Pysselkväll

Efter jobbet mötte K upp mig och så gick vi äntligen och fick vår svininfluensevaccinationsspruta (puh vilket ord!). Inga allvarliga biverkningar – so far.

Sen satt jag och K på varsin sida köksbordet och ägnade oss åt pyssel. Våra hemsnickrade bröllopsinbjudningar blev nästan helt färdiga. Och de blir jättefina! Jag skulle bli jätteglad om jag fick en sån fin inbjudan. Och då har man väl ändå hamnat rätt när det gäller utseende och form?

Restaurangvalet för bröllopsmiddagen är också gjort. Vi proväter där (igen) på fredag.

Och i morgon ringer jag tillbaka till den tjej som ska sjunga i kyrkan för att kolla vad hon tycker om arrangemang och annat. Spännande!

Ironi, eller vem jäklas?

Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag skriver det här. Vi började testa för ägglossning dag 12, för att vara säkra på att inte missa ägglossningen. K är regelbunden som en klocka, dag 13 klockan 22 brukar hennes teststicka visa positivt resultat, och därför var det bara en extraordinär säkerhetsgrej som gjorde att hon testade en dag innan. Men inget dag 12. Inget dag 13. Vi reste ner till Köpenhamn i lördags morse, testade och nej. Negativt även dag 14. Vi testade mitt på dagen, på kvällen och morgonen därpå. Söndag eftermiddag och fortfarande negativt besked. Sen reste vi hem.

Så det blev ingen insemination den här gången. Vad fan hände? Känner mig jätteledsen och besviken och förstår ingenting, hur kan ägglossningen bara utebli?

Vi hade en väldigt fin helg. När vi förstod vartåt det barkade tog vi hand om varandra, strövade i hällregn genom trånga gränder, käkade fantastisk middag på romantisk restaurang, drack dyrdrinkar i hotellbarer och trivdes. Men vi längtar efter en liten bäbis. Nu vet vi inte när nästa gång blir. Kanske väntar vi till efter bröllopet, kanske gör vi ett försök till. Men det blir nog bara ett inseminationsförsök till, sen kör vi IVF. Vi är trötta.

Tredje gången gillt?

Nästa helg reser vi återigen iväg till Köpenhamn och Storkkliniken. Vi har fått svar på hormonproverna och K har utmärkta värden. Nu hoppas vi förstås att det blir tredje gången gillt. Vad underbart det vore med ett positivt graviditetstest strax före jul!

Tiden går, vi promenerar med våra stegräknare och jag leder tävlingen. Den som vinner blir bjuden på middag av förloraren. Jag vill gå på Gondolen älskling! Hör du det?!

Om du vinner äter vi något enkelt hemma. Hrmft, fast det är ingen risk för jag är sjukt tävlingsinriktad nu. Jag vill vinna!

Min älskade har åkt i väg på jobb en vecka och jag försöker göra klart bröllopsinbjudningarna. Mycket jobb är det, men oj vad nöjda vi blir! Det blir en stor mottagning, vi har fått sålla ordentligt men det slutresultatet känns jättebra. Och nu försöker vi hitta ett bra ställe för middagen. Vi blir 14 pers, och det får gärna vara väldigt informellt. Gott, glatt och trevligt.

Bröllopsklockor ringa..

Nu när K är hemma prickar vi av en massa todos på listan.

Beställa ringar – FIXAT!
Ringa församlingen och ändra från Välsignelse av partnerskap till Vigsel – FIXAT!
Bestämma hur inbjudningarna ska se ut – FIXAT!
Bestämma gästlista – inte klart, men på gång.
Bestämma vad vi ska bjuda på på mottagningen – FIXAT!
Bestämma var vi ska äta middag – och vad. Inte fixat, men vi diskuterar olika alternativ hela tiden.

Det är verkligen roligt att planera bröllop. Det är härligt!

Nya planer

En vecka senare – och livet ser ljusare ut. Det beror på en massa olika saker, men framförallt har jag sovit bättre. Och vovven har återhämtat sig. Efter några dygn på Regiondjursjukhuset fick vi hämta hem vår lilla farbror. Han var betydligt piggare, men fortfarande sjuk. De vet fortfarande inte vad som var fel med honom, men han äter starka mediciner och penicillin och hans kropp svarar bra på det. Så vi får nog behålla vår älskade lilla vovve ett tag till.

K är hemma den här veckan och vi fortsätter planera vårt liv. Ja, det låter märkligt men så är det i barnlängtarland. Mycket planerande.

Vi pysslar med inbjudningarna till bröllopet –  där finns ett stort problem just nu. Vi kan ha 65 sittande gäster, max 85 stående gäster och på gästlistan finns just nu minst 120 personer. Svårt blir det att välja bort människor. Men oj vad roligt det är med såna här projekt. Pysselkvällar hemma. Vi grälar om färger och pärlstorlekar. Och kommer överens. Förstås. Kärlek är något alldeles fantastiskt. 

Vi har ännu inte fått svar på de utökade hormonproverna K har gjort, men vi förutsätter att de är ok och har nu bokat in en helg i Köpenhamn. Första advent försöker vi göra en bäbis igen. Hoppas på tredje gången gillt. Längtar så.

Vidare har jag och K inlett vår stegräknartävling, vem har gått längst till julafton? Hinner vi ner till Lund, eller kommer vi bara till Södertälje?

Uppdatering

K är hemma den här veckan, och vi får mycket gjort.

I onsdags besökte vi en gynekolog vi fått rekommenderad.  K lämnade lite blodprov för att ytterligare få en bedömning om hormonvärden, äggkvalitet mm. Gynekologen tyckte att det var för tidigt att börja oroa sig – två försök är ingenting i sammanhanget. Men eftersom hon förstod vår iver och oro så gick hon oss till mötes och gav oss möjlighet att få ytterligare analys av möjligheterna. Vi var lättade när vi gick därifrån, vi hade ingen ny information men bara det att någon lyssnade på oss, tog oss på allvar kändes väldigt bra.

Kanske får vi provsvaren nästa vecka. Om allt är som det ska, gör vi ett nytt försök första advent. Om något inte är bra, får vi överväga en IVF. Då måste vi frångå vårt val med öppen donator, men i relation till att inte få barn alls känns det ganska lätt.

Sen har vi hunnit med andra saker under Ks lediga vecka. Vi har äntligen beslutat oss för vilka vigselringar vi ska ha! Likadana gnistrande diamantringar blev det och jag känner mig otroligt nöjd och glad. Planeringen för inbjudan fortsätter, vi har ännu inte fastställt formatet och för all del inte heller gästlistan, men vi kämpar på.

Jag är väldigt väldigt lycklig.

Hälsa

På onsdag ska K träffa en gynekolog för att ev ta lite nya prover, få lite mer information och överhuvudtaget kanske ställa frågor om varför de två försöken inte funkat.  Ev ska hon också börja gå hos en akupunktör, en av våra gravida vänner har goda erfarenheter av just akupunktur.

Jag tänker en hel del på vårt bröllop, men just nu är det inbjudningarna som måste iväg. Det är första prioritet just nu. Vi måste komma fram till ett beslut om utformningen av dem inom ett par veckor, och allt som ska stå på dem måste också vara beslutat. Plats och tid är ju såklart redan klart, men klädselkod för gästerna? Får vi plats med barn där? och vill vi ha några medföljande barn med? Mottagningen, blir det teaparty eller champagne och tårta? Som sagt, allt det där hinner vi fatta beslut om nu när K är hemma en vecka igen.

Det det här inlägget skulle handla om var hälsa. Satt framför teven och käkade lunch och såg på Biggest Loser på tv3, ett ganska tufft program där deltagarna tävlar om vem som går ner mest på ca 4 månader. Några av deltagarna hade gått ner över 30 kg! på 93 dagar. Då ska jag i ärlighetens namn också säga att de flesta var väldigt kraftigt överviktiga, några vägde mer än 150 kilo då de startade, och att de ägnade hela dagarna åt fysiska aktiviteter – men ändå! Jag skulle inte kunna gå ner 30 kilo på 93 dagar om jag så sågade av mig ett ben.

Men om jag ägnade 1 timme om dagen till någon sorts fysisk aktivitet 5 dagar i veckan, och slutade med socker, nog borde jag som har ca 20 kilos övervikt kunna gå ner 10 kilo? Det borde vara möjligt.

Så nu gör jag en plan. 1 timmes fysisk aktivitet per dag, fem dagar i veckan och inget mer socker eller snabba kolhydrater. Det är fortfarande möjligt. Jag vill kunna se på mina bröllopsfoton och vara stolt över mig själv. Och kunna köpa en vacker klänning i storlek 42-44. Det är möjligt.