Förskolebekymmer

Fastän vi bara flyttar några kilometer, byter vi kommun. Hade huset stått 150 meter mer västerut hade problemet inte funnits. Men nu måste vi alltså byta förskola. Det finns en förskola i vårt kvarter och det ser åtminstone utifrån ut som en väldigt trevlig förskola. Sedumtak. Kuperad tomt. Nära till skogsområden. En egen kock. Det är en av de största nackdelarna med vår nuvarande förskola, det är ganska dålig mat som serveras. Den tillagas i storkök och körs med lastbil till förskolor och andra serviceinrättningar i området. Men om vi skulle få plats på förskolan i vårt nya område – egn kock.

Nåväl, när köpet var klart ringde jag till nya kommunen och kollade hur det funkade med kö, flyttregler mm. Fick klart för mig att förskolorna i området redan var fulla, det kunde möjligen finnas enstaka platser i utökade närområdet men isåfall fanns en överhängande risk att barnen skulle säras på. Kommunen vi flyttar till är geografiskt väldigt utbredd. Risken finns att vi skulle få köra en bra bit för att komma till ev garantiplats kommunen skulle skaka fram. Att vi flyttar barnens hem är en stor omställning. Skulle vi dessutom behöva byta förskola ett antal gånger ger vi dem flera separationer som jag inte är positiv till. Det bästa är i såfall att barnen går kvar i nuvarande förskola tills dess vi köat fram till närmast möjliga förskola. Det var möjligt sa nya kommunen.

Så då ringde jag till förskolechefen i gamla kommunen och frågade om nya kommunen fick köpa platserna vi redan har till barnen. Men se det gick minsann inte. Det står massor av barn på kö och flera barn hade fått bli placerade i utökade närområdet. Möjligen kunde vi få stanna kvar någon månad efter flytt men för att hon skulle kunna lova det måste hon kolla med sina chefer.

Suck. Jag ser framför mig att jag måste vara barnledig i höst om detta inte ordnar sig på ett väldigt bra sätt. Jag vägrar separera barnen. Jag vill verkligen inte byta förskola till en garantiplats som vi inte vill ha för att sedan köa oss till en förskoleplats i vårt område. Jag vill antingen ha kvar barnen på nuvarande förskola eller flytta dem direkt till deras nya permanenta förskola.

Igår var vi på utvecklingssamtal för våra barn. Det var trevligt på alla sätt och vis. Vi berättade lite om våra bekymmer och då fick vi veta att det går att lösa i värsta fall. Om en av oss skriver oss i gamla kommunen får vi behålla platsen utan diskussion. En fejkad separation mellan föräldrarna så att säga. Ingen drömlösning – men möjlig. Det ställer kanske till det på andra sätt som jag i dag inte kan förutse. Kanske skattemässig, försäkringsmässig och något mer sätt. Men det är ändå en möjlig lösning.

Nu hoppas vi ändå att det här kommer att ordna sig. Vi ska till den närmaste nya förskolan på besök i morgon. Hoppas den verkar jättebra. Den ligger ca 5 minuter från vårt hus och mitt emellan hemma och busshållplatsen till direktbussen till city. Vore så himla bra.

Håll tummarna för att det här ordnar sig.

Annonser

Inskolning

Våra vackra barn började på förskolan i går. En förskola som ligger lagom nära hemma, nära massor av parklekar och skogspartier. Det finns en stor innergård med mycket hörn som går att upptäcka, kullar att bestiga och sandöknar att smutsa ner sig i. Dagisgruppen består av 15 barn varav 9 är nya för i år. De allra flesta barnen är mellan 1 och 14 månader och alla utom våra och ett annat barn har minst en förälder från ett annat land, ex Nepal, Polen, Argentina, Nigeria, Somalia och Bangladesh. Ungarna ser ut som karameller i en godispåse, många vackra chokladfärgade bitar, några vita sockerbitar och så våra rödvita polkagrisfärgade småttingar. Två barn är muslimer, våra är hedningar och blivande buddister (i wish) och resten är en härlig salig blandning. Precis som det ska vara! Förskolegruppen är så himla underbart blandad och jag är helt lycklig över det faktumet. Det är tre heltidspersonal på 15 ungar (och jag klagar de dagar jag är ensam med mina huliganer) och även personalen är blandad. Avdelningsföreståndaren är en luttrad dam i 60årsåldern som sett allt. Hon är en enda trygg famn som t o m lilla Gladys vågade klättra upp i efter en timme eller två. Mellan-fröken är i min ålder och kommer från sydamerika (min favorit), hon har alltid ett leende på läpparna. Yngstafröken är en snygg, ganska blyg tjej som älskar barn. Hon är inte någon social torped gentemot föräldrarna men ungarna flockas kring henne. Me like!!

I går när vi varit på förskolan mellan 9-15 var hela familjen helt slut. Det blev hämtmat i thaikiosken och flickorna somnade nästan en timme tidigare än vanligt. Jag knallade iväg till styrelsemöte i bostadsrättsföreningen bara för att bli hemkallad en timme senare. Tintin var sjuk. Så slemmig att det var omöjligt för henne att ligga ner. Så natten har varit i vankandets tecken. Ledset, sjukt litet rödhårigt barn. Vid 5-snåret i morse larmade Gladys. När jag hämtade henne brände jag mig nästan på den 40-gradiga pannan. Lilla älsklingen är också sjuk, dock utan snor. Så inskolningen fick ett snöpligt slut – för den här gången. Vi får se hur det fortskrider.

Tack!

Tack för era kloka synpunkter och erfarenheter kring det där med dagis och inskolning. Jag känner mig lugnare och vi ska försöka börja matcha dagistiderna lite smått här hemma. Förmiddagstuppluren är svårast att komma ifrån, tjejerna är verkligen jättetrötta vid halv nio på morgonen. Fast på dagis lär de väl ha så roligt att de inte hinner bli trötta. Nåja, tar gärna emot fler åsikter, synpunkter och erfarenheter.

Dagisdags

Nu mina vänner behöver jag er hjälp. Jag har en del funderingar kring det här med dagistider och annat och vill gärna ha er input.

Innan K fick sitt nya jobb hade vi planer på att ha barnen på dagis max 6 timmar varje dag, dvs max 30 timmar i veckan. Men nu har ju K har ju fått en lärartjänst på en skola i närheten och kommer att börja kl 8 varje morgon. Det i kombination med att den förskola vi valt har pedagogisk verksamhet mellan 9:30 och 15 gör att det är svårt att få ner tiden så pass mycket. Jag kan inte lämna varje dag för då får inte jag ihop mina tider och dessutom börjar de flesta av mina möten 8:30 eller 9 på morgonen. Och det går liksom inte att hämta ungarna mitt i middagsvilan. Och förskolan har bett oss att inte hämta inom ramen för den pedagogiska verksamheten.

Några frågor jag har är:
Tror ni att tiden 7:45 till 15 funkar för 15-månaders barn?
Tror ni middagsvila 11:30-max 13:45 räcker som enda dagvila för så små barn?

Våra barn är morgonpigga, de vaknar ca 99 gångar av hundra mellan 06 och 06:10 så det känns märkligt att hålla dem hemma när de är som gladast och mest leksugna. Dessutom får de frukost vid 8 på förskolan.

Men de är också vana att sova minst 1,5 timmar på förmiddagen och minst lika länge på eftermiddagen. Trots det sover de 11 timmar på natten. (ja, vi är bortskämda och ja, de har ett stort sömnbehov)
Svar till orolig (höns)mamma.

Dagisbesök

I fredags bokade jag in ett litet besök på det dagis som ligger etta på vår lista.
I ärlighetens namn är listan kort – 2 förskolor är aktuella. Den ena förskolan ligger på vår gata och är en ursöt liten förskola med 35 barn. Den har vi ännu inte besökt.

Den som står som etta är en större förskola med 59 barn. Det tar ca 10 minuter att gå till förskolan men det är på vägen till T-banan.  Anledningen till att vi valde den som förstahandsval var just att den är lite större. Vi tror att tjejerna får större möjlighet att hitta egna aktiviteter och egna kompisar.

När vi besökte förskolan så var det första som slog oss att det var väldigt tyst i gruppen. Det är betydligt högre ljudvolym hemma hos oss om förmiddagarna vill jag lova. Barnen ägnade sig åt tågbyggen, vattenlek och en hög ungar satt och läste bok med en pedagog. I småbarngruppen hade de gjort tre subgrupper som pedagogerna hade ansvar för.  Det kändes bra för vår del, där skulle ju det bli naturligt att flickorna skulle kunna ha varsin grupp.

Barnen sov inomhus. Och under vintern var det bara uteaktiviteter en förmiddag i veckan. På vår, sommar och höst var det aktiviteter ute varje eftermiddag.

K reagerade på att alla pedagogerna var över 60 men är inte säker på om det var bra eller dåligt eller om det ens har någon betydelser.

Ingen av de två förskolorna vi sökt har någon erfarenhet av samkönade föräldrar. Men vi pratade om det med pedagogerna och det kändes väldigt lätt. Vi pratade om böcker och om heteronormativiteten i sagor mm och de var väldigt mottagliga för de åsikterna.

På den förskola som vi besökte fanns det barn från villaområden, hyresrätter, bostadsrätter. Det var minst 7 olika nationaliteter bland föräldrarna till barnen. En härligt mix av allt – precis som vår förort ser ut.

Ja, vad ska man säga? Det kändes ok. Mer än så var det inte, men ok. Helt ok.
Kanske hade vi kunnat besöka avdelningarna med de större barnen men det hanns inte med, vet inte vad det möjligen hade kunnat ge för information.

Det känns konstigt att det om 7 månader är dags för inskolning. Fast som K sa – det är lika lång tid som barnen har funnit! Sant..