På besök i hemstaden

Jag och K tog tåget upp till mellannorrland. Snörikt och halt. Vi körde på en älg på vägen upp och blev två timmar försenade.

Sen har vi ätit, spelat kort, druckit vin, umgåtts med min släkt och sovit i en obekväm bäddsoffa. Mina stresshormoner har slagit i taket många gånger, men mestadels har det varit trevligt. Och nu är vi äntligen hemma hos oss igen.

Det är trångt i Hemstaden. Inte alls på det där befolkade sättet, men folk tränger sig på. Jag gillar storstadens anonymitet. Där man har annat att prata om än vem som gör vad med vem. Jag avskyr den där sociala kontrollen som gör det så lätt att hamna utanför. Det finns naturligtvis fördelar med att bo i en mindre stad (kan man lugnt konstatera när man går förbi hos mäklaren och tittar in i skyltfönstret) som närheten till allt. Det otvunga umgänget (läs: man kliver in hemma hos folk utan att nödvändigtvis vare sig förvarna per telefon att man är på väg, eller använda ringklockan på dörren), levnadskostnaderna och oträngseln i affärer och på gator. Men jag står fast vid mitt val. Just nu bor jag helst av allt där jag bor. Vi har tittat på alternativ, men vi stannar.

Nu har K bakat LCHF-bröd. Nu ska vi dricka kaffe och spela kort och njuta av vårt hem. Trevlig söndag ni alla!

Annonser

Vad gör jag hela dagarna?

Befinner mig i en föränderlig värld på jobbet. Besparingar, anställningsstopp, rykten, omorganisation, chefsavhopp, chefssparkningar, politikerstyre. Där är både läskigt och lite lite spännande. Kanske blir det bättre?

Förutom det förbereder vi oss för en helgresa norrut i landet och strax därefter, om 21 dagar reser vi iväg till Asien.

Just ja, jag har kört igång en LCHFvända igen. 2,2% av min kroppsvikt gick jag ner på en vecka. Jag är nöjd. Och kroppen är så glad så glad.