Om Regnbågsmamman

Jag är en ovanligt vanlig kvinna som är var ofrivilligt barnlös.  Efter att ha genomlidit år av försök till barn, med heminseminationer och IVF, fick jag till slut ge upp. Efter att ha förlorat allt – tro, hopp och kärlek, dök K upp i mitt liv, och ganska snart frågade hon om jag ville ha barn med henne. Vi försökte få barn, trots att det nästan var outhärdligt att ge sig in i det hela igen. Men samtidigt var det helt nödvändigt.

Vi gjorde fem inseminationer och fyra IVF-behandlingar. En graviditet (december 2009) som ledde till missfall (februari 2010). Den 14 december 2010 testade vi plus igen, men konstaterade i januari 2011 att graviditeten avstannat – igen. Missfall konstaterat.

Den sista landstingsfinansierade behandlingen avslutades i maj 2011.
Juli 2011 kunde vi konstatera att vårt äktenskap inte klarat av de hårda prövningar vi utsatts för.  Min fru gick sönder och lämnade mig.

*********************************************************************************************

Efter en kort tids separation fann vi kärleken och varandra igen och lever nu tillsammans med fokus på Här och Nu. Och vi är lyckliga. Här och Nu.
Vår familj utökats med två mirakel. I maj 2012 föddes tvillingflickorna Tintin och Gladys efter ett självfinansierat allra allra sista IVF-försök. Snacka om utdelning!

*********************************************************************************************

Happily ever after? No. Efter 10 år tillsammans varav 8 som gifta så är vi nu skilt oss. Vi bor i två lägenheter ca 200 meter från varandra. Barnen bor hos oss mig varannan vecka. Jag håller på att hitta mig själv och mitt nya liv. Det är ömsom ljust i horisonten, ömsom nattsvart.

Det här är mitt andningshål. Det som står i min blogg är inte alldeles sant och inte heller alldeles osant. Den är som den är.