Sorgsen

Har precis lämnat av småtjejerna på dagis. Tintin var gnällig – såklart – men båda tjejerna började leka så fort de kom in på avdelningen. Nu sitter jag vid köksbordet. Det är vansinnigt tyst här hemma. Jag känner mig gråtfärdig av längtan efter mina barn. Speciellt efter Tintin.

Annonser

1 gången

jag lämnade barnen på dagis. Jag sa hej då, pussade dem bägge och sen vände jag ryggen till och gick. Jag vet inte om de grät för jag vågade inte vända mig om. Jag som är en sån snyftmamma vände mig inte om. Kalla, dumma jag.

Om en timme ska jag hämta hem Gladys som gör kortvarianten idag, dvs ingen vila på dagis. Hon ska till hemmets trygga famn och sova. Tintin ska försöka sova hos fröknarna. Vi får väl se hur det går.

Inskolning

Våra vackra barn började på förskolan i går. En förskola som ligger lagom nära hemma, nära massor av parklekar och skogspartier. Det finns en stor innergård med mycket hörn som går att upptäcka, kullar att bestiga och sandöknar att smutsa ner sig i. Dagisgruppen består av 15 barn varav 9 är nya för i år. De allra flesta barnen är mellan 1 och 14 månader och alla utom våra och ett annat barn har minst en förälder från ett annat land, ex Nepal, Polen, Argentina, Nigeria, Somalia och Bangladesh. Ungarna ser ut som karameller i en godispåse, många vackra chokladfärgade bitar, några vita sockerbitar och så våra rödvita polkagrisfärgade småttingar. Två barn är muslimer, våra är hedningar och blivande buddister (i wish) och resten är en härlig salig blandning. Precis som det ska vara! Förskolegruppen är så himla underbart blandad och jag är helt lycklig över det faktumet. Det är tre heltidspersonal på 15 ungar (och jag klagar de dagar jag är ensam med mina huliganer) och även personalen är blandad. Avdelningsföreståndaren är en luttrad dam i 60årsåldern som sett allt. Hon är en enda trygg famn som t o m lilla Gladys vågade klättra upp i efter en timme eller två. Mellan-fröken är i min ålder och kommer från sydamerika (min favorit), hon har alltid ett leende på läpparna. Yngstafröken är en snygg, ganska blyg tjej som älskar barn. Hon är inte någon social torped gentemot föräldrarna men ungarna flockas kring henne. Me like!!

I går när vi varit på förskolan mellan 9-15 var hela familjen helt slut. Det blev hämtmat i thaikiosken och flickorna somnade nästan en timme tidigare än vanligt. Jag knallade iväg till styrelsemöte i bostadsrättsföreningen bara för att bli hemkallad en timme senare. Tintin var sjuk. Så slemmig att det var omöjligt för henne att ligga ner. Så natten har varit i vankandets tecken. Ledset, sjukt litet rödhårigt barn. Vid 5-snåret i morse larmade Gladys. När jag hämtade henne brände jag mig nästan på den 40-gradiga pannan. Lilla älsklingen är också sjuk, dock utan snor. Så inskolningen fick ett snöpligt slut – för den här gången. Vi får se hur det fortskrider.