Skitjobbiga sötgrisar <3 <3

Det går inget vidare med den nya läggningsrutinen. Det tar oändligt mycket längre tid och förorsakar mycket gråt (hos barnen) och ilska och frustration (hos mammorna) men samtidigt – vi måste ge det en chans. Igår när det gått en timme och Gladys varit uppe och vandrat ett tjugotal gånger så höjde jag rösten och förmanade henne att ”ligg still i sängen och sov nu”! och hon låg kvar! Inte ledsen. Bara låg där och tittade ut på nattlampan. Tintin som var på väg in i sömnen låg och ojade sig och ropade ”mamma, mammmamammmamma, mamma…” varpå Gladys hög och ljudligt säger ”Tyss nu Tintin. Du måtte sova nu. Mamma komme nart.”
Våra fina stora tjejer. Tintin hade återigen en mycket orolig natt. Hon gillar inte att sova i vår säng, brukar alltid välja att stanna kvar i sin egen men jag lyfte över henne till mig i natt. Lättare att trösta en liten orolig flicka i min egen säng än att vandra över kalla golv för att trösta henne i hennes rum.
Så det blev full pott i stora dubbelsängen inatt. Fyra rödhåriga sov (till och från) fram till sex i morse. Tintin sov förresten nästan till sju. Hon kompenserar sin dåliga nattsömn på morgonen och på vilan på förskolan.

Gladys dansar. Hon har fullt sjå med sina piruetter eller sina moves. Bedårande att titta på. Hon har inget behov av publik, hon ber bara K koppla in mobilen till radion så hon kan spela sin dansmusik. Sen dansar hon. Tintin bygger sina duplotorn. Sötgrisar. Jag älskar dem så.

Annonser

Gotland

Hinner inte blogga. Jobbar heltid och hämtar barn 15:30 två dagar i veckan. Vi har fullt upp minst sagt. Försöker vara en närvarande mamma, en bra fru och en god vän. Det går sådär.

K har som jag tidigare skrivit, sagt upp sig. Det är en lättnad och befrielse. Hon går till en osäker projektanställning, men vi har en plan. Kanske blir anställningen tryggare framledes, kanske måste hon leta vidare men huvudsaken är att hon kommer bort från sin nuvarande arbetsplats.

Barnen mår bra. 2,5 årsåldern ska tydligen bestå av mycket trots och utmaningar och jag erkänner, det finns mornar då ungarna inte går att få på ytterkläder, men så länge jag är starkare än dem kan jag ju helt sonika rulla in dem i en filt och bära ut dem till bilen. Försöker att inte gå in i deras ilska. Vissa strider vinner ni aldrig käraste barn. Tandborstning sker alltid innan läggdags, med eller utan barnets samverkan. Tvättning av händer efter förskola sker alltid, med eller utan barnets medverkan. Men sen, alltid trösta om barnet vill. Finnas där och bekräfta. Älskade småtting. De är underbara, de dansar, leker, busar, pratar och förstår allt. Det är så vansinnigt roligt med ungarna just nu! Och trotset är inte så hemskt som jag trodde det skulle bli. Eller också kommer det. Ännu mer.

Försöker införa en ny nattningsrutin, går fortsatt upp på övervåningen vid 18.30. Tandborstning, blöjor och pyjamas på. Sen sagoläsning eller någon liten film på mobilen, ungarna får välja. Sen nerbäddning med pussar och kramar. Lite sång. Jag sitter mellan spjälsängarna i ca 10 minuter, ibland håller jag en orolig hand en stund. Men efter 10 minuter går jag ut ur rummet. Gladys blir ledsen (om hon inte hunnit somna) och då får jag gå in, trösta men ofta räcker det med en vända så somnar hon. Tintin tar fortfarande tid på sig, upp till en timme tar det för henne att somna. Men hon accepterar oftast att ligga kvar i mörkret och somna själv.

Tintin har fortfarande många uppvak per natt. Men de har minskat något sedan vi började fästa nappar i nappband på pyjamasen och sätta fast minst ett gosedjur på ett vantspänne (om ni fattar? Ett sånt man fäster vantar i overallen med). Just nu vaknar hon kanske 3-4 gånger per natt, med mycket gråt. Hon vill inte sova hos oss och vill egentligen inte heller bli tröstad. Kanske är det en fortsatt reaktion på flytten, kanske något som händer i hennes utveckling. Men vi hoppas det går över fort.

Jag har packat en ryggsäck med tandborste, pyjamas och lite rena kläder. Jag och några vänner drar till Visby över helgen. Julmarknad, finmiddagar och hotellfrukostar hägrar. K och småttingarna stannar hemma och julpysslar. Jag längtar redan efter dem!

Midnatt råder

Annandag natt och alla sover – utom diskmaskinen som jobbar övertid.

Vi har varit på släktkalas, både min lillebror och hans son fyller år i julhelgen. Barnen lekte glatt med kusiner och morföräldrar. Underbart att se eftersom både jag och Gladys legat nerbäddade med 39 graders feber i jul.

Men förutom att jag låter som M A Numminen när jag pratar så mår jag bra nu. Gladys matvägrar sådär som hon brukar när hon är vissen. Lite välling på kvällen men annars äter hon inget annat än vatten och lite mandarinklyftor.

I morgon ska vi åka och fixa pass! Barnens första. Det känns stort och viktigt. Deras första officiella identitetshandling. Mina duktiga, kloka, härliga ungar. Som klarar så mycket. Som är så empatiska och fina. Som sover så bedrövligt dåligt när de är sjuka… Nu ska jag krypa ner bakom Gladys och somna till ljudet av hennes snusningar. K och Tintin kamperar i källaren inatt. Igen. Tintin verkar sova bättre där nere i en trång säng och med en massa ljud från avlopp och fjärrvärmeanläggningen. I morse kom de två sömntutorna upp vid åtta! Natti natti!

En annorlunda sorts lördagsmys

K och jag sitter vid köksbordet vid varsin dator. Vi beställer julklappar, julkort, betalar räkningar, kollar vaccinationsskydd för tjejerna och synkar våra kalendrar. Jag erkänner – vi dricker varsitt glas halvgott rött vin. Men det är oväntat mysigt att beta av den oändliga to-do-listan.

Vi är också ganska trötta i öronen efter att ha umgåtts med våra döttrar hela dagen för jösses vad de pratar. Det bubblar nya ord ur deras munnar hela tiden. Det är två- och treordsmeningar, det är långa haranger som nog betyder allt och inget och det tar aldrig slut. Underbart!

Inatt när Tintin var ledsen och ville bli hämtad i sängen och jag bar in henne till sovrummet protesterade hon och ville ”där” och pekade mot köket. Hon var hungrig och ville ha välling. Sån lättnad att de börjar kunna berätta vad de vill och önskar.

I övrigt har dagen varit fin. Jag har sovit middag med mina barn, jag har käkat pepparkakor och lussebullar med min bror och hans familj – nyss hemkomna från Thailand. Jag har fått ett underbart gravidbesked och i morgon väntar min sovmorgon! TJOHO!

Olika

Det finns olika sorters dagar.  Först komma sent till jobbet pga morgonstress. Sen hinna med 8 timmars jobb på 4,4 timmar, därefter hinna stressa förbi köpcentret och hämta upp de där handskarna som ungarna verkligen verkligen behövde redan för en vecka sedan. Hämta nästan en kvart för sent på dagis, ena ungen blir glad att se mig. Den andra hälsar inte. Vill inte följa med. Jag måste till slut lyfta henne från bordet för att kunna gå. Hon tittar inte på mig när jag klär henne.

Väl hemma hostar Gladys återigen så att hon kräks upp slem. Knäskurning av nykemtvättad matta. Sanering av barn. Tröstning. Middagen. Sedan bad som omintetgjordes av en orolig tarm. Säger inget mer men kan konstatera att det inte längre finns några leksaker för ungarna att ha i badet. Trösta två ledsna ungar, dels den som förorenade, dels den som gick miste om sitt bad. Kvällsbestyr, saga, tandborstning. Tintin blir arg. Argare. Hysterisk. Skriker i över en timme och jag får inte kontakt med henne. Försöker bryta hysterin med smekningar över magen och lugna ord. Gladys försöker trösta.

K kommer hem mitt i vansinnet, berättar att hennes mamma fått hjärtbekymmer och ligger inlagd på sjukhus. Oroligt. K tar Tintin och låter mig söva Gladys i dubbelsängen. När Gladys somnat efter 10 minuter rusar jag iväg på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Hemma efter 22. Lugnet har lagt sig i radhuset. Inget nytt besked om svärmor. K går och lägger sig. Jag sätter mig vid datorn och försöker jobba. Tintin tappar bort nappen bland täckena och jag går och in och hjälper henne. Hon håller min hand när hon somnar.

Hoppas på en lugn natt. Har en stor sömnskuld och har bihåleinflammation. I morgon ska jag på en heldag om genus som min arbetsgivare anordnar. Sen ska jag på utvecklingssamtal för mina döttrar.

Är trött. Ganska tillfreds. Njuter av vår vackra, ljusdekorerade trädgård som lyser så fint i vintermörkret. Hör min familj snusa. Livet är en gåva.

Inga nyheter – goda nyheter?

Livet går sin gilla lunk. Lite tänder, lite mardrömmar, lite magknip. Men framförallt lugn och ro. Mycket aktiviteter med flickorna, lekträffar med vänner, plaskdammar, gungor, hemmapoolen. Teletubbies har konkurrerat ut I drömmarnas trädgård just nu. Men båda två behöver nog en ny utmanare, för de börjar tappa intresset.
Halloumi är gott. Fetaost är mums säger Tintin. Det säger inte Gladys. Avocado är nog Guds gåva till barnen säger flickorna unisont. Inlagd paprika är smarrigt värre och allt som man får från mammornas tallrikar är mycket bättre än det som är barnanpassat. Lax – mums. Stekt potatis – mums. Spagetti – mums. Tsatsiki – dubbelmums. Får man dessutom maten serverade på en mammagaffel istället för med en barnsked – lyckan är fullständig. Matfriska barn. Glada barn!

Nu ska familjen förflytta sig in till stan för lite fönstershopping och gofika.

Små ögonblick

Vissa ögonblick är magiska. Om man är närvarande i nuet. I dag satt jag med mina sjuka småtjejer på köksgolvet och skalade en apelsin. De satt bredvid och var allmänt feberblossiga och snoriga. När apelsinen var skalad pillade jag ut små filébitar och erbjöd var och en. Gladys var som vanligt skeptiskt eftersom det var mat, men Tintin åt med stor aptit. Men så småningom – när Gladys fick dra loss bitarna själv från klyftan – då tog hon in små bitar i munnen. Grimaserade och svalde. Flera gånger upprepade hon ritualen, varje gång med samma grimas. Vi satt där i säkert tjugo minuter och mumsade apelsin. Det droppade fruktsaft överallt. Fruktkött satt på oss alla och på golv, väggar och alla köksskåp. När vi var klara fick jag förflytta oss alla till badrummet där alla kläder åkte av och en viss rengöring av ansikten, öron, fötter och händer fick ske. Och sen när barnen och mamman var rena fick köket sig en omgång. Men vilken härlig kvart. Mina sjuka barn åt apelsin för första gången och vi hade en magisk stund tillsammans.