Hemma!

Å vad det är skönt att komma hem. Det ljuvliga vårvädret gör det hela ännu bättre, kanske hade jag avskytt att vara hemma om vår lilla trädgård varit full av snödrivor istället för knoppar. Men nu är det underbart att vara hemma. Underbart!

Det har varit en härlig semester. Verkligen avkopplande – åtminstone från jobb och vardag. Däremot består ju livet även på semestern av två barn med spring i benen och bus i blicken. Så några paraplydrinkar och frossa i pocketböcker blev det inte. Men däremot en väldigt massa grävande i sand vid ett ljummet och klarblått hav. Och en massa tid tillsammans med en mycket älskad familj. Det var trots allt tur att vi valde att ta tre veckors resa istället för två. Med tanke på att barnen var sjuka 10 dagar, 5 dagar inomhus per barn, så hade det känts lite snopet. Nu känns det ändå som om vi fick tillräckligt med sol och bad för att fylla på D-vitaminförråd och allmänna energier. Men om jag fattat vad vi och barnen skulle utsättas för under flygresan hade jag nog inte gjort det valet. Det är ju faktiskt helt galet att sätta två 20-månaders ungar på ett flygplan utan att de kan springa eller knappt röra sig under 11 timmar. Hade vi varit fler som rest tillsammans hade vi kunnat turas om med att ha ungarna i knät och möjligen kunnat sysselsätta dem lättare. Nu var det bara vi två med våra två barn. Hela tiden. Inga marginaler. Det var otroligt jobbigt. Och jag kan garantera att våra stolsgrannar inte var alltför förtjusta över sin placering i flygplanet. De sa inget till oss men jag kände blickarna och hörde suckarna. Men tro mig, vi gjorde allt vi kunde för att hålla flickorna nöjda och sysselsatta.

Nu fyller de snart två och alla eventuella framtida flygresor vi gör tillsammans blir mycket lättare av den enkla orsaken att de då kommer att ha egna säten att sitta i.

Nu kämpar vi på med jetlag. Första natten vaknade Tintin kl 2 och Gladys 2:45. I natt vaknade Gladys 2.10 och Tintin 3:45. Tintin sover nu middag på ”rätt” tid, dvs mellan 11.30 och 13.30 men Gladys tog sin middagsvila redan vid 6 i morse så jag vet inte hur den här dagen kommer att sluta. Vi har iallafall varit ute flera timmar på förmiddagen vilket jag tror kommer att påverka deras dygnsrytm positivt. Hoppas jag. Det är rätt kämpigt, speciellt eftersom ungarna är i osynk – alla tvillingföräldrars värsta mardröm. Hoppas det ordnar sig under helgen, annars blir det en tuff vecka när dagis och jobb börjar på måndag.

Annonser

Nu är det avgjort – jag är galen

Jag har egentligen semester i två dagar till. Ungarna börjar dagis i morgon och jag hade tänkt frossa i egentid. Se TV-serier jag aldrig hunnit klart med, sy på lapptäcken jag fantiserar om och kanske kanske hinna vika undan tvätt och skura golv. Men vet ni – jag börjar jobba istället. Jag inser att jag har tre tuffa veckor av hårt arbete framför mig innan jag och familjen drar till Thailand och då kan de där två extradagarna vara det som gör skillnaden. För får jag mer VABdagar i januari då spricker planen. Då kan jag inte leverera det som ska levereras senast 29 januari kl 15.

Galet. Men nu när beslutet är fattat känns det faktiskt ganska bra.

 

Vecka 20+3 och vi är på rymmen!

Jodå, vi har givit oss iväg från radhusidyll och snöskottning. Vi är på betydligt sydligare breddgrader – Norrköping. Där ska vi ägna oss åt en husmorshobby, vi ska nämligen sy lapptäcken hela helgen! För mig är det en ganska vanlig sysselsättning, men jag har lyckats dra med mig kära hustrun ner i tygträsket och i helgen ska här sys stjärnor så det står härliga till. Målet är två små bäbistäcken.

Sen ska vi passa på att träffa en av Ks bästa vänner också, hon flyttade ner till Peking för kärlekens skull och det är jättemysigt att ses med jämna mellanrum.

Tänkte förgylla er tillvaro med en rejäl magbild. Trevlig helg önskar alla fyra.

Semester is the shit!

K och jag har några dagar ledigt och tillbringar just det här dygnet i sällskap av Gurkan, 4 år. Hans föräldrar (Ks syster och svåger) jobbar och dagiset är stängt. Han och jag har delat säng, K flydde ut till gästrummet medan Gurkan lekte propeller över hela dubbelsängen.

Vi har storslagna planer för den här ledigheten, vi ska få i ordning i alla skrymslen och vrår, inventera vad som ska renoveras och prioritera i vilken ordning det ska göras. Fast i ärlighetens namn, jag tror vi ska vara nöjda om vi får upp en gardin i köket.

Eller om vi hinner fika upp lite fikabröd ur frysen. Jag gör ett försök och går och sätter på kaffe.

PS, nu är vi i vecka 18. Halvvägs enligt vad man säger om tvillinggraviditeter. DS

Semester

Äntligen en veckas ledigt. K och jag tillbringar den tillsammans. Vi lånar en väns stuga och förflyttar oss till urskogen. Till badsjöar. Till hackspettarnas och gökens tillhåll. Till bär- och svampskogar och till mörka stjärnklara nätter.

Ha det bra. Det ska jag ha.

Efterdyningar

Öppnar man Pandoras ask förändras allt. När man väl hoppat ut för klippan kan man inte komma tillbaka dit man var. På gott och ont.

När K berättade att allt var över, förflyttades allt fokus från misslyckande till överlevnad. Och inget är längre som det var. Borta är smärtan från vårt kämpande, vår frustration kring allt som inte gick. Men en ny smärta kom. Att det som var vi, kärnan i allt, inte längre var hel. Viet är trasigt. Kanske blir det något annat av det som är vi, kanske blir det inte ett vi i fortsättningen. Kanske blir det ett bättre vi, kanske blir det innerligare, starkare, ärligare med solid grund under fötterna. Men inget blir någonsin som det var kan jag konstatera. 

Jag är arg. Det är inte nytt, arg har jag varit förut. Jag är arg på K, på Gud, på mig själv, på universum, på min kropp, på min mor, på dammtussar och den svajande grund jag står på. Kanske bottnar ilskan i sorg, kanske är jag bara förbannad. Men det är mycket att Ta Tag I. Och det är ju inte riktigt som om jag latat mig de senaste åren. Hur i helsefyr ska jag orka Ta Tag? Jag orkar ju f&n inte ens dammsuga hallen.

Ibland känner jag för att bara lägga mig ner på golvet, sparka med armar och ben och skrika. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Och ja, jag behöver semester.

 

Good night sweetheart <3

Idag har jag farit som en yr höna. Snöstormen gör all framfart omöjligt och jag fick lov att inse mina begränsningar. Apelsinträdet som skulle inackorderas hos brorsan fick stanna hemma hos grannen istället. Det känns inget vidare, för de röker så himla mycket. Vårt apelsinträd kommer att stinka Marlboro Lights i veckor när vi väl får igen det.

Om några veckor. Ja.  För nu åker vi. I morgon lämnar vi landet för tre veckor semester på varmare breddgrader. Väskorna är packade och jag är så nöjd och glad.

Kameran är nerpackad. Ipoden laddad med musik och jag ser fram emot vår resa. Tjoho!