Bloggens förändring

Jag förstår om jag får färre och färre läsare.  Det är faktiskt inte särskilt roligt att läsa en lycklig, blivande mammas blogg. Speciellt inte om man först började läsa den för att den som skrev den var en fertilitetsutmanad, barnlängtande, kämpande person.

När jag själv var nere i svartaste sorgträsket orkade jag inte gå in på de där lyckliga bloggarna. De som handlade om att inreda barnrum, välja brudklänning eller gnälla över graviditetsåkommor. Fy fan för såna. Nu är jag en sån lycklig bloggare. Vi väntar barn. Vi är fruktansvärt lyckliga och glada och förväntansfulla inför detta faktum.

Jag förstår om du inte längre tittar in här. Det hade jag inte heller gjort om jag varit någon annan. Jag kan ju för sjutton inte ens läsa mina gamla blogginlägg utan att få ett tryck över bröstet av rädsla och ångest. Fy fan för att vara där. Där jag var. Mina tappra medsystrar, ni som kämpat tillsammans med mig. Ni som hann i mål före mig, ni som ligger strax efter mig och ni som fortfarande kämpar. Ni är alla mina hjältar. Vi har kanske olika mål. Men samma längtan. Samma längtan efter barn med fjuniga huvuden och små gnyende läten. Älskade små barn. Medsystrar, jag tänker på er. När jag ber så ber jag för er och de ofödda. De efterlängtade.

Annonser