Regnbågsmammans liv och leverne

Uppdatering

02 februari 2010 · 1 kommentar

Graviditet: jo tack, den fortskrider. K blödde lite på jobbet i helgen, stor panik utbröt och de två oroliga mammorna in spe lusläste varenda graviditetsrelaterad sida på Internet innan vi kunde konstatera att det sannolikt är helt ofarligt att blöda innan vecka 12.

Vi har varit hos tant doktorn för att se på bäbisen via ultraljud, och bäbisen såg vi men hjärtat såg vi inte. ”För tidigt” konstaterade doktorn, och eftersom vi ska på ett nytt ultraljud på Mama Mia nästa torsdag, så väntar vi tålmodigt. Men tant doktorn tyckte allt såg fint ut, fostret var lagom stort för sin vecka.

K har ont i ryggen efter sitt otroligt fysiska jobb, och det hårda slitet kan möjligen vara en av orsakerna till blödningen.

Bröllop:
Vi får inte tag i vår organist. Skitjobbigt, så antagligligen får alla 95 gästerna nynna något finstämt till vår entre i kyrkan. Kanske något av Haydn? Eller trestämmigt av Peterson-Berger?

Våra kläder ska provas i morgon, och jag är sjukt nervös. Jag har ju bara sett klänningen på bild och köpt tyget i rätt nyans. Det är ruskigt! Tänk om det hela blir en flopp? Kan man sjukskriva sig från sitt eget bröllop och skicka en vikarie istället?

Letar efter sandaler till vår resa. Inser att beslutet jag fattade i höst – att slänga alla utslitna sandaler – sannolikt var en klok tanke, men borde ha förblivit just en tanke. För var hittar man sandaler första veckan i februari? Tips, anyone?

→ 1 kommentarKategorier: Barn

Brev

28 januari 2010 · Kommentera

Idag kom brevet från Fertilitetskliniken på Huddinge sjukhus. Om tre månader är det vår tur. Men eftersom vi är gravida, står vi stand-by tills barnet är fött.

Det känns ändå skönt med en backup-plan.

Det har hänt massor de senaste dagarna, och får jag bara sova ordentligt några nätter så ska jag skriva om det.

→ Lämna en kommentarKategorier: Barn

Första besök på Mama Mia

22 januari 2010 · 5 kommentarer

Så idag var det dags, vi skulle ha ett första samtal på Mama Mia. Fördelen med Mama Mia är att de har särskilt HBT-kompetens och det kändes helt självklart att gå dit som par.

Våra frågor besvarades, och ett första ultraljud inplanerades. Nu börjar det sjunka in. Herregud, vi ska bli mammor!

→ 5 kommentarerKategorier: Barn

En månad kvar

20 januari 2010 · 2 kommentarer

Om en månad gifter vi oss. Om en månad är jag Fru A. Det känns svindlande, men det är ännu mer svindlande att vi ska till Mamma Mia på fredag.

→ 2 kommentarerKategorier: Barn · Bröllop

Mardröm

18 januari 2010 · 1 kommentar

Ni vet de där mardrömmarna man kan ha? Att man inför en tenta drömmer att tentalokalen inte finns där den ska finnas? Att man ser alla sitta där inne och skriver, men dörren är låst eller flyttad till en plats dit du inte har tillgång.

Inför semesterresan drömmer man att kommer till flygplatsen och planet har gått för du har sett fel på biljetten? Du springer och springer och springer men hinner inte, hittar inte, misslyckas i allt..

Man skulle kunna tänka sig att man bokat en kyrka, lokal och annat för 93 inbjudna gäster, skickat inbjudningarna och när det är ungefär en månad kvar – får man veta att det blivit något fel vid bokningen. Den lokal, där du  skulle mingla med dina gäster, dricka din champagne och skåla med familj och vänner, samt kyssa din älskade hustru – den lokalen är numera uthyrd till en annan familj.

Det hände. I morse ringde jag för att kolla varför jag i fredags fått en ny bekräftelse på vår bokning till kyrkan. I o f s så har vi fått en ny kantor tilldelad oss, men ändå. Jag passade också på att fråga varför lokalen inte längre stod i bokningsbekräftelse och det var då bomben föll. Någon annan skulle fira sin 75-årsdag eller liknande i VÅR lokal!

Jag kände verkligen svindelkänslorna. Paniken! Jag började nästan gråta, vi har beställt mingelbord, tårtor, champagne mm som ska lämnas i den lokalen. Det är fruktansvärt svårt att hitta en tillräckligt stor lokal på centrala Södermalm till en rimlig kostnad. Den mycket förvirrade människan i andra änden luren försökte få det till att jag ringt och avbokat förra veckan. Och ja, jag hade ringt förra veckan men bara för att kolla att rätt präst ska förrätta vigseln. Jag har inte ens andats om att ändra lokal. Jag vet vilket jobb det var att få tag i den.

Panik panik panik. Hem och leta efter originalbekräftelsen, var var var var fanns den? Den som jag fick redan i augusti när vi bokade kyrkan? Efter tretton förtvivlade minuter mindes jag – jag använde den när jag målade naglarna till kalaset vi skulle på förra söndagen. Vips fann jag ursprungsbekräftelsen i soffbordets förvaringslåda. Sen skannade jag snabbt in den och mailade in den till församlingens virriga sekreterare. Och ja, efter en timme ringde hon och meddelade att hon talat om för 75-åringen att denne får fira sin födelsedag någon annanstans.

Synd för denne, men det hade varit ännu värre om vi fått flytta oss. Nåväl, slutet gott, allting gott.

→ 1 kommentarKategorier: Bröllop

Bröllopsplaner

18 januari 2010 · Kommentera

Vi har gjort en del nytta i helgen. K fick en fin jacka till bröllopet och vi har träffat Olle Carlsson, prästen som ska viga oss. Jag har läst hans böcker, lyssnat på hans sommarprogram, och tycker att han är en mycket fascinerande person. Han överträffade mina förväntningar!

Vi har fattat många kloka beslut i helgen, framförallt har vi lyckats minimera antalet kvarvarande saker att fixa. Tårtor ska beställas, champagne utprovas. Jag har ännu ingen klänning, men det ordnar sig säkert den här veckan.

K mår bra men hon är trött och blodsockernivåerna svänger kraftigt. Jag har haft ett kraftigt ryggskott som har gjort det svårt att hålla humöret uppe. Men det är tack och lov på bättringsvägen.

Vi börjar räkna ner till bröllopet, och till första ultraljudet. Sen när vi kommer hem från bröllopsresan till Thailand, ska vi börja räkna ner till bäbisens ankomst.

→ Lämna en kommentarKategorier: Barn · Bröllop

Inga nyheter är goda nyheter?

13 januari 2010 · 1 kommentar

K har precis pratat med gyndoktor som AVRÅDER från progesteron. Så nu trappar K ner användandet. Tre dagar halv dos, sen en dos vad annan dag i sex dagar. Och inte kan hon ta vaccinationssprutorna till Thailand heller, det var också ett besked vi behövde höra. Bra att få besked i allafall.

Vad som oroar oss en del är att hon inte längre mår illa, brösten har börjat gå tillbaka till ursprungsform och hon känner ingenting. Fast kanske är det så, inga nyheter är goda nyheter? Inget blod, inga kramper. Vi har fått en tid för VUL den 1 februari. Då får vi veta. Oro Oro Oro Oro

Och ännu inget beslut om brudklänning. Jakten fortsätter.

→ 1 kommentarKategorier: Barn

Livet går vidare..

11 januari 2010 · Kommentera

K är verkligen gravid. Hennes bröst börjar nu anta helt andra former än innan de två strecken uppträdde på graviditetstestet. Två stadiga vattenmeloner istället för två grapefrukter. Undrar om det kommer att förändras under tiden, för om vi tänker oss att brösten växer i proportion med magen, kommer hon att bära omkring på två husvagnar framtill.

Vi har också lyckats sätta oss ner och göra en göra-lista till bröllopet, för det känns som en ohanterlig röra innan allt är gjort. Längst upp finns KÖPA KLÄNNINGAR. Ringar är ju redan beställda, betalda och uthämtade. Så idag började klänningsshoppingen. Jag har nu klart för mig vad jag vill ha, och letar målmedvetet efter det. Det känns väldigt bra. Det blir ingen traditionell vit klänning utan något helt annat. Jag vill inte berätta för mycket, men den blir inte lång – det kan jag säga. Sen har vi en diger lista att klara av, men bara jag vet vad jag ska ha för klänning känner jag mig lugnare. Det är sånt jag annars drömmer om, hur jag går nerför mittgången endast iförd ett par svarta strumpor. Nerhasade svarta strumpor. Fy.

Så den här veckan – klänningsinköp. Pronto.

K reser iväg på jobb i morgon och jycken är utlånad. Jag blir ensam i lägenheten och det blir bra för jag har verkligen vansinnigt mycket att göra på jobbet. Nåja..
Nu ligger min trötta fästmö och sover. Det börjar bli dags för mig med att krypa ner. Godnatt.

 

→ Lämna en kommentarKategorier: Barn

Stilla tankar i natten

07 januari 2010 · 4 kommentarer

Klockan är snart 23. K sover. Hon är verkligen gravid. Hon mår illa, är trött som en zombie och så känslosam att hon börjar gråta av att läsa tv-tablån. 

Vi var ett ärende på bokhandeln idag och kunde inte motstå Lennart Nilssons vackra fotobok ”Ett barn blir till”. Efter middagen satt vi där i soffan, alldeles tysta och bara bläddrade och tittade på de vackra, fascinerande, färglada bilderna. Sen läste jag bildtexterna och blev alldeles förskräckt. Det är verkligen ett mirakel varje gång ett barn föds. Att allt fungerar! Så många moment som ska fungera. Vi inser att vi verkligen bara är förbi första hindret nu. Men ändå. Det är avklarat. Vi lyckades med det här.. Och vi kan inte göra mer än bara ta vad än som kommer vår väg nu.

Ringde min lillebror och berättade att han ska bli morbror och han började gråta. Han blev så glad! Det var nog då det började gå upp för mig vad det där strecket på graviditetstestet betyder. Kanske kanske kanske ska vi bli föräldrar!

Lilla unge. Du verkar bli en lydig liten älskling för du gör tydligen som din mamma säger. Stanna nu  kvar i mamma Ks mage och bygg ditt bo. Vi ska sjunga för dig, läsa för dig och se till att du är trygg.

→ 4 kommentarerKategorier: Barn

Fortfarande två streck..

07 januari 2010 · 2 kommentarer

Drygt 7 år tog det för mig att lyckas med det omöjliga. Att testa plus på sticka. Och även om det nu inte är jag, så.. K är gravid.

Vår gode vän skänkte oss sina överblivna graviditetstest, och vi testade om i morse. Fortfarande ett svagt streck men K mår illa, brösten har växt ordentligt och vi börjar lita på testet.

Vår vän skänkte oss också ett storpack Crinone, ett alternativ till progresteron-kapslar. Men vi vet inte vad vi tror om det? Behöver vi verkligen använda sånt? Någon som vet? Har åsikter? Det är väl egentligen MELLAN insemination och första möjliga menstruation som man i första hand använder dem? Vi avvaktar, kanske ringer vi Mamma Mia i eftermiddag och pratar med dem. Kanske låter vi bara Crinonen ligga kvar på hyllan.

Mormödrarna är informerade, den ena blev själaglad och den andra tveksamt förtjust.  Nåja, det var ju väntat. Jag får väl helt enkelt sluta ha förväntningar. Inget kan ta bort glädjen från oss.

Fast jag måste säga att jag är förvånad över min egen reaktion. Jag är inte alls så glad och tårögd som jag trodde jag skulle bli. Jag är mest rädd faktiskt.

→ 2 kommentarerKategorier: Barn