Med anledning av

att vi återigen har haft en vecka utan sömn så kan jag berätta vad psykologen på BUP sa. Lilla Tintin verkar ha en sömnstörning. Den kan vara ärftlig, eller bara spontanuppstått. Hon ligger för grunt i sin drömsömn om man så säger, för nära vaket tillstånd. Det gör att hon ofta väcker sig själv av drömmen, men att hon också uppfattas som vaken när hon i själva verket sover. Att hon har haft stora problem att somna kan hänga ihop med det eftersom små barn börjar drömma omedelbart vid insomningen.

Men vi har ju fått ordning på insomningen så den lägger vi härmed åt sidan. Men när det gäller dessa jävla skitnätter! så pratade vi som sagt med psykologen om hur de är. Hon tyckte vi gjorde mycket rätt, dvs lät henne somna i egen säng där hon fick hålla på att joxa sig ner i varv. Sen sover hon gott och ganska djupt fram till 23 då eländet börjar. Vad man då INTE ska göra när man har en unge som pendlar mellan dröm/vaket tillstånd är 1. lyfta upp henne 2. vagga henne 3. bära iväg med henne till mammornas säng så fort hon knorrar 4. ta ut henne till köket, öppna kylen som har en skarp lampa, värma välling i micro, ge henne mat. Alla dessa saker ökar hennes vakenhet och maten ger dessutom kroppen en vana att vakna.

Allt det här låter ju logiskt och klokt. Det vi SKA göra är att försöka lotsa henne tillbaka ner i sömnen, genom att lugna henne, hålla en hand på ryggen och försöka få henne att inte vakna. Det optimala är att hon glider ur drömmen till vaket tillstånd, hon konstaterar att det är natt och hon är vaken och somnar om. Men hittills har det inte funkat. K gjorde en heroisk insats i förrgår natt då hon faktiskt satt nästan hela natten bredvid Tintin säng. Så fort hon gnällde till var K där med en lugnade hand.  I natt var det likadant men det gick inte att lugna henne. Så inatt fick hon sova hos K i dubbelsängen och jag och Gladys som hade en ledsen-natt fick sova ihopkrupna i den 150 långa och supersmala soffan inne i barnrummet. Men är man tillräckligt trött sover man varsomhelst kan jag meddela. Och varför vi inte låg alla i dubbelsängen? Våra barn älskar varandra och sina mammar för mycket. De ligger och pillar på varandra och lånar varandras nappar och byter gosedjur och klappar sina mammor och klättrar på varandra för att nå sina mammor – ni fattar va. Underbart men opraktiskt när man ska sova.

Men jag funderar på hur det här ska bli… Ska jag behöva vara deltidssjukskriven pga mina barn? Så kan jag ta mer av nätterna, låta K sova och sen sova ifatt lite på dagen. Jag är inne på min tredje förkylningsvecka och jag är övertygad om att jag inte blir frisk för att jag är överansträngd. Det går inte heller att sova nere i källaren så länge båda barnen kinkar på nätterna.

Vi frågade om vi skulle flytta en eller båda barnsängarna så att ex Tintin kunde sova inne i vårt rum, men i sin säng? Men nej, det avrådde psykologen bestämt ifrån. Inga förändringar, vi kommer ju så fort hon ropar på oss så hon har ingen anledning att känna sig ensam eller övergiven. Gladys ligger dessutom lite mer än en armlängd ifrån Tintin. Hon hör henne snusa.

Ja. Vad säger man. Det är som det är. Ungarna är ljuvliga. Nätterna är bedrövliga. Mammorna är helt slutkörda. Over and out

 

Annonser