jag lämnade barnen på dagis. Jag sa hej då, pussade dem bägge och sen vände jag ryggen till och gick. Jag vet inte om de grät för jag vågade inte vända mig om. Jag som är en sån snyftmamma vände mig inte om. Kalla, dumma jag.
Om en timme ska jag hämta hem Gladys som gör kortvarianten idag, dvs ingen vila på dagis. Hon ska till hemmets trygga famn och sova. Tintin ska försöka sova hos fröknarna. Vi får väl se hur det går.
och ett stort fett bakslag. Men vi fortsätter att kämpa. Idag var ungarna övertrötta, Tintin hade haft superkul på dagis och hade verkligen svårt att varva ner när vi kom hem. Funderar på att uppmuntra en liten mikrosömn i vagnen på vägen hem. De sover bara 1,5 timme på vilan (mot tidigare 2 + 1 timme).
Tittar in i barnkammaren. Gladys sover med bägge benen hängande ut mellan spjälorna. Håret är svettigt och väldigt rödlockigt. Tintin sitter upp – sovande och förvirrad. Trasmattan ligger inte längre där jag la den, den har glidit ner (blivit bortsparkad) så jag lägger henne ner och ger henne nappen. Hon somnar om. Trasmattan lägger jag på soffan – den har gjort sitt för ikväll. Ska prova i morgon igen. Barnet sover vidare.
I dag var jag på utbildning. På en fikarast berättar jag för kollegorna om Tintins sömnproblem, om hennes insomningsproblem, om hennes ovilja att sova. Jag berättar att jag ska ringa BUP, kanske prova bolltäcke.
”- ja gör det” – sa min kollega. ”Eller lägg en dubbelvikt trasmatta över ungens ben och rumpa – det ger samma effekt”. Gissa vem som nu sover och snarkar under en dubbelvikt brandgul trasmatta inne i sin säng? Gissa vem som somnade 18.50?
JAG STRUNTAR I OM DET ÄR EN ENGÅNGSFÖRETEELSE, DET GER HOPP! HOPP ÄR HÅRDVALUTA I REGNBÅGSMAMMEHEMMET. MIN ÄLSKADE LILLDOTTER SOVER GOTT OCH LIGGER ALLDELES STILLA.
Det är antagligen alldeles för bra för att vara sant. Men just nu sover hon.
Idag har jag haft en vidrig dag. Lilla Gladys insjuknade (igen) medan vi var på inskolning (igen) och den här gången blev det akut till vårdcentralen för snabb behandling av galopperande nässelfeber. Ajajaj vad barnet var visset.
Tintin blev kvar hos fröknarna på förskolan och hade det lajbans. En social och självgående unge. Busig och omtänksam. Försigkommen och glad. Och nu kommer vi till pudelns kärna – hennes nattningar gör mig, oss galna! Vi kan konstatera att hon hennes insomning aldrig funkat och det går inte åt rätt håll.
En typisk Gladysinsomning: 18.30 nervarvning, lugn musik på spotify och lugna mammor. Lugna röster, lugna rörelser. Nattblöja och pyjamas på. 18:45, nattsaga och gos i soffan. 19.00 D-droppar och välling. 19.05 går vi in i dubbelsängen med Gladys och hon somnar nära någon av oss på ca 10 minuter, ibland snabbare och någon gång tar insomningen 20 minuter. Det händer att hon somnar redan i vällingsätandet och då lägger vi ner henne i hennes säng där hon sen sover gott för natten.
En typisk Tintin insomning: Ser lika ut fram till 19.05 då hon fått välling och D-droppar. Oftast accepterar hon att läggas i sängen, hon är trött som attan och tar nappen och gosedjuret Fantis och somnar. I tre-10 minuter ungefär. Sen studsar hon upp det där förfärliga djungeldjuret som stör Kalles filmning av fåglar på julafton. Hon tjoar, studsar, kastar ut saker ur sängen, kastar nappen osv. När vi tittar in blir hon förtjust och kastar sig på kudden och låtsas sova (ofta missar hon kudden och far rakt in i spjälorna med ansiktet och börjar då förstås gallskrika). Hon ligger inte still en enda sekund. Om K går och bär henne i famnen samt sjunger Corneliusvisor i ca 2 timmar somnar hon. Men Tintin börjar bli för tung för att K ska orka, dessutom så behöver barnet sova! Vi har försökt lägga henne på samma sätt som Gladys, dvs nära en mamma i dubbelsängen men hon får samma clownaktiga beteende där. Hon snurrar, sparkar, tjoar, skriker och vägrar att för en sekund vara stilla. De kvällar som både jag och K är hemma kan vi turas om, för tro mig vi blir GALNA på henne. Men de kvällar någon av oss är hemma själv blir situationen outhärdlig. Och det går som sagt åt helt fel håll.
Vi har försökt lägga henne tidigare för att hon inte ska bli övertrött. Vi har försökt lägga henne senare för att hon ska vara väldigt väldigt trött. Vi har försökt med mild fasthållning, vi har försökt låta henne vara. INGET FUNKAR OCH NU BÖRJAR VI FÅ NOG!
HJÄLP! Snälla ni, kom med råd. Vi är vi vägs ände snart och jag fingrar mer och mer på BUP-lappen som BVC-sköterskan stack åt mig när jag försökte beskriva problemet. Men måste jag verkligen ta den vändan med Tintin? Hjälp!
Tintins slem verkar ha utvecklat sig till öroninflammation. Hon drar sig i öronen och är väldigt ledsen. Vi ser ingen direkt rodnad men hon är öm i käken och vid öronen. Gladys feber har sjunkit till 38,5 vilket gjort att hon åtminstone ätit lite välling idag.
Dessutom – mammorna börjar bli sjuka. K nyser och snörvlar och jag har ont i halsen och lederna. Blä blä blä blä.
Nu är kl 21 och vi firar den här lördagkvällen genom att gå och sova. Natti
Nä. Torsdagen var båda barnen hemma från dagis. Gladys hade 40-graders feber och Tintin hade inte sovit ordentligt pga allt slem. I dag gick Tintin och K iväg till förskolan. Gladys och jag bäddade ner oss i dubbelsängen och sov 3 timmar på förmiddagen! Vid 12:30 kom K hem med en slokande Tintin. Det hade inte funkat på vilan, hostan kom tillbaka och ställde till det..Så inskolningen får göras om nästa vecka Det är bara det att då jobbar K och hon kan inte vara ledig mer nu vid terminsstarten. Så jag får försöka fixa det själv. Det känns verkligen pissigt om jag ska vara ärlig. Jag tycker det funkar fint med delar av inskolningen, de sociala aktiviteterna funkar finfint. Ungarna trivs med fröknarna och med kompisarna, men ätandet och sovandet är problematiskt.
(Jag kommer att återkomma ang förskolematen i ett separat inlägg).
Det verkar som om ungarna har fått olika sjukor. Gladys har mycket hög feber och kräks när hon äter fast föda. Hon accepterar välling och får behålla det men inget annat. Tintin är feberfri men fruktansvärt snorig och slemmig i luftrören. Hon hostar när hon ligger ner.
Det kommer att bli en tung natt inatt. Hoppas hoppas att Gladys är feberfri i morgon, det är så hemskt att se den annars så glada ungen bara sitta och blinka med ögonen. Hon säger ingenting, hon bara sitter helt stilla och blinkar. Och jag hoppas så att Tintins hosta ger sig, så att hon åtminstone får sova ostört i natt.
Natti natti.
Våra vackra barn började på förskolan i går. En förskola som ligger lagom nära hemma, nära massor av parklekar och skogspartier. Det finns en stor innergård med mycket hörn som går att upptäcka, kullar att bestiga och sandöknar att smutsa ner sig i. Dagisgruppen består av 15 barn varav 9 är nya för i år. De allra flesta barnen är mellan 1 och 14 månader och alla utom våra och ett annat barn har minst en förälder från ett annat land, ex Nepal, Polen, Argentina, Nigeria, Somalia och Bangladesh. Ungarna ser ut som karameller i en godispåse, många vackra chokladfärgade bitar, några vita sockerbitar och så våra rödvita polkagrisfärgade småttingar. Två barn är muslimer, våra är hedningar och blivande buddister (i wish) och resten är en härlig salig blandning. Precis som det ska vara! Förskolegruppen är så himla underbart blandad och jag är helt lycklig över det faktumet. Det är tre heltidspersonal på 15 ungar (och jag klagar de dagar jag är ensam med mina huliganer) och även personalen är blandad. Avdelningsföreståndaren är en luttrad dam i 60årsåldern som sett allt. Hon är en enda trygg famn som t o m lilla Gladys vågade klättra upp i efter en timme eller två. Mellan-fröken är i min ålder och kommer från sydamerika (min favorit), hon har alltid ett leende på läpparna. Yngstafröken är en snygg, ganska blyg tjej som älskar barn. Hon är inte någon social torped gentemot föräldrarna men ungarna flockas kring henne. Me like!!
I går när vi varit på förskolan mellan 9-15 var hela familjen helt slut. Det blev hämtmat i thaikiosken och flickorna somnade nästan en timme tidigare än vanligt. Jag knallade iväg till styrelsemöte i bostadsrättsföreningen bara för att bli hemkallad en timme senare. Tintin var sjuk. Så slemmig att det var omöjligt för henne att ligga ner. Så natten har varit i vankandets tecken. Ledset, sjukt litet rödhårigt barn. Vid 5-snåret i morse larmade Gladys. När jag hämtade henne brände jag mig nästan på den 40-gradiga pannan. Lilla älsklingen är också sjuk, dock utan snor. Så inskolningen fick ett snöpligt slut – för den här gången. Vi får se hur det fortskrider.
Vi har två herrbekanta. Två ovanliga vänner. De är ovanliga för att de är så otroligt fina personer. Jag lärde känna dem på en föräldrakurs i RFSLs regi någongång 2003, då var jag där i sällskap av min dåvarande sambo och en killkompis som var pappaaspirant. Exsambon har jag idag ingen kontakt med och killkompisen försvann långt innan separationen var ett faktum. Men dessa killar är idag två av mina bästa vänner.
När flickorna var små och vi var utmattade bortom sans och vett kom de helt oannonserat en kväll och knackade på. Med sig hade de glasspaket, strutar och strössel. Paket till tjejerna och godsaker till mammorna. Reser de i världen (vilket de ofta gör) så handlar de alltid något fint till Tintin och Gladys. De kan t ex stoltsera i nya Paul Smith-dräkter i regnbågsfärger inköpta i New York.
Idag var vi hos våra vänner på kräftlunch. De hade fångat egna kräftor, kokat egen lag och det smakade fantastisk. De hade bakat västerbottenpaj. Det fanns snaps och öl, kaffe och hallonpaj. När vi skulle åka hem fick jag med mig tre burkar nykokta kräftor att frysa in till vintern. Herregud, vilken rikedom!
De har inga barn. De orkade inte ge sig ut på jakt efter en kvinna att dela sitt föräldraskap med och det var inte heller det som de önskade. De ville bli föräldrar tillsammans. Surrugatsituationen såg annorlunda ut för 10 år sedan också, då fick man räkna med kostnader på ca 1 miljon för en surrugatgraviditet i ex USA. De pengarna har inte mina vänner. Så de tog inga mer steg framåt. De blev aldrig föräldrar. De kommer inte att bli föräldrar. Men medan jag smaskade kräftor till lunch lekte de oavbrutet med mina barn. Gladys promenerade hand i hand med en av dem ner till stranden. Gladys är en ganska reserverad tjej, men det gick bra idag. Tintin satt i en av farbrödernas knä och chillade när vi andra käkade hallontårta. Och sen fick båda farbröderna pussar av småtjejerna när vi skulle åka. Fina fina vänner.
Ungarna pratar för fullt nu. Vi begriper inte många ord, men tack vare deras utmärkta kroppsspråk lyckas vi identifiera att de vill ha vatten, klättra upp, använda mobiltelefonen, få nappen, bli upplyfta, se ett annat program på datorn osv.. Men det är helt klart fler och fler ord som börjar formas i deras små munnar.
De lär sig annat också. Klättra, äta själva, dricka ur glas, sätta på sig skor, öppna lådor. K brukar ligga på golvet och låta Tintin gå balansgång på hennes ben, sedan magen och till sist bröstkorgen. K håller henne i händerna men Tintin har utmärkt balans. I går hörde jag ett förtvivlat skrik ifrån köket. Där låg Gladys i godan ro och läste en bok när Tintin helt plötsligt klev upp på hennes mage och började gå balansgång. Inte skönt. Och vad förvånad Tintin blev när jag snabbt som attan lyfte bort henne.
Regnbågsmammans liv och leverne 