Syskonkärlek

Igår fick Gladys feber. Såpass att hon gick och lade sig för att sova helt spontant och redan vid 18-tiden. K får vabba.

När vi klädde på Tintin i morse och berättade att Gladys skulle stanna hemma såg hon väldigt bekymrad ut. Skulle vi ta henne till doktorn? Skulle hon få medicin? Skulle även hon stanna hemma? Nej, vi försäkrade henne om att Gladys snart skulle må bättre och att hon säkert kommer till förskolan om någon dag.

Sen när barnen skulle skiljas åt så tog det säkert 5 minuter av gos, pussar, kramar, hästgos, ugga mugga och så mer puss och kram. Så himla fina! Men Tintin verkade snarast glad av att få gå på förskolan själv. Hon får ju så mycket uppmärksamhet när hon inte har syrran med sig 🙂

Annonser

Stolt mor

Igår när jag skulle hämta barnen på förskolan så träffade jag på en förskolelärare vid grinden. ”kolla Tintin, hon kämpar på!” så hon.

Och jag kunde, utan att Tintin såg mig, kolla vad som var på g.
Hon hade hämtat en alldeles ny fotboll, en stor vit ur förrådet. Nu var det en stor femåring som blev väldigt sugen att spela fotboll. Med bollen som Tintin höll i famnen. Så det pågick en liten katt- och råttalek just nu. Men Tintin gav sig inte. Vid något tillfälle försökte femåringen att ta den men då sträckte Tintin fram handen och sa STOPP – det är MIN boll. Och femåringen stannade faktiskt. Tintin verkade inte vilja göra något särskilt med bollen. Hon ville bara hålla den. Och jag blev så himla stolt när hon stod på sig. Heja Tintin!

När jag väl gjorde mig synlig så släppte hon i och för sig bollen direkt och sprang obekymrat vidare, men ändå. Det krävs mod att stå på sig när någon som är större vill ta vad man har.

Sånt gör mig ledsen

Jag läser att vänners barn börjar tjata om förskolan redan när de vaknar för de är så ivriga att gå dit. Att de försöker smita dit på helger osv.

Så har inte vi det. Våra barn börjar ofta tjata om att de är sjuka redan kvällen innan, att de nog inte kan gå till förskolan. Och på morgonen när jag lämnar är barnen alltid alltid ledsna mellan bilen och förskolans dörr. När vi väl är inne i omklädningsrummet brukar det förändras, då blir ungarna glada igen och när vi är inne på avdelningen blir det full fart mot leksaker och personal. Jag lämnar alltid glada barn. Men det känns inte bra. Förstår inte vad felet är. Kan det helt enkelt vara så att förskolan är ok, men att de vill vara med mig? Hoppas att det är så. För det är en förfärlig känsla om det är något som är fel på förskolan. Jag som förälder är tvärtom väldigt nöjd med förskolan. Jag gillar det jag ser och upplever.

Tvillinghyss

Barnen har sedan några månader en märklig lek för sig. De klär av sig alla kläder, lägger blöjan åt sidan och sen springer de omkring på övervåningen och skriker ”dälte, dälte, dälte”. Tonläget och melodin är ungefär som när galningen knivhugger genom duschdraperiet i Psycho. Just ja, de håller en hand för snippan och den andra för rumpan när de springer omkring. Märkligt. Undrar om vi någonsin får veta vad det hela går ut på och om dälte är något särskilt?

Utveckling

I helgen så ropade Gladys på mig från övervåningen. Det var en uppfordrande röst så jag skyndade mig upp. Min stora stolta unge hade klätt av sig alla kläder, tagit av sig blöjan, satt sig på pottan och gjort både A och B och ville nu visa och sen bli torkad i rumpan. Jösses vilka framsteg de gör!

Tintins nya grej är att hon kommer med överraskningar. ”mamma ja ha gjort överraskning te dig”. Oftast är det en teckning med stora svepande krittag som föreställer en hund. Eller en kråka. Eller ett ögonbryn. En kväll när jag hade en ganska tröttsam läggning och ungarna bara rev ner handdukar, sprang omkring, kastade saker så ropade jag STOPP!
– Nu får ni göra lite mysigt i sovrummet innan vi läser saga. Och då började lilla Tintin bädda båda sängarna. Hon vek täcket ordentligt, lade Fantis på sin kudde och Apis på Gladys kudde. Så ordentligt (och förvånande för vare sig jag eller K har lärt dem att bädda. Vi bäddar ytterst sällan. Nästan bara när vi antingen har Kungen på besök eller när städfirman kommer. Och Kungen har hittills inte varit på besök.)

De pratar fortfarande gulligt. Gladys dricker mlöjk. Och har grönskallar (dödskallar) på tröjan. Tintin pratar tyvärr väldigt grötigt och det är ganska svårt att höra vad hon menar, stundtals blir hon väldigt arg och frustrerande när hon inte blir förstådd eller vi gissar fel för många gånger. Men det går långsamt framåt. Och hon har ett stort ordförråd.

Mamma igen

Jo, mamma har ju sina ångestepisoder. Min mamma har jobbat på kontor i hela sitt liv. Hon har hållit ordning på lärare, rektorer, arkiverat, strukturerat, läst avtal, dokumenterat, stenograferat, räknat löner, pensioner, fixat försäkringar och varit jävligt bra på allt detta. Nu får hon ångest av att öppna ett kuvert. Eller försöka deklarera. Allt som har med hennes gamla arbetsuppgifter att göra gör henne sjuk.

Men nu har jag hjälpt henne att deklarera. Det gav henne omedelbar ordning i universum igen och nu mår hon bättre. Fast det är lite virrigt, vi har som vanligt spelat en massa kort med henne och styvfar när barnen somnat och vi fick under flera tillfällen påminna henne om vilket spel vi spelade för hon blev stundtals väldigt förvirrad. Och hon gick vilse hemma hos oss igen. 😦

Men på söndagen fick jag barnvakt några timmar så att även jag kunde vara nere i vår tvättstuga och skruva köksskåp. Jo, för vi håller på att bygga en helt ny tvättstuga i det som tidigare var ett garage. Det blir så sjukt bra! Love it!

Bonus

Som ni vet bytte K jobb i februari. Sviterna från lärarjobbet sitter fortfarande i. Men hon jobbar mindre, är gladare på dagarna och sover bättre på nätterna. Och vet ni – hon och jag jobbar bara 5 busstationer från varandra så nu är det t o m möjligt att äta lunch tillsammans ibland. I förra veckan gjorde vi det. Vi åt en hel måltid tillsammans och kunde prata om saker som vi inte hinner med i vår vardag. – vad vill du göra i sommar älskling?
– ska vi ha kalas när barnen fyller år? – hur ser du på vårt mjölkdrickande, ska vi sluta? – hur går ditt projekt och hur är din chef som chef egentligen? – om vi startade ett gemensamt företag, vad skulle företaget ha som affärsidé?

Och genast blir jag så mycket mer kär i min fru. För hon är så snygg. Och smart. Och sen är hon hysteriskt rolig också. Om ni får tillfälle – be henne imitera en valross. 🙂