Förskolebekymmer

Fastän vi bara flyttar några kilometer, byter vi kommun. Hade huset stått 150 meter mer västerut hade problemet inte funnits. Men nu måste vi alltså byta förskola. Det finns en förskola i vårt kvarter och det ser åtminstone utifrån ut som en väldigt trevlig förskola. Sedumtak. Kuperad tomt. Nära till skogsområden. En egen kock. Det är en av de största nackdelarna med vår nuvarande förskola, det är ganska dålig mat som serveras. Den tillagas i storkök och körs med lastbil till förskolor och andra serviceinrättningar i området. Men om vi skulle få plats på förskolan i vårt nya område – egn kock.

Nåväl, när köpet var klart ringde jag till nya kommunen och kollade hur det funkade med kö, flyttregler mm. Fick klart för mig att förskolorna i området redan var fulla, det kunde möjligen finnas enstaka platser i utökade närområdet men isåfall fanns en överhängande risk att barnen skulle säras på. Kommunen vi flyttar till är geografiskt väldigt utbredd. Risken finns att vi skulle få köra en bra bit för att komma till ev garantiplats kommunen skulle skaka fram. Att vi flyttar barnens hem är en stor omställning. Skulle vi dessutom behöva byta förskola ett antal gånger ger vi dem flera separationer som jag inte är positiv till. Det bästa är i såfall att barnen går kvar i nuvarande förskola tills dess vi köat fram till närmast möjliga förskola. Det var möjligt sa nya kommunen.

Så då ringde jag till förskolechefen i gamla kommunen och frågade om nya kommunen fick köpa platserna vi redan har till barnen. Men se det gick minsann inte. Det står massor av barn på kö och flera barn hade fått bli placerade i utökade närområdet. Möjligen kunde vi få stanna kvar någon månad efter flytt men för att hon skulle kunna lova det måste hon kolla med sina chefer.

Suck. Jag ser framför mig att jag måste vara barnledig i höst om detta inte ordnar sig på ett väldigt bra sätt. Jag vägrar separera barnen. Jag vill verkligen inte byta förskola till en garantiplats som vi inte vill ha för att sedan köa oss till en förskoleplats i vårt område. Jag vill antingen ha kvar barnen på nuvarande förskola eller flytta dem direkt till deras nya permanenta förskola.

Igår var vi på utvecklingssamtal för våra barn. Det var trevligt på alla sätt och vis. Vi berättade lite om våra bekymmer och då fick vi veta att det går att lösa i värsta fall. Om en av oss skriver oss i gamla kommunen får vi behålla platsen utan diskussion. En fejkad separation mellan föräldrarna så att säga. Ingen drömlösning – men möjlig. Det ställer kanske till det på andra sätt som jag i dag inte kan förutse. Kanske skattemässig, försäkringsmässig och något mer sätt. Men det är ändå en möjlig lösning.

Nu hoppas vi ändå att det här kommer att ordna sig. Vi ska till den närmaste nya förskolan på besök i morgon. Hoppas den verkar jättebra. Den ligger ca 5 minuter från vårt hus och mitt emellan hemma och busshållplatsen till direktbussen till city. Vore så himla bra.

Håll tummarna för att det här ordnar sig.

Annonser

Sluta växa!

Barnen. De växer och lär sig så mycket. Tintin säger nu Välling istället för Ningning. Det är inte lika gulligt. Hon tar initiativet till att bajsa på pottan emellanåt. Hon tar Gladys hand och säger ”kom Gladys, vi dansar” och så dansar de. Mammorna står tårögda och gläds åt de fina barnen. Det fina samspelet. Att de växer och lär sig saker. Gladys vet vilken sorts skräp som ska till komposten – gurka, äpple men inte kiwi för det ska Tintin äta oavsett hur länge den legat på golvet ;-/ Hon läser saga i böckerna och kan återberätta massor. Hur Totte bygger hus och Nalle får kaffe. Hon berättar att Max badar och att vovve inte vill bada. Båda barnen lagar mat på lekspisen och parkerar bilarna i ugnen så att de inte ska frysa. De visar hur sniglarna klättrar på stammarna till träden och att deras hus är på ryggen. När barnen lekt färdigt på lekplatsen vill Tintin gå till Hemma.

De blåser på mammornas brännsår och hejar på när Nalle Puh letar efter Nasse. Akta bilen! – ropar de när vi går till den parkerade bilen ca 10 meter från vårt hus. Och de kan alla pappor och mammor på förskolan. Vems pappa och vems mamma som hämtar eller lämnar. De kan sätta på sig stövlar och ta av sig nästan alla kläder.

De har nu somnat efter en helt perfekt och alldeles underbar nattning och mammorna får en stund för sig själva med kaffe och god choklad. Just nu är jag lycklig. In i själen lycklig. Jag älskar mitt liv.

VI FICK DET!

Vi köpte drömkåken! Fredag den 13 lyckades vi med list, skicklighet och en jäkla massa tur köpa vårt hus till utgångspris.

Flytten går tre dagar innan stambytet går igång här i radhuset och vi slipper mellanlanda i någon form av evakueringsboende. HAPPY HAPPY GIRLS!!!

SFD92618E9FB3BF4C40A0D4C061F3C24916_x

Beslut

skicka över en vuxen vetja. En som kan hjälpa oss att fatta kloka beslut. Vi har hittat ett hus som vi faktiskt är väldigt förtjusta i. Det uppfyller alla våra skallkrav förutom ett. Jag får 10 minuter längre till jobbet.

Det är charmigt, har världens potential, ligger hyfsat till för kommunikationer och det är tyst där! Inga stora leder som brusar och stör. Det är en stor trädgård med trädäck och uppvuxna fruktträd. Det är stenlagd parkering för minst tre bilar och en husvagn. Det är tamefan nästan perfekt. Det kan vara perfekt om det inte stiger för mycket i pris. Men om vi inte vinner budgivningen – då är det inte perfekt – då ska jag komma på massor massor massor av fel.

Just nu så går jag bara och suckar. Och längtar till det fina huset.

Dagen då jag nästan dog

Oj vad jag önskar att det bara var en dramatiskt omskrivning.

Men nu när ni vet att jag lever så kan jag berätta vad som hände.

I familjen har vi en otäck virus som cirkulerat runt runt runt. Den akuta fasen är sedan länge borta men kvar är en otäck hosta. K var sjuk förra veckan då hostan hindrade henne från sömn. Ungarna hostar rätt illa när de ska sova, men är dagtid pigga och ibland glada.
Jag hostar men är ganska pigg.

I går morse när jag vaknade kände jag mig igentäppt. Hostade upp mig, hostade hostade hostade så att jag nästan tappade andan. Irriterande att liksom inte komma igång! Jag hoppar in i duschen säger jag till K – försöker få igång mig. Ja för så brukar jag göra när jag är förkyld, slemmig, igentäppt. Varmt vatten löser det mesta.

Jag sätter mig i badkaret, slår på duschen och när fukten kommer – får jag vare sig in eller ut luft ur lungorna. Jag försöker ta det lugnt, andras men det går inte. Jag hostar och försöker andas. Jag får inte luft. Jag försöker ropa på K men kan inte överrösta duschens ljud. Jag får panik, börjar slå med duschen i badkaret och då – äntligen kommer K. Hon ser vad som händer, ser min panik, tar tag i mina armar, lyfter dem ovanför mitt huvud. Öppnar fönstret i badrummet, springer och hämtar barnens Ventolin, tvingar in det i min mun och efter en kort stund så släpper krampen. Jag kan börja andas igen.

Mina barn står i badrummet. De ser allting. De ser sin mamma gråta förtvivlat. De följer den här dramatiken på nära håll. Det var fruktansvärt att veta att de såg det hela och jag vet att vi inte kunde göra något annorlunda men jag önskar att det inte hade varit så.

Jag tillbringar resten av förmiddagen hos läkare och utreds. Ingen bakteri. Virusutlöst. Jag har vid 46 års ålder sannolikt drabbats av förkylningsastma. Nu har jag inhalator med mig överallt. Och min fru räddade livet på mig. Älskade K.

Ordningen återställd

Frun hemma igen. ❤
Barnen friska och tillbaka på förskolan.
Huset sålt, papperen påskrivna och huset är inte längre visningsstylat. Det är kritstreck på golv, möbler och vita väggar.
Nära-väggen-läget är återigen infört för K. Hon har två veckor kvar innan sommarlovet infaller och jag räknar minuterna. Måtte hon hålla.
Jag har haft ångest en period, den är stressutlöst och svårhanterad. Jag brukar inte ha det men de senaste fem-sex veckorna har jag haft det ganska besvärligt. Nu behöver vår familj få lite lugn och ro så vi kan landa tillsammans igen.
Det går bedrövligt dåligt att hitta ett hus vi kan bo i. Det hus vi förälskade oss i blev en halv miljon för dyrt för oss. Nu tittar vi på dåliga kompromisser i områden vi knappt känner till.