Förlossningsplanering – check!

Och vilket skämt. Vi kommer dit och har längtat så till denna dag. Äntligen ska vi få vårt datum för snitt, K ska få hjälp mot sin klåda och livet blir ljusrosa och ännu lite ljuvligare. Trodde jag jag..

Vi träffar en läkare som säger – jaha, vi kan ju inte säga något om levervärdena för provsvaren har inte kommit. Nähä, hjälper inte klimedicinen. Vad dumt. Jag skriver ut en ny sorts tabletter, ibland hjälper de. Jaha, har de andra sagt att ni ska få ett kejsarsnitt? Men varför då, det ser ju jättebra ut med två friska, fina ungar och den första ligger ju bra med huvudet neråt. Så jag tycker vi ska vänta till vecka 40 och då sätter vi igång det om det inte hänt något. Och som grädde på moset hör jag K säga – OK.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

För ett kontrollfreak som mig är detta den bästa medicin jag inte vill ha men sannolikt behöver. Fy vad det här är läskigt.

Annonser

Det där med jämställdhet och individuell föräldraförsäkring

KD håller på och fjantar sig med sin familjepolitik som vanligt. De säger att de vill gynna FAMILJEN men bara så länge familjen består av mamma, pappa och 1,8 välartade barn. Typ.  De vill gynna FAMILJENS valfrihet genom att ta bort de pappamånaderna ur föräldraförsäkringen för då blir det bättre för alla. Alla i FAMILJEN.

Jag säger BLÄK. Jag har tidigare varit för individualiserad föräldraförsäkring – naturligtvis ska det vara så att blir man förälder ska man ha rätt till föräldrarättigheter. Lika för alla. Men det är inte så lätt det där med jämställdhet och jämlikhet. För i de här sammanhangen tittar man bara på uttag av föräldradagar hos Försäkringskassan. Om barnet har mer än en förälder kan sk jämställdhetsbonus utbetalas – ju mer lika man delar, desto mer pengar får man. Problemet som jag ser det är att det på inget sätt visar hur LEDIGHETEN fördelas.

Ett exempel: Bosse och Anna får dottern Klara. Anna tjänar trots fyra års högskolestudier 24 000 kronor i månaden i sitt kvinnodominerade yrke medan Bosse tjänar 42 000 i månaden i sin mansdominerade bransch. Anna som föder barnet tar föräldraledigt de första 9 månaderna. Och eftersom Bosse tjänar så mycket mer än Anna klarar de ekonomin bra på en lön. Anna tar  ut 2 dagar i veckan, sammanlagt 72 föräldradagar under de här månaderna.

Sen är det Bosses tur att vara föräldraledig i 9 månader. Anna jobbar heltid men eftersom hennes lön är lägre tar Bosse ut betydligt fler föräldradagar för att klara ekonomin. Han tar ut 7 dagar per vecka och trots att han är ledig exakt lika länge som Anna så går 252 dagar jämfört med Annas 72.

Eftersom Anna och Bosse inte har delat på dagarna jämlikt får de heller inte den jämställdhetsbonus på 13 500 kronor som Försäkringskassan erbjuder. Detta TROTS att de varit hemma med lilla Klara exakt lika länge.

Så nu undrar ni -vad är lösningen? Ingen aning. Tala om det för mig istället. Vad i helsefyr ska vi göra åt det här, det känns orättvist, orättvist och orättvist.

Jag och K sitter och räknar och dividerar och försöker hitta ett sätt att förhålla oss till det här med dagar, ersättning och annat. Vi ska vara lediga exakt lika länge men vi kommer inte dela på dagarna exakt lika. Hur gör ni andra, hur har ni tänkt? Har ni några smarta tips på hur man får dagarna att räcka länge, hur man ska tänka om man är en familj med varierande löner, och allmänt goda råd när man har med Försäkringskassan att göra?

För övrigt så ska vi äntligen få träffa en läkare och göra en förlossningsplanering på måndag 14/5!  Ks klåda vill inte ge sig och förrvärras för varje dag. Hennes barnmorska har tagit gall- och leverprov men ännu har hon inte ringt tillbaka med resultatet.

K har haft väldigt starka förvärkar senaste dagarna och vaknar på nätterna med kraftig mensvärk. Kan det vara dags snart? Älskade småttingar, är det dags att få träffas snart?

Fantasi, logistik och lite andra problem

Så här är det. K fyller 40 ca 2 veckor efter att våra tvillingar fötts. Och jag har inte en aning om vad jag ska ge henne för present. Hela vårt liv har ju kretsat kring barnens snara ankomst och jag har total idétorka.

Om vi inte hade väntat barn hade jag kidnappat henne och rest iväg någonstans men det är ju helt uteslutet. Så nu behöver jag er hjälp – har någon ett vettigt förslag på present till en väldigt nybliven mamma som råkar fylla jämt?

Om du är idérik eller bara generös med dina tankar – maila
regnbagsmamman (a) gmail.com
TACK!

Saker som får mig att bli riktigt lycklig

  • när jag hör min fru spela musikalmusik på datorn i källaren och hur hon sjunger med av hjärtats fröjd
  • att smita från jobbet en tidig tisdagseftermiddag för att gå på bio med den jag älskar mest
  • utsträckta knubbiga små Kråk-armar som vill kramas
  • när Mumin hickar så magen hoppar
  • att veta att det MAX 35 dagar till jag är mamma – men sannolikt betydligt färre än så
  • att livet kan förändras till det bättre på relativt kort tid. Förra året den här tiden var jag i Den Grå Sörjan. Förändringen som sådan gör mig lycklig. Och ödmjuk. Tack!