Suck

Tintins slem verkar ha utvecklat sig till öroninflammation. Hon drar sig i öronen och är väldigt ledsen. Vi ser ingen direkt rodnad men hon är öm i käken och vid öronen. Gladys feber har sjunkit till 38,5 vilket gjort att hon åtminstone ätit lite välling idag.

Dessutom – mammorna börjar bli sjuka. K nyser och snörvlar och jag har ont i halsen och lederna. Blä blä blä blä.

Nu är kl 21 och vi firar den här lördagkvällen genom att gå och sova. Natti

Annonser

Inskolning?

Nä. Torsdagen var båda barnen hemma från dagis. Gladys hade 40-graders feber och Tintin hade inte sovit ordentligt pga allt slem. I dag gick Tintin och K iväg till förskolan. Gladys och jag bäddade ner oss i dubbelsängen och sov 3 timmar på förmiddagen! Vid 12:30 kom K hem med en slokande Tintin. Det hade inte funkat på vilan, hostan kom tillbaka och ställde till det..Så inskolningen får göras om nästa vecka Det är bara det att då jobbar K och hon kan inte vara ledig mer nu vid terminsstarten. Så jag får försöka fixa det själv. Det känns verkligen pissigt om jag ska vara ärlig. Jag tycker det funkar fint med delar av inskolningen, de sociala aktiviteterna funkar finfint. Ungarna trivs med fröknarna och med kompisarna, men ätandet och sovandet är problematiskt.
(Jag kommer att återkomma ang förskolematen i ett separat inlägg).

Det verkar som om ungarna har fått olika sjukor. Gladys har mycket hög feber och kräks när hon äter fast föda. Hon accepterar välling och får behålla det men inget annat. Tintin är feberfri men fruktansvärt snorig och slemmig i luftrören. Hon hostar när hon ligger ner.

Det kommer att bli en tung natt inatt. Hoppas hoppas att Gladys är feberfri i morgon, det är så hemskt att se den annars så glada ungen bara sitta och blinka med ögonen. Hon säger ingenting, hon bara sitter helt stilla och blinkar. Och jag hoppas så att Tintins hosta ger sig, så att hon åtminstone får sova ostört i natt.

Natti natti.

Inskolning

Våra vackra barn började på förskolan i går. En förskola som ligger lagom nära hemma, nära massor av parklekar och skogspartier. Det finns en stor innergård med mycket hörn som går att upptäcka, kullar att bestiga och sandöknar att smutsa ner sig i. Dagisgruppen består av 15 barn varav 9 är nya för i år. De allra flesta barnen är mellan 1 och 14 månader och alla utom våra och ett annat barn har minst en förälder från ett annat land, ex Nepal, Polen, Argentina, Nigeria, Somalia och Bangladesh. Ungarna ser ut som karameller i en godispåse, många vackra chokladfärgade bitar, några vita sockerbitar och så våra rödvita polkagrisfärgade småttingar. Två barn är muslimer, våra är hedningar och blivande buddister (i wish) och resten är en härlig salig blandning. Precis som det ska vara! Förskolegruppen är så himla underbart blandad och jag är helt lycklig över det faktumet. Det är tre heltidspersonal på 15 ungar (och jag klagar de dagar jag är ensam med mina huliganer) och även personalen är blandad. Avdelningsföreståndaren är en luttrad dam i 60årsåldern som sett allt. Hon är en enda trygg famn som t o m lilla Gladys vågade klättra upp i efter en timme eller två. Mellan-fröken är i min ålder och kommer från sydamerika (min favorit), hon har alltid ett leende på läpparna. Yngstafröken är en snygg, ganska blyg tjej som älskar barn. Hon är inte någon social torped gentemot föräldrarna men ungarna flockas kring henne. Me like!!

I går när vi varit på förskolan mellan 9-15 var hela familjen helt slut. Det blev hämtmat i thaikiosken och flickorna somnade nästan en timme tidigare än vanligt. Jag knallade iväg till styrelsemöte i bostadsrättsföreningen bara för att bli hemkallad en timme senare. Tintin var sjuk. Så slemmig att det var omöjligt för henne att ligga ner. Så natten har varit i vankandets tecken. Ledset, sjukt litet rödhårigt barn. Vid 5-snåret i morse larmade Gladys. När jag hämtade henne brände jag mig nästan på den 40-gradiga pannan. Lilla älsklingen är också sjuk, dock utan snor. Så inskolningen fick ett snöpligt slut – för den här gången. Vi får se hur det fortskrider.

nä nu är det inte rättvist

Jag är ju sjuk. Riktigt jäkla dyngförkyld men äntligen äntligen börjar ungarnas förkylning ge sig. Gladys snor är numera klart och inte så frekvent och Tintin lekte så glatt i går. Men i morse ville hon sova vidare när Gladys vaknade. Och efter en timmes lek efter morgongröten ville hon gå och lägga sig. Skumt.
Nu vet vi varför – lilla älskade Tintin är sjuk. IGEN! Jätterosslig, snorig men har ännu inte feber. Nu tycker jag faktisk synd om oss, vi har inte haft en hel frisk dag mellan de TRE förkylningarna. Jag fattar inte varför vi blir så drabbade, vi har inte barnen på dagis, vi åker sällan kommunalt med de små, vi har en god handhygien (de vuxna, barnens är förstås bedrövlig) och vi undviker förkylda människor. Varför varför varför? Nu börjar orken tryta på allvar. Vi sover dåligt när barnen är friska, gissa hur vår sömn är när någon eller båda flickorna är sjuka?
Stackars stackars Tintin. Stackars stackars oss.

Jaja..

En fin vän gratulerade mig till att ha blivit av med helveteskärringen på jobbet. Och avslöjade i samma sekund att hon hittat min blogg. Jag kan nog konstatera att jag kan sluta låtsas att jag är anonym. Jag får anta att ni som läser vet vem jag är. Och det är ok. Och den fina vännen är naturligtvis välkommen att fortsätta läsa 🙂

Ja, vad händer hos Regnbågsmamman? Gladys fick hög feber för några dagar sedan. Först trodde vi det var tänderna för hon visade initialt inga tecken på förkylning. Men det var det. Snor snor snor. Gladys sov i nästan två dygn innan febern gav vika och nu är det Tintins tur att bli sjuk. Hon är vissen, har hög feber och gråter mellan tupplurarna. Hon sover och sover och sover dagtid och gnäller och gråter och gnäller nattetid. Hon äter åtminstone men Gladys matvägrar fortfarande, endast flytande ersättning går ner. Hon har regredierat, suger på huden hon kommer åt, pickar när hon kommer nära och söker bröstet. Och även om hon är feberfri är hon fortfarande sjuk. Väldigt medtagen och väldigt gnällig. Älsklingarna.

Vi turas om att tillbringa dagarna på golvet med ledsna småttingar i famnen. Jag känner mig otillräcklig, min famn är för liten för två små och jag skulle sannerligen behöva ett halvdussin armar till.

Alla sorters reserver är slut nu. Vi har vaknat varje timme varje natt i mer än en vecka nu. Med början i natt så delar vi mammor på oss, vi sover halva natten i det avsides belägna källargästrummet. Och på söndag kommer en av mormödrarna till Stockholm efter sin resa – då kan vi kanske få några timmars avlastning.
Och i går fick jag besked att min jämnåriga kollega som drabbades av malignt melanom för ett år sedan nu tillbringar sina sista dagar i hemmet i sällskap av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet). Fy fan.

Sjuk sjukare sjukast

Nu är Tintin lite piggare, men Gladys är helvissen. Hon lämnar inte famnen och måste man pga nödfall sätta ner henne på golvet storgråter hon tills hon blir upplyft igen. Hon äter ingen fast föda och sist när hon drack ersättning kräktes hon ner både mig och K samt hela soffan. Tack och lov för tvättbar klädsel.

Bricanyl, Alvedon och Nezeril är mina husgudar. Jag tillber er. Låt mina barn bli friska snart för det är så jäkla synd om dem.

Stackars stackars oss..

Igår hade flickorna barnvakt medan vi firade min styvfars 70-årsdag på lokal. Ks pappa och hans fru tog god hamn om flickorna.

Men när vi kom hem vid 20.30 var Tintin uppe. Hon var varm, hostig, blankögd och snoret strömmade i strid ström.  Det blev en tuff natt. Trots mormors kokböcker under huvudändan på spjälsängen vaknade Tintin ungefär var tionde minut mellan kl 22 och 02. Hon kunde inte andas när nappen var i munnen och kunde inte sova om nappen inte var i munnen. Jobbigt läge. Hon somnade trots allt vid 2 och sov i ett par tre timmar innan hon vaknade för morgonen.

Idag har hon varit superhängig, inte jättehög feber men blankögd och extremsnorig. Hostat. Inte ätit och knappt druckit. Nyst var tredje minut och hennes näsa är illröd av allt torkande. Vi försöker att begränsa våra instinkter att torka hennes ansikte torrt från snor, men hon är själv otroligt störd över flödet.

Kvällen har hittills ägnats åt att bära omkring på henne i halvsittande läge. Då somnar hon, men så fort jag lägger ner henne vaknar hon och gråter hysteriskt.

Det värsta är att vid 17-tiden idag började Gladys nysa. Sannolikheten är nog 100% att även hon blir sjuk, de använder ju varandras nappar och suger på varandras händer emellanåt. Jag inser – jag kan inte ta hand om två mycket sjuka små flickor själv. K måste också vara hemma från jobbet i morgon – det funkar inte annars. Måtte de små älsklingarna tillfriskna snabbt, det är fruktansvärt att inte kunna hjälpa dem må bättre.