En annorlunda sorts lördagsmys

K och jag sitter vid köksbordet vid varsin dator. Vi beställer julklappar, julkort, betalar räkningar, kollar vaccinationsskydd för tjejerna och synkar våra kalendrar. Jag erkänner – vi dricker varsitt glas halvgott rött vin. Men det är oväntat mysigt att beta av den oändliga to-do-listan.

Vi är också ganska trötta i öronen efter att ha umgåtts med våra döttrar hela dagen för jösses vad de pratar. Det bubblar nya ord ur deras munnar hela tiden. Det är två- och treordsmeningar, det är långa haranger som nog betyder allt och inget och det tar aldrig slut. Underbart!

Inatt när Tintin var ledsen och ville bli hämtad i sängen och jag bar in henne till sovrummet protesterade hon och ville ”där” och pekade mot köket. Hon var hungrig och ville ha välling. Sån lättnad att de börjar kunna berätta vad de vill och önskar.

I övrigt har dagen varit fin. Jag har sovit middag med mina barn, jag har käkat pepparkakor och lussebullar med min bror och hans familj – nyss hemkomna från Thailand. Jag har fått ett underbart gravidbesked och i morgon väntar min sovmorgon! TJOHO!

Annonser

Vissa möten är roligare än andra..

Minns ni när jag skrev om min frisör som också kämpade med barnlöshet- och längtan? Förra gången jag klippte mig var tydligen den 18 oktober 2011. Vi hade vetat om att K var gravid i någon vecka men ännu inte gjort första VUL som avslöjade att hon väntade tvillingar.

Idag var jag och klippte mig och möttes av en väldigt gravid frisör! Och det visade sig att hon var gravid den 18 oktober men hade ännu inte märkt det. Vi har BF med mindre en vecka emellan.

Ibland är det roligare än annars att klippa sig. 🙂

Glädje

Har en glädje i kroppen som gör att det är svårt att sitta stilla.

* jag är lycklig! Genuint lycklig. Jag är lyckligt gift, har ett liv som jag älskar och det blir bara bättre och bättre och bättre och bättre

* det kom ett väldigt efterlängtat plus i vänskapskretsen idag. Alla tummar hålls för fortsatt lycka.

* det ljusnar ute, det börjar kännas att våren kommer

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

I chocktillstånd

Ja, så kan nog tillståndet jag befinner mig i bäst beskrivas.
Vi såg inte bara ett pickande hjärta på VUL utan – TVÅ! Jag grät så mycket att jag till slut fick ett badlakan att torka tårarna med av barnmorskan.

De små miraklen var 13,7 respektive 14,1 milimeter långa, precis så långa de ska vara i vecka 7+6.  Jag är lycklig. Och i chock. Och lycklig.