Jävligt jobbig skitdag (med små undantag)

Vi flydde hemmet efter att ha lämnat nyckel till hantverkarna och sett på den slitna parketten, linoleum-mattan och de misshandlade hallväggarna en sista gång.

På jobbet hamnade jag mitt i en IDIOTkonversation mellan de största jävla idioter jag någonsin råkat ut för, de var så upprörda för det nya förslaget, att riva upp lagen som förbjuder kvinnor att inseminera på svensk klinik. ”alla barn behöver en pappa”, ”och det viktigaste är ju ändå blodlinjen”, och ”det är ju så lätt att skaffa barn, bara gå på krogen en kväll!” – var det inte det dummaste de sa. De sa så mycket dumt att jag vägrar återge det. Ofattbart dumt! När jag, utan att skrika (fattar ni? jag behöll lugnet!), bemötte de flesta argument så blev en av IDIOTERNA så sur att hon korsade armarna, reste sig från fikabordet och marscherade iväg.. IDIOT!!!

Att de väljer att ta den här diskussionen när jag är i rummet är lika kränkande som att sympatisera med SverigeDemokraternas invandringspolitik och öppet vädra de åsikterna när min somaliska, iranska eller eritreanska kollega sitter vid samma bord.

Jag blev så arg att jag fick ont i hjärtat. Jag hatar faktiskt en av mina kollegor. Hon är så jävla trångsynt och fördomsfull att jag har svårt att titta på henne. Hon tycker – på fullt allvar – att det är fördjävligt att lesbiska ska få hjälp med assisterad befruktning för det tar ju resurser från de som faktiskt behöver hjälpen. AAAAAAAAAArgh!

Tack och lov var det min tur att hämta Gurkan (Ks systerson) på dagis. När han kom springande mot mig på dagisets gård med armarna utsträckta kändes allt så mycket lättare. Sen stannade jag kvar hos Gurkan och hans föräldrar och käkade middag. K kom också och vi hade en väldigt trevlig kväll. Vilken tur att jag har så bra människor i mitt liv. Och idag fick jag se den finaste S och hennes mamma på Tv! S som är ett otroligt lyckat resultat av det som IDIOTERNA i världen vill försvåra, dvs rätten att försöka få barn. Vi som försöker och de som faktiskt lyckas få barn på de här sätten är hjältar. För all oro, all längtan, all möda, alla pengar, allt systerskap. Lilla S är för mig kvittot för allt som är rätt. Hennes modiga mamma som vågade och vann i livets lotteri. 

Ja. Regnbågsmamman är arg, ledsen, mer ledsen och skitförbannad idag.

Annonser

Barnavlande

Nu har vi varit iväg. Vår första (och kanske sista?) inseminationsresa till Danmark. Vi står i kö för en insemination i vårt hemlandsting, men väntetiderna är för långa. Ungefär ett år till måste vi vänta, fastän vi redan väntat sedan i slutet av mars.

Jag har väntat länge.

K, mitt barns andra mamma, blev inseminerad i lördags. Jag grät när det var gjort, när jag fått trycka in donatorsäden in i hennes livmoder. Stora tårar föll ner på älsklingens mage. Finns du där nu lilla bäbis?

Att det var min älskade, K, som ska bära vårt barn är ett enkelt beslut. Jag är inte fertil. Kanske har jag aldrig varit det. Det kanske ett annat blogginlägg kommer att handla om, men det här inlägget handlar om inseminationen.

Storkkliniken är en fantastisk inrättning mitt i centrala Köpenhamn. Många små parvlar har avlats där med varmt bistånd av fantastiska barnmorskor. Vi kom dit en lördag. Minst tio minuter för tidigt för vår tid, och kände oss för en stund vilse i deras ganska långa hall. Så stack en blond kvinna ut näsan ur receptionen och hälsade oss välkomna. Skönt.

Vi betalade för inseminationen, och försökt fatta ett klokt beslut beslut huruvida det var en god idé att göra en dubbelinsemination, nu när vi ändå var i Köpenhamn? En dubbelinsemination är att man gör två separata inseminationer under samma ägglossning, för att kunna maximera chanserna för en graviditet. Men vi fick intrycket att det kostade mer än det smakade. Vi har redan så goda chanser, med Ks positiva hormonstatus, tidpunkten för ägglossningen osv. Så vi beslöt oss för att låta bli.

Så visades vi runt på kliniken. Vi fick se de gigantiska behållarna där donatorsperman förvaras. Det kändes skönt att se att det inte var några män som satt och gav bort sina livsfrön, det kändes verkligen bara som en donerad vätska. Det var massor massor av fryst säd i dessa kaggar. Det rök om dem när de lyfte på locket, så kallt var det. Burr. Stackars frusna små frön. Som är donerade av mestadels danska studenter – av generositet men framförallt för pengar antar jag. Förena nytta med nöje?

Tack ni älskade män! För att ni ger mig chansen att bli någons mamma.

Sen fick vi se ”vårt” rum. Ett enkelt rum i neutrala färger där det fanns en liten soffa, en stol och en ganska stor säng där själva inseminationen sker. Vår barnmorska tog sig tid att svara på våra kvarstående frågor – om blodgrupp, förhållningsregler efter inseminationen och annat. Jag var så rörd av att vara där, av det fina bemötandet, av att vara där med Henne att mina tårar bara rann. Barnmorskan började också gråta när jag grät, så jag fick skärpa mig lite…

Sen skedde inseminationen. Stilla bakgrundsmusik. Min älskade gjorde små små ansiktsrörelser som kunde tyda på smärta, men hon bedyrade att det knappt kändes när den tunna slangen fördes in i henne. Jag erbjöds att trycka på den lilla knappen som flyttade säden från slangen till livmodern. Simma modigt pojkar!

Barnmorskan gav sig av efter att ha talat om att vi borde ha sex å det snaraste. Orgasmer ska tydligen var positiva för möjligheten till graviditet. ”vi lyssnar inte vid dörren” sa hon och log. Men ingen av oss var upplagda för sex. Det var för stort, för fantastiskt. Vi låg bara där, min älskade med stjärten på en kudde, jag bredvid henne. Vi såg in i varandras ögon.

Jag är så jävla avundsjuk på er Heterosar för att ni får älska er till era barn. Att avla ett barn i kärlekshetta och kåthet, måste vara fantastiskt. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag får chansen att försöka skapa ett barn med min älskade.

Sen gick vi och käkade lunch. Alldeles storögda och omtumlade och väldigt, väldigt lyckliga.

Nu går vi omkring här hemma och skojar om lilla Yngela som simmar omkring där i Ks mage. Å vad jag längtar efter dig, älskade unge. Jag räknar ner, lördagen den 19 september vet vi om det har funkat.