Det där med namn..

Ja, vi har en lång lista. Några favoriter finns förstås, det finns ett fåtal namn som är verkligen favoriter. Men så i höstas föddes Ks mammas mans dotter en son och VIPS var det borta. För om två barnbarn som heter samma, då blir det V och LillV. Det ville inte vi. Nu ska en annan dotter få barn i veckan, måtte inte hon också stjäla något favoritnamn.

Häromdagen avgjordes en liten namndiskussion av den nyinflyttade grannpojken 3 år som heter Ks favoritnamn – men inte mitt. Då kan vi lägga det åt sidan. Inte två ungar i samma radhuslänga med samma förnamn tack.

Ett ex blev mamma idag, hon hade inte valt något av våra favoritnamn. Puh.

Fast å andra sidan, våra bäbisar kommer att heta exakt det som de heter. För så är det väl att man behöver se vad det är för mirakel man ska namnge? Fast just nu finns inga bättre namn än Hugin – soldyrkaren och Mumin – den lilla studsbollen. Älsklingar. Mammornas efterlängtade små älsklingar.

Annonser

söndag

och från Tvillingföräldragruppen meddelas att ytterligare ett par älsklingar kommit till världen! Hurra!

Själv har jag tillbringat en underbar vårdag med att sitta i ett öde kontorslandskap och jobba. Men jag har nästan tömt mailkorgen. Jag har gjort prydliga högar på skrivbordet och skrivit vad de består av. Jag har förberett överlämning av mina arbetsuppgifter.

Nu sitter jag och väntar på min älskade K som ska hämta upp mig. Sen ska vi åka hem och jag ska tömma bilen på diverse junk och sedan sätta fast två små babyskydd i baksätet, samt bära ut BB-väskan till bagageutrymmet. Jag är redo.

Det mest förbjudna

Min älskade K är slutkörd nu. Hon sover så vansinnigt illa och när hon väl sover stönar hon av smärtor från bäcken, höfter och rygg. Klådan har gjort att hon rivit hål på huden på flera ställen och hormonerna (och sömnbristen!) gör henne lättrörd, ledsen och ömtålig. Och jag kan inte göra något för henne. Mer än att klia henne där det kliar, smörja henne med barnolja och plocka upp saker från golvet som hon inte når.

Sen har jag ju mina egna saker jag grunnar på. En sak jag funderade mycket på var varför jag är så angelägen om att bäbisarna ska komma så snart som möjligt. Jag är verkligen angelägen! NU vill jag att de ska komma. NU. Även om jag vet att det sannolikt skulle vara bättre för de små knytena att stanna kvar i Ks mage någon vecka till. Så när jag var hos tant terapeuten härom dagen pratade vi mycket om bäbisarna, om att jag längtar efter dem, att jag är frustrerade över att inte kunna hjälpa K med frambärandet av dem. Men också den djupare innebörden av att jag vill att de ska komma. Jag vill att de ska komma ut så de kan bli mina barn. Än så länge känns de som en abstraktion, en dröm, en kombination av K och donatorn. De är liksom inte mina förrän de kommer ut, innan jag kan vara till nytta.

Det kommer jag hem och säger till min höggravida hustru som är helt nergången ”hörru K, anledningen till att jag längtar så efter att de ska komma är att jag vill att de ska sluta vara dina och donatorns barn”  och gissa hur bra det gick.  😦

Nej, jag känner mig inte utanför. Nej, jag tvekar inte på om de kommer att vara mina barn när de kommer. Men det är fortfarande så abstrakt att det är två bäbisar i den där magen . Och sen det faktum att  JAG som i över 20 år misslyckats med att blir mamman ska bli mamma till två – det är mer än mitt psyke och känsloliv kan ta in.  Jag vill ha dem i min famn nu. Jag vill att mina och Ks efterlängtade och älskade ungar ska komma NU så jag får börja bli deras mamma någon ända gång.

Men jag måste börja bli lite smartare kring hur jag formulerar mig.

MORR

Idag var vi på SpecMVC och hade kallt räknat med att få en ordentlig förlossningsplanering. Men nejdå, de hade inte ens bokat in ett läkarbesök efter ultraljudet. Eftersom K fortfarande går hos Mama Mia men bäbisarna övervakas på SpecMVC har vi hamnat i Limbo. Ingen tar liksom ansvar för oss. Irriterande. Så nu fick vi ringa till barnmorskan på Mama Mia som får ringa in till SpecMVC för att få en tid för förlossningsplanering. Vi vill att bäbisarna ska komma NU. K är skittrött för hon får aldrig sova pga sin klåda. Jag är uttråkad på jobbet och frustrerad över att inte kunna hjälpa K med något. Hon suckar och stönar och stånkar och snurrar och kliar och snarkar och är jättetrött och jag kan inte göra någonting.

men på ultraljudet i morse såg vi en liten unges små hårtestar. Lilla Mumin har hår! Och lilla Hugin sög på sin hand. Älskade småungar. Vi längtar efter er!

Förlossningstankar

Nu börjar föräldrarna i vår Tvillingföräldragrupp berätta om sina förlossningsplaner. Flera av dem har barn sedan tidigare och de flesta av dem har en planerad vaginal förlossning framför sig. En mamma som är i 45+åldern ska förlösas med kejsarsnitt, just av åldersskäl.

K har av sin barnmorska på Mama Mia blivit rekommenderad kejsarsnitt och sist vi var på SpecMVC började överläkaren också humma om det. Men K är tveksam – hon vill helst förlösas vaginalt, åtminstone känslomässigt. Naturligtvis går barnens säkerhet först, men om det finns ett val, hur väljer man då? Hur ska man tänka?

De har sagt att Ks ålder (39 år och 50 veckor :-)) påverkar livmoderns förmåga att orka med en tvillingförlossning och om bäbisarna inte ligger optimalt i livmodern kan det ändå bli ett kejsarsnitt, fast av lite mer akut natur.

Nåja, i morgon ska vi till SpecMVC och mäta storleken på de små och sannolikt kommer också förlossningsalternativen att diskuteras.

Tänkte avsluta kvällens blogginlägg med att bjuda på en fin magbild som vi tog i helgen.

Ilfart till Sös idag..

jodå, lilla Hugin ville inte inte ge ifrån sig något livstecken på hela dagen, så vi ringde så småningom till förlossningen och berättade om vår oro. Och klockan 21 blev vi insläppta och K kopplat till CTGmaskinen. Lilla Mumin var lika aktiv som vanligt, men lilla Hugin låg alldeles stilla. Men med ett stadigt hjärtljud! Hurra!!

Så vi blev hemskickade med lättade hjärtan. Men nu har vi i allafall provkört sträckan!