Så mycket gott i världen ändå

Det här blir nog ett spretigt inlägg men det är ok. För det är min blogg. Och ibland är jag spretig.

Först – ett tusenfalt HURRA för att min bästa finaste Busmamma fått jobb! Efter några månader av oro, saknad och sorg (lång historia men för ett halvårs sedan jobbade hon i mitt kvarter, sen var hon tvungen att byta lokal till andra änden stan, sen var hon tvungen att säga upp sig för att överleva) så har hon fått ett superbra jobb i närheten av mitt jobb igen! Det är jag så glad för. För hennes skull (såklart) men mest för min egen. Hon behövs i mitt liv.

Igår hann jag precis till jobbet innan förskolan ringde. Gladys var jättesjuk och hade insjuknat på tio minuter. När jag väl hann dit låg hon nerbäddad i vilrummet och ångade av feber. Väl hemma kräktes hon ner såväl mig, sig själv som köksmatta. Och efter dusch och blöjbyte somnade hon på skötmadrassen och fick sova vidare där nästan två timmar. Varpå hon var pigg igen.

Idag fredag fick K vabba medan jag sedan länge planerat att jobba hemma. Jag hade bokat in skadedjurssanerare, (för vi har fått långsvansade nyinflyttade grannar under altanen och de ska vräkas/avlivas), samt service av bergvärmepumpen. Och som vanligt har vi ett par hantverkare i vad som ska bli vår nya tvättstuga. Tjoho – full aktivitet i Regnbågshuset.

K går omkring och fixar, sätter upp tavlor och planerar frösådden inför sommarens pallkragar. Hon är lite smått besatt av att testa nya surdegsrecept och hela vårt kök är en kemiverkstad med vildjäst, surdegar och alternativa ekologiska degblandningar. Det är härligt.

I går dog mina vänners vän. En HBTQprofil som var älskad och blir saknad av många. Att bli sjuk är min största skräck och jag tänker på det varje dag, att jag inte vill lämna mina barn. Det blir ju som det blir, jag kan ju inte påverka annat än på marginalen om jag ska hålla mig frisk eller inte – men jag tar inget för givet längre. Men dödsfallet får mig att fundera en del på vänskap. På mina relationer utanför familjen. Jag har inte jättemånga vänner, men ett tiotal som jag kallar nära. Och sen ett par som jag kallar mina närmaste.
Jag är ytterst tveksam till om mitt frånfälle kommer att cirkulera i sociala media. Jag kommer inte att fylla en kyrka med vänner. Dels så har jag inte tid eller möjlighet till att umgås med människor utanför familjen längre och sen går jag inte så djupt i mina relationer med vänner. Med några undantag förstås. Numera så träffas jag och vännerna och hänger med våra barn, ibland spelar jag kort med kompisar och ibland går jag och tar ett glas vin på tu man hand med en vän. Men mer än så hinner jag inte med.

Jag vet inte om jag skulle bli väldigt ensam om jag och K skulle välja att gå skilda vägar. Nu ska vi förstås inte gå skilda vägar – det var ett exempel. Men nej, jag tror inte det. Jag har tillräckligt med vänner för att ha ett aktivt liv. Eller? Sen är ju K min allra bästa vän. Det är ju med henne jag vill umgås. Vi lever ju separata liv mitt i veckorna, hon tar hand om barnen de kvällarna jag jobbar och vice versa. Det är ju henne jag vill gå på bio med, henne jag vill prata med om nyheterna i världen och dricka ett glas vin med. Kanske blir det annorlunda sen, när barnen blir självgående och vi får tillbaka vår tid. Fast jag hoppas det dröjer.

Nu är K och hämtar upp vår lilla Tintin. Det är dags att göra fredagsmys. Det börjar skymma och här dansar faktiskt snöflingorna utanför fönstret. Det doftar nybakt bröd i hela huset och jag är lycklig.

Annonser

Gotland

Hinner inte blogga. Jobbar heltid och hämtar barn 15:30 två dagar i veckan. Vi har fullt upp minst sagt. Försöker vara en närvarande mamma, en bra fru och en god vän. Det går sådär.

K har som jag tidigare skrivit, sagt upp sig. Det är en lättnad och befrielse. Hon går till en osäker projektanställning, men vi har en plan. Kanske blir anställningen tryggare framledes, kanske måste hon leta vidare men huvudsaken är att hon kommer bort från sin nuvarande arbetsplats.

Barnen mår bra. 2,5 årsåldern ska tydligen bestå av mycket trots och utmaningar och jag erkänner, det finns mornar då ungarna inte går att få på ytterkläder, men så länge jag är starkare än dem kan jag ju helt sonika rulla in dem i en filt och bära ut dem till bilen. Försöker att inte gå in i deras ilska. Vissa strider vinner ni aldrig käraste barn. Tandborstning sker alltid innan läggdags, med eller utan barnets samverkan. Tvättning av händer efter förskola sker alltid, med eller utan barnets medverkan. Men sen, alltid trösta om barnet vill. Finnas där och bekräfta. Älskade småtting. De är underbara, de dansar, leker, busar, pratar och förstår allt. Det är så vansinnigt roligt med ungarna just nu! Och trotset är inte så hemskt som jag trodde det skulle bli. Eller också kommer det. Ännu mer.

Försöker införa en ny nattningsrutin, går fortsatt upp på övervåningen vid 18.30. Tandborstning, blöjor och pyjamas på. Sen sagoläsning eller någon liten film på mobilen, ungarna får välja. Sen nerbäddning med pussar och kramar. Lite sång. Jag sitter mellan spjälsängarna i ca 10 minuter, ibland håller jag en orolig hand en stund. Men efter 10 minuter går jag ut ur rummet. Gladys blir ledsen (om hon inte hunnit somna) och då får jag gå in, trösta men ofta räcker det med en vända så somnar hon. Tintin tar fortfarande tid på sig, upp till en timme tar det för henne att somna. Men hon accepterar oftast att ligga kvar i mörkret och somna själv.

Tintin har fortfarande många uppvak per natt. Men de har minskat något sedan vi började fästa nappar i nappband på pyjamasen och sätta fast minst ett gosedjur på ett vantspänne (om ni fattar? Ett sånt man fäster vantar i overallen med). Just nu vaknar hon kanske 3-4 gånger per natt, med mycket gråt. Hon vill inte sova hos oss och vill egentligen inte heller bli tröstad. Kanske är det en fortsatt reaktion på flytten, kanske något som händer i hennes utveckling. Men vi hoppas det går över fort.

Jag har packat en ryggsäck med tandborste, pyjamas och lite rena kläder. Jag och några vänner drar till Visby över helgen. Julmarknad, finmiddagar och hotellfrukostar hägrar. K och småttingarna stannar hemma och julpysslar. Jag längtar redan efter dem!

Vår härliga helg – eller vad kan nu mer hända?

Vi hade stora planer för den här helgen. Ungarna skulle lånas ut till mormor respektive bästa barnvakterna och mammorna skulle bära, stuva, packa, rensa och städa. Planen var att åka iväg med ungarna tidigt lördag morgon, slita hårt på lördagen för att sedan belöna oss med finrestaurangbesök och sen en djup och härlig sömn med en påföljande sovmorgon.

Nähä. Som ni förstår blev det inte så. För i onsdags kväll kunde inte Tintin komma till ro. Hon kastade sig av och an i sängen och vid 22-tiden tog jag upp henne för att sniffa i blöjan. Då kunde jag konstatera att hon var sjuk, ungen ångade. 39,6 i feber. Så torsdag och fredag satt hon mest i mitt knä och gnällde. Hon åt inte, drack en massa vatten, ynkade och sa att hon hade ont överallt mer eller mindre. Fredag var även Gladys hemma för förskolan hade planeringsdag. Fredagkvällar som brukar vara de bästa på hela veckan, mammorna kollar Masterchef och dricker ett glas vin, blev ett evigt vankande med febersjuk liten älskling. Och natten var bedrövligt tuff för alla. Lördag morgon kunde Gladys iallafall åka iväg till mormor.

Tintins feber har fortsatt hela helgen, hon har inte ätit på hela tiden och sömnen har varit bedrövligt. Hon har förlorat en hel del i vikt (tur att vi har knubbiga ungar) och ser lite hålögd ut. Vi har hela tiden varit i kontakt med Vårdguiden och fått bra råd.

Söndag morse kl 9 skjutsade K mig och Tintin till min mammas lilla övernattningslägenhet. Där ska Regnbågsfamiljen bo under några dagar medan vårt stylade hem visas upp för hugade spekulanter. K åkte tillbaka och försökte städa av det värsta. Fem minuter innan visningen började fick jag ett sms ”nu sitter jag i bilen”. PUH!

Tintins feber hade sjunkit en hel del på söndagen. Och hon blev så himla glad när Gladys kom hem. Hon ville pussa och krama henne, men Gladys var väldigt reserverad och ville inte bli pussad, vare sig av syster eller föräldrar. Dessutom var hon skeptisk till mommas lägenhet. Var var alla leksaker? Och hennes säng? Och nalle? Inte nog med att man blir bortlämnad, dessutom får man inte komma hem när man ska komma hem. Typiskt. Hon var tyst och avvisande under en timme ungefär, sen började hon prata. Och kramas. Oj, vad hon kramades. Vi fyllde på henne så mycket vi bara kunde, vi pratade om att hon sovit hos mormor men inatt skulle hon sova hos mamma. Och att vi var så glada att hon var hemma igen. Förutom alla pussar och kramar hon fick busade vi med henne och läste en massa bra sagor som hon fick välja. Älskade stora unge. Första natten hemifrån! Det hade gått jättebra, hon hade t o m visat egen vilja, protesterat och tagit konflikt med mormor. Bra där!

K vabbar idag och omvisning av huset sker ikväll. Men i morgon – då flyttar hela familjen hem. Då ska ordningen återställas och allt ska tillbaka till vårt vanliga liv igen. Som jag längtar! Jag längtar efter vardagen, familjen, rutinen och tryggheten. Jag älskar mitt liv!

Framsteg och bakslag

Eftersom familjen är vissen (Tintin trött och arg, Gladys mild ögoninflammation och K hostar sig sönder och samman nattetid) så har både fikat hos vännerna och födelsedagskalaset hos kusinerna blivit inställt i helgen. Det var ju trist.  Å andra sidan har vi då kunnat röja i källare och på vind, kört bråte och skräp till återvinningen och packa ihop sånt man inte ska visa på visningen.
Fasen – det går framåt!

Jag vet att vi gör rätt som säljer vårt hus. Det känner jag i magen. Jag oroar mig lite för att vi inte ska hitta ett hus vi vill ha och kommer att trivas i. Vi har några skall-krav och några bonus-krav. Jag skriver ner dem för att påminna mig själv om dem:

Skall
Fyra sovrum, varav tre ska vara på samma våningsplan.
Det ska finnas eldstad, braskamin eller liknande. Eller möjlighet att sätta in en sådan.
Det ska vara tillräckligt långt mellan kök och sovrum så att barnen kan sova fastän vi har gäster.
Det ska finnas två toaletter. 
Det ska vara ett stort kök där flera personer kan stå tillsammans och diska, laga mat och umgås.
Husets uteplats ska vara vänd åt söder, väster eller allra helst sydväst. 
Det ska inte ta längre tid än 50 minuter från dörr till dörr mellan bostaden och min arbetsplats.

Bonus
Garage eller carport
En klar bonus om kök och vardagsrum sitter ihop på något sätt.
En klar bonus om mitt syrum (det fjärde sovrummet) ligger något avskilt från övriga sovrum.
Om huset är orenoverat är det en bonus. Om vi får det något billigare. De hus som vi hittar som är renoverade är fräscha men ofta skiljer sig vår smak från den förra ägarens. Dumt och dyrt.
Det ska helst vara en sån stor tomt att vi får plats med ett växthus som är stort för ett middagsbord för låt säga 6 personer.
Får man plats med en liten kamin i växthuset så är jag i himmelen.

Beslutet

Jo, det som har hänt hos oss är att vi mycket snabbt beslutade oss för att lämna vårt fantastiska underbara hem för att söka oss ett nytt. Det har varit väldigt jobbigt men nu börjar vi landa i beslutet och går vidare.

Vi har haft mäklare här och vårt lilla paradis läggs ut på Hemnet i mitten på maj.

Varför vi flyttar?  Det finns flera anledningar. Det framtida stambytet och ekonomi är två orsaker men den största är faktiskt att vi bor i en fin Ferrari när vi borde bo i en rymlig Volvo kombi. Så är det. Huset är ett ganska litet, massor av biyta men svårt att skapa ett extra sovrum av en underbar matkällare om man säger så. Dessutom är det så att vi ska ha ett stambyte här i vårt hus från mitten av augusti. Och om vi är snabba kanske vi hinner sälja och köpa något nytt så vi slipper flytta två gånger. Och de som ska köpa vårt hus får möjlighet att själva välja material och påverka hur deras badrum ska se ut i framtiden.

Men fy vad det har varit jobbigt att landa i beslutet. Mycket oro och sorg. Dessutom är det så att eftersom K inte har fast jobb säger banken att vi måste sälja innan vi kan köpa något nytt. Jag oroar mig för att vi inte kommer att hitta något hus. Fast det är klart vi kommer. Ju.

Så. Inget värre än så. Men dock.

Och så kom kallelsen till Fertilitetsenheten. Vi har fått en tid. Och vi kommer att boka av den. För nu har vi fattat beslutet att vi blir en tvåbarnfamilj och inget mer än så. Längtan efter bäbis består men samtidigt är det så skönt att ungarna växer och blir större och mer självständiga. Och det är så himla roligt med större barn! Våra ungar är verkligen underbart störtsköna små individer med massor av humor och humör.

Ett stillsamt nyår

Vi firar med svärfar i år. Igen. Svärfars fru vakar vid sin brors dödsbädd. Dör han innan kvällen kommer hon förbi en stund. Stackars dem. Känns konstigt att fira nyår när döden är så påträngande men i det här fallet ganska efterlängtad. Alltför många plågsamma år med tidig demens och totalt kroppsligt förfall av neurologisk ärftlig vidrig sjukdom. Samma sjukdom som deras far dog av. Samma sjukdom som försvinner ur familjeträdet med brodern i kväll eller morgon. För han är den ende av den stora syskonskaran som inte har biologiska barn. Inga barn alls faktiskt. De syskon som har barn klarade sig. Gentesten gav besked. Så nu sitter de vid sin brors dödsbädd och sörjer. Och tackar Gud eller slumpen för sina liv. Och sina barns liv. Jag kysser mina barn och tackar universum för min lycka.

Olika

Det finns olika sorters dagar.  Först komma sent till jobbet pga morgonstress. Sen hinna med 8 timmars jobb på 4,4 timmar, därefter hinna stressa förbi köpcentret och hämta upp de där handskarna som ungarna verkligen verkligen behövde redan för en vecka sedan. Hämta nästan en kvart för sent på dagis, ena ungen blir glad att se mig. Den andra hälsar inte. Vill inte följa med. Jag måste till slut lyfta henne från bordet för att kunna gå. Hon tittar inte på mig när jag klär henne.

Väl hemma hostar Gladys återigen så att hon kräks upp slem. Knäskurning av nykemtvättad matta. Sanering av barn. Tröstning. Middagen. Sedan bad som omintetgjordes av en orolig tarm. Säger inget mer men kan konstatera att det inte längre finns några leksaker för ungarna att ha i badet. Trösta två ledsna ungar, dels den som förorenade, dels den som gick miste om sitt bad. Kvällsbestyr, saga, tandborstning. Tintin blir arg. Argare. Hysterisk. Skriker i över en timme och jag får inte kontakt med henne. Försöker bryta hysterin med smekningar över magen och lugna ord. Gladys försöker trösta.

K kommer hem mitt i vansinnet, berättar att hennes mamma fått hjärtbekymmer och ligger inlagd på sjukhus. Oroligt. K tar Tintin och låter mig söva Gladys i dubbelsängen. När Gladys somnat efter 10 minuter rusar jag iväg på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Hemma efter 22. Lugnet har lagt sig i radhuset. Inget nytt besked om svärmor. K går och lägger sig. Jag sätter mig vid datorn och försöker jobba. Tintin tappar bort nappen bland täckena och jag går och in och hjälper henne. Hon håller min hand när hon somnar.

Hoppas på en lugn natt. Har en stor sömnskuld och har bihåleinflammation. I morgon ska jag på en heldag om genus som min arbetsgivare anordnar. Sen ska jag på utvecklingssamtal för mina döttrar.

Är trött. Ganska tillfreds. Njuter av vår vackra, ljusdekorerade trädgård som lyser så fint i vintermörkret. Hör min familj snusa. Livet är en gåva.