Helg

Våra helger brukar vara vår energisamlingresurs. Då vi förbereder veckan, umgås, kramas extraofta och extralänge , sover middag och sköter hemmet. Den här helgen har tre fjärdedelar av Regnbågsfamiljen varit magsjuka med allt vad det medför. En tvättmaskin har vi kört (av ren nödvändighet) men annars har allt gått på sparlåga. Idag får Gladys och K vara hemma. 48-timmarsregeln efterlevs. Lilla Tintin och jag fick en jättefin promenad till dagis i morse. Mysiga unge! Många saker att titta på på vägen.

Annonser

Gladys är sjuk!

Vår vackra bäbis är dunderförkyld! Det är snor, snor, snor, snor i en redan för trång näsa. Jag suger snor för brinnande livet med hjälp av en avancerad anordning för just detta ändamål. Tur hon håller humöret uppe. Vi oroar oss men det verkar vara ok.

Jag är en dålig människa, eller åtminstone en dålig fru

Jag sitter här i soffan och surfar medan min stackars gravida, förkylda, utarbetade fru spacklar i barnrummet. Till mitt försvar kan jag säga att anstränger jag mig det minsta spricker huvudet och att jag har feber. Men jag önskar jag kunde vara pigg. Alert. Ha ork.

På måndag firar jag och hustrun två år som gifta. Det är helt fantastiskt att en sådan underbar kvinna ville gifta sig med mig. Det är en gudagåva och jag är tacksam för varje dag. Vår kris har lämnat spår i våra liv, men jag är ändå tacksam för att vi gick igenom den i somras. Allt känns mer äkta, mer på riktigt nu. Och eftersom vi inte kan följa vår tradition att tillbringa februari i Thailand – har vi bokat in en heldag på yasuragi istället. Vi ska tillbringa dagen i varmt vatten och i lugn och ro. Det ska bli fantastiskt skönt.

Hemma sjuk

med feber och värk i kroppen. Det känns som om jag och K delar på influensan, hon nyser, snorar och hostar men är feberfri och ganska pigg. Jag har feber, värk i kroppen och en läskig whiskeyröst, men inget ont i halsen, inget snor och ingen hosta. Men hemma från jobbet är jag.

Förutom att jag är sjuk, mår jag väldigt bra. Saker och ting faller på plats. Jag har slitit ganska mycket i relationen med min mamma, men nu verkar allt ha lugnat ner sig. Det har åtminstone infunnit sig ett normalläge igen, ett sätt att förhålla sig till henne.

K och jag har det bättre än någonsin tillsammans och vårt hem börjar kännas som ett hem. Mitt hem. Vårt hem. Det är fortfarande stökigt och absolut inte iordningställt vare sig för oss eller de små bäbisarna som kommer om några månader – men det känns som ett hem.

Å de små bäbisarna! De sparkar stackars K från insidan, både hennes kissblåsa och solar plexus får sig en omgång med jämna intervall. Det är urmysigt att ligga med kinden mot magen och få sig en omgång. Mammornas små kickboxare!
Vi längtar väldigt mycket efter de små nu. Vi oroar oss förstås en del också, men för varje dag som går ökar deras chanser att klara ett liv utanför Ks mage.

K syr små lapptäcken till vagnen, jag virkar täcken till deras sängar, mormödrarna stickar sockar och mössor till nästa vinter. Det är många som längtar.

Nä ni, nu ska jag värma rester sen i går och fortsätta ligga i soffan och se dålig tv.

Sneak preview

I går blev K sjuk. Hon vaknade med huvudvärk och allt eftersom dagen förlöpte blev huvudvärken värre och värre och värre, trots några Alvedon. När hon inte hade ätit något substansiellt på hela dagen och ändå stod på alla fyra i badrummet och kräktes ringde jag Sjukvårdupplysningen som sa -ÅK IN PÅ AKUTSJUKHUS. NU! Jag blev både rädd och bestämtd och fick hjälpa min ganska spaka hustru att klä på sig och följa med i bilen. Efter några timmar på akutmottagningen  träffade vi en läkare som undersökte K på alla möjliga sätt. Det visade sig att både de på Sjukvårdsupplysningen och akuten misstänkte tidig havandeskapsförgiftning (mycket vanligt vid tvillinggraviditeter) eller högt blodtryck. Men det var inte så. Tvärtom hade hon mycket bra värden. Efter många timmar konstaterades att det antagligen var ett ordentligt migränanfall. K har aldrig lidit av sånt förut, men en graviditet kan dra igång även sånt.

Och så frågade läkaren – ska vi kolla att bäbisarna mår bra?

Så det gjorde vi. Klockan 02.00 kunde vi se våra små telningar slå och vifta omkring sig. Det var en ordentlig aktivitet! K har varit orolig ett tag för hon har fortfarande inte riktigt känt av de små. De där fiskrörelserna som många pratar om har inte riktigt varit tydliga nog för att hon ska kunna säga att hon känner av dem. Men i natt så fick vi en snabbglutt. Det var två lättade mammor som åkte hem till sängen. Och idag har Ks huvudvärk gett sig av.

Här är en bild på Ks mage, tyvärr tog vi aldrig någon bild på magen innan graviditeten. Men jag kan säga att den var väldigt platt. Det är den inte riktigt längre 🙂

Gräsänka

för K är på akvarellkurs. Hon har tydliga ambitioner att bli kulturtant, så i morse packade hon Gudrun Sjödén-kassen med matsäck, tog de stora träsmyckena och de foträta skorna och gav sig av. Närå, inga smycken och knappast några foträta skor. Men kassen!

Själv sitter jag hemma och dricker citronvatten en masse. Jag misstänker blåskatarr, urinvägsinfektion eller vad det nu är. Konstant kissnödig. Utan att behöva gå om man säger så. Det är mitt livs första och jag säger – aldrig igen! Fan vad obehagligt!

Fast inte alls så illa som mina första egendiagnoser. När de första känningarna kom i söndags, förstod jag att jag fått tillbaka endometriosen. Eller också hade tarmarna växt ihop med urinblåsan. Eller också hade jag fått cancer i urinröret. Eller också …. ja ni hajar. Så igårkväll var mina obehag så stora att jag inte kunde tänka på annat än Sjukdom och Död. Jag ringde till Vårdguiden – en utomförträfflig hjälp för Stockholmare som är osäkra på vart de ska vända sig med sina symptom och sjukdomar. I vanliga fall är de oerhört sympatiska och välsorterade, men igår träffade jag undantaget som bekräftar regeln. Ett megapucko. När jag berättade om mina symptom, dvs mina trängningar och dåliga allmäntillstånd berättade hon att jag drabbats av Nervös blåsa. Och gav mig en länk där jag kunde läsa på om mina bekymmer. NERVÖS BLÅSA? Alternativt kunde jag ha blivit drabbad av en degenerativ sjukdom som MS. Under det där samtalet kunde till och med jag – som är en STOR hypokondriker – inse att hon var helt fel ute. Det jag har är akut, fysiskt och behandlingsbart.

Så lite googlande, netdoktorstittande mm konstaterar jag att jag med stor sannolikhet har en urinvägsinfektion. Behandlas inte med antibiotika annat än vid hög feber, eller om det sprider sig till njurvägar. Istället dricker man mängder med vatten, pressad citron och tranbärsjuice. Om det inte hjälper inom några dagar går man till vårdcentralen. PUH.

Jag är ju som sagt både hypokondriskt lagd (vill till mitt försvar säga att jag råkat väldigt illa ut historiskt sett, så det är inte så konstigt) men dessutom tror jag på jämvikt. Om det nu visar sig att K är gravid så måste ju något annat gå åt helvete. Eller nåt. Det hade liksom varit så typiskt om jag skulle ta och bli dödligt sjuk nu!

Men istället gjorde vi idag ett nytt graviditetstest, för idag är officiella testdagen: och JA, K är fortfarande gravid.   🙂

Som ni märker är jag gräsänka. Jag har hur mycket tid som helst att läsa bloggar, skriva, och kolla oändliga mängder inspelade avsnitt av Criminal Minds. HÄRLIGT!

I går var vi barnvakt i några timmar åt 16-månaders S. Och vilken mysig kväll. Hon äter själv, hon smakar allt med god aptit och efter en stor portion av egen mat ville hon smaka vår. Ugnsbakad butternutsquash med stekt kyckling, samt lite starka ölkorvar. Mums sa S. För att ytterligare en stund senare svepa en stor flaska välling. Hon förhörde oss noggrant om alla Teletubbies, dvs vem som var vem. Och om vi svarade fel skrynklade hon ihop pannan och tittade på oss med stora blå ögon och provade igen. Så nu sitter dom! Jag som aldrig ens sett ett program, vet exakt vem som är vem. 🙂
Är det första delen i föräldrautbildningen jag klarat av nu?

Nu kallar ett glas citronjuice och en långfilm. Ha en fin helg!