Potta

Vi har en potta som står i badrummet. Vi pratar nästan aldrig om den, men ungarna vet vad den är till för. Ett par gånger har Tintin bett om att få sitta på den, men utan att det har blivit något som helst resultat. Hon sitter i fem sekunder och sen upp igen.

I går när jag var på toa kom hon och ville sitta på pottan. Hon satte sig och tralalala… hon gjorde både det ena och andra. Bara så där. Herregud. Jag vill lägga upp bevis på Facebook, skrika över taken över hennes bedrift! Jag är så stolt! Duktiga lilla Tintin.

Annonser

It’s a first for everything

Å vilken fin påskhelg vi haft. Familjen tillsammans. Massor massor av tid att följa småttingarnas lust. Gå vart de vill. Göra det de vill.
Vi har varit hemma i området och fixat i trädgården. Klättrat i gungställningar och lekt i sandlådorna. Grillat korv. Druckit kaffe ur termos. Både jag och K älskar utomhusliv. I höst blir det skogspromenader med kantarelljakt för hela familjen. 🙂 Sånt enormt mys!

Vi har förstås inte hunnit allt vi skulle hinna. Vi har inte tömt och packat och flyttat grejer som vi hade tänkt, men vi har fått prata med våra barn. Vi har kramats och sovit. Ätit och pysslat. Det är otroligt viktigt. Ungarna pratar jättebra nu. Gladys ligger lite före Tintin, antagligen för att hon hela tiden vill ha vår uppmärksamhet. Tintin sitter gärna för sig själv i ett hörn och läser en bok, leker med nallarna eller bara fixar något. Hon är så självständig den lilla älsklingen. Det är inte Gladys. Hon vill vara tillsammans. Helst sitta i knät.

I lördags pratade Tintin i telefon för första gången. Tidigare har hon suttit och lyssnat på när Momma/Mormor/Morfar eller någon ringt, men den här gången så sa hon ”hej Momma! Badar. Bye bye”. Och Gladys fick ett skrapsår på knät för första gången i går. Vi hade lite påsklunch för Ks släktningar och våra uppklädda ungar sprang iväg till lekparken i vita strumpbyxor. Med vår välsignelser såklart. En regel gäller härhemma, barnens kläder (oavsett om det är klänning, byxor, stil och färg) ska vara lekvänliga och lektillåtna. Inte sitta fint och låta bli att smutsa ner sig. Ju smutsigare kläder – desto roligare har de sannolikt haft. Gladys hade bråttom när hon skulle springa ifatt Tintin och Storkusin Gurkan och trillade inte bara en gång utan två på sitt ena knä. Jag kände mig så stolt! Jag har en dotter med skrapsår på knät! Hennes första. Min fina duktiga älskade dotter. Som ligger och pussar min arm i mörkret när hon inte kan somna om ordentligt. Som borrar in sin panna i min kind. Som kryper så nära så nära när hon ska sova. Som tankar energi genom att sitta i famnen och gosa. Vår lilla kramgosa.

Ja. Vad mer? Inget. På tisdag nästa vecka kommer fotografen och fotar vårt hem. Sen kör vi. Hoppas av hela vårt hjärta att försäljningen går fort och bra. Vi behöver komma vidare känner jag mer än någonsin. Nu är det dags.

Ojdå

Tjatet börjar redan vid frukost. Tintin skanderar ”BABA, BABA, BABA” samtidigt som hon drar i pyjamasen. Hon vill absolut bada. Det är den bästa stunden på dagen. Och när middagen serveras 10 timmar senare så hinner hon knappt äta upp förrän hon börjar dra i den nerkletade tröjan och ropa ”BABA, BABA, BABA”.  Vi har gett upp kampen. De får bada varje dag numera, fastän det är dåligt för miljön, klimatet och ömtåliga bäbishudar. Men stunden de är i badet är också en underbar samvaro med de två ljuvligaste ungarna i universum. Och den som inte umgås får nöjet att totalsanera köket efter huliganernas framfart. Det är skönt att få göra det ostört.

Idag satt jag och pratade med mina rödlockiga döttrar. Gladys gav mig stora blöta pussas. Tintin tvättade av mig i ansiktet med en tvättlapp. Sen satt de mest där i vattnet och lekte med vattenkannorna, bakformar och plastbyttor. Plötsligt säger Tintin ”MIN” och greppar favoritbakformen. Gladys ser förvånad ut. Då tar Tintin den gula kakformen som ser ut som en ko ur Gladys hand och säger ”MIN” även om den. Och för att manifestera sin äganderätt så tar hon den bakom ryggen. Det var första gången någon av dem gör så. Jag misstänker att det här är en ganska jobbig fas vi har framför oss, nu börjar nog den stora maktkampen.

Sång

Idag var vi ute på skärgårdsutflykt tillsammans med min mamma och hennes sambo.  Tintin och hennes Momma gick iväg en stund och när de kom tillbaka hade Tintin lärt sig något nytt – att sjunga! Utan ord, men med tydlig melodi. Vår älskade lilla unge som älskar musik, nu kan hon sjunga!

Ett kliv framåt

Jo, inatt sov Gladys hela natten! Jag märkte det genom att flaskan stod kvar orörd i kylen när jag klev upp vid 05:10. Ja, det är den tiden Gladys vaknar, varje morgon. Sommartid, vintertid – hon vaknar prick 05:10. Pigg och glad, vilket är mer än man kan säga om mitt morgonhumör.

Men anledningen till att vi inte lagt märkte till Gladys ätande eller inte är att Tintin grät sig genom natten. Eller gallskrek sig genom den kanske man kan säga. Det började vid 23 och höll på till framåt fyratiden. K var klok nog att skicka ner mig i källaren och det tysta gästrummet vid midnatt, för då kunde jag lösa av henne halvvägs. Tintin hade ont någonstans. Kanske var det magknip, kanske är det någon dold tand som är på väg upp men en Alvedon senare så var hon åtminstone lugnare. Sen fick hon lite sång och massor av mat (ja, nödsituationer går utanför alla intentioner) och så småningom kunde hon somna om. Men någon djupsömn blev det inte.

Jag vill ändå säga att vi tror att det vänt. Tintin är lugnare vid läggningarna, hon är inte aggressiv längre och även om hennes läggningar är långdragna så känns de hanterbara. Och som sagt – Gladys sov utan mat, hela natten!

Tintin har annat för sig. Idag tog hon sina första steg. Hon har de senaste dagarna övat på att stå utan stöd och är oerhört stabil. Hon står t o m stadigt i badkaret trots Gladys plaskande. Det är så himla roligt att se när de bemästrar någon ny kunskap – Tintins leende var fantastiskt när hon tultade iväg mot K. Fina fina Tintin.

MEN?

när började båda barnen krypa uppe på knäna och händerna? De ålade ju omkring här i går (tror jag). Det var min mamma som sa det på telefon att hon sett det och när jag kollade så – jovisst. Bägge ungarna kryper. Fast när de får bråttom tar de militarystyle – ålar.

Lilla Gladys är så mammig. När K går på toa på morgonen börjar hon gråta utanför. Hon nöjer sig inte förrän K kommer ut eller jag lyfter upp henne i min famn. I kväll gjorde K misstaget att gå upp på övervåningen för att fixa en sak och då bröt Gladys ihop. Jösses vad ledsen hon blev. Det spelar liksom ingen roll vem det är som försvinner, det är själva försvinnande som är jättehemsk. Stackars lilla Gladys.

Tintin hon har blivit lite tuffare sista tiden. Tidigare när Gladys tog hennes napp, leksak, kex eller strumpa så började hon gråta. Nu är hon lika duktig på att stjäla saker som sin syster. GO TINTIN!!