Läskigt…

Säljer lägenheten, första visningen var igår. 10 par gick omkring och kollade i våra skåp och utrymmen. Vi är nöjda – vi hade inte kunnat göra något mer för att visa upp lägenhetens positiva sidor. K hade t o m lagt topsen i badrumsskåpen i givakt.

I morgon omvisning, och sen börjar budgivning. Jag är skitnervös. Rädd. Vill bara ha det här överstökat så att jag kan börja längta till flytten. Jag vill längta till mitt nya hem utan oro för pengar.

Annonser

Lyxproblem

K och jag letar hus. Vi letar högt och lågt, vitt och brett. Huset ska vara lagom stort, lagom renoverat, ligga lagom nära och lagom långt ifrån. Det ska vara gult eller vitt, träfasad eller tegel. Eller något annat. Och nu har vi två bra objekt. Det ena är jag skeptisk till för att det är FÖR piffat. Alltså, vem har 224 Odd Molly-outfits i storlek 34 hängandes i sovrummet? Vafan, det är inte bara mattluggen som är kammad, varenda björklöv och grässtrå har fått hårspray på sig för att göra sitt bästa.

Dessutom har det återvänt på Hemnet efter en redan avslutad budgivning. Vad gick fel? Besiktning? Köparnas dåliga ekonomi? Jag är skeptiskt.

Sen det andra huset. Ett helt perfekt hus, men liiite för nära en motorväg. Å andra, i Stockholm är det aldrig tyst. Om jag letar efter total tystnad och stjärnklara nätter får jag flytta ut i spenaten.

Jag har beslutsångest. Riktig jäkla beslutsångest. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet verkligen inte vad jag vill. Bägge husen är bra, men är det rätt? Inget av dem uppfyller våra måste-krav. Öppenspis/braskamin, äganderätt, icke-inkapslat kök och sydvästläge på tomten. Eller ska vi ha is i magen och vänta? Vad väntar vi på? Kommer rätt hus?

Eller har det bästa blivit det godas fiende? Har någon ett råd? Ska vi vänta på rätt hus?