag för 24 år sedan dog min pappa. Min älskade, varma, stora, bullriga pappa. Som älskade mig mest i hela världen. Och som lät mig veta det.

Om ett år har han varit död längre än han varit levande i mitt liv. Det är så oerhört märkligt att tänka den tanken. Jag var 25 när han dog. Jag är 49 om ett par dagar.

Pappa. Han som fortfarande finns i mitt hjärta, och ofta i mina tankar. Han som saknas mig alltid. Alltid!

Riktigt dåligt föräldraskap

Den här veckan jobbar förskolan med materialet ”Stopp – min kropp” som handlar om att ha rätt till sin kropp. Att säga nej och markera sina gränser. BRA!

Idag var det trafikkaos i stan och jag var nästan en halvtimme sen för hämtning. Barnen var sist kvar på förskolan och de var trötta, trötta, trötta. Gladys grät i baksätet, nästan hela vägen hem. Det var för att Tintin tagit hela filten/andades/solen sken/gick i moln/jag körde för fort/sakta. Tintin var arg när vi kom hem och skulle absolut inte äta någonting. Jag kramade, kelade, lirkade, serverade pannkakor, lirkade mer, förhandlade och tillslut så kom de upp på övervåningen. Dags för sängen. Tintin vägrade klä på sig nattlinne, pyjamas eller annat. Hon skulle inte heller släppa in mig i rummet, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna läsa godnattsaga. Hit hade jag klarat det. Ingen ilska, bara bekräftande, lugnt bemötande. Men när Tintin vägrar borsta tänderna och vägrar kliva upp från golvet för att just borsta tänderna brinner det till. Jag lyfter upp ungen och säger väldigt tydligt – att just borsta tänderna är icke förhandlingsbart. Jag kommer att borsta tänderna på dig oavsett hur du gör.

Och den trötta, arga, ledsna ungen ger upp. Låter mig borsta hennes tänder. Och jag skäms redan då.

Vi har haft en diskussion jag och K om det här, vad är förhandlingsbart och inte när det gäller barnets önskan/föräldraansvar. Och vi var överens om att det typ läkemedelsintag och vaccinationer är så viktiga att där kan ett tvång vara motiverat. Tandborstning är viktig, kan leda till smärtsamma ingrepp längre fram om man slarvar, men att slippa borsta tänderna en kväll  borde vara varje unges rätt. Även om man ätit pannkaka med socker på till middag.

Jag skäms. Det blev inte bra. Och hur fasen förklarar jag det här för Tintin, när hon lär sig på förskolan att man faktiskt får säga nej?

Å

Kommer ut ur duschen. Tintin leker i sovrummet strax intill. – Mamma, jag känner din doft! säger hon. – Luktar det gott eller illa? frågar jag. – Det luktar som det vackraste hjärtat, svarar hon. Å.