” Arbetsgivaren har rätt att bekosta sjukvård som inte är offentligt finansierad. Förmånen är skattefri men inte avdragsgill för arbetsgivaren. Här finns inget som hindrar att arbetsgivaren efter överenskommelse gör ett bruttolöneavdrag för den anställde för att kompensera sig för kostnaden. Bruttolöneavdrag är ingen rättighet för arbetstagaren, det är upp till arbetsgivaren att själv besluta om bruttolöneavdrag skall godkännas.
Om du får godkänt bruttolöneavdrag betalar din arbetsgivare IVF-behandlingen och gör därefter avdrag på din bruttolön under överenskommen tid. Som anställd slipper du bekosta din IVF-behandling med skattade medel. Du kan spara upp till 55 % av kostnaden eftersom din skatt blir lägre med sänkt bruttolön. Arbetsgivaren behöver inte betala arbetsgivaravgifter på behandlingsavgiften då det är en skattefri förmån.
Den faktiska kostnaden för den anställde beror på månadslönens storlek (p.g.a. brytpunkterna för statlig skatt).
Exempel: Om den anställde har en månadslön under brytpunkten (32 050 kr månadslön år 2010) blir den faktiska kostnaden ca 30 000 (behandlingskostnad) x 0,70 = 21 000 kronor. Den anställde sparar därmed
9 000, d v s besparingen blir 30 %.
Vid högre skattesats blir besparingen högre (samma % av behandlingspriset som den anställdes skattesats). Det finns inget som hindrar att den anställde och arbetsgivaren kommer överens om en avbetalning av behandlingen.
V g se nedanstående länk till Skatteverkets hemsida angående bruttolöneavdrag för IVF-behandlingar.
http://www.skatteverket.se/rattsinformation/stallingstaganden/2005/
13144348105111.5.2132aba31199fa6713e80002252.html
I Skatteverkets skrivning angående bruttolöneavdrag för IVF står det att: ”behandlingen till den del den riktar sig mot den anställdes partner alltid är att se som en skattepliktig förmån”. Detta har föranlett oss att i en skrivelse till Skatteverket påpeka problemet om hur behandlingskostnaden skall fördelas. Skatteverket har svarat att de inget har att invända mot att kostnaden för provrörsbefruktning fördelas jämnt mellan parterna.
Det är alltså möjligt för var och en att få halva behandlingskostnaden betald via bruttolöneavdrag. Om båda parterna får tillåtelse till bruttolöneavdrag hos sina respektive arbetsgivare kan hela behandlingskostnaden betalas via bruttolöneavdrag.
Skatteverket skriver vidare i sitt svar att:
En arbetsgivare kan betala hela behandlingen inom den privata vården och redovisa halva beloppet som en skattefri löneförmån och halva beloppet som en skattepliktig indirekt löneförmån för den part som är anställd hos honom.”
Min arbetsgivare sa (förstås) blankt nej. Nu ställer vi frågan till Ks chef – ställer han upp?
Regnbågsmammans liv och leverne 